Är färre döda i trafiken verkligen en framgång?
Igår bloggade jag om Aftonbladets bilkrönikör Robert Collin och hans artikel Lägre fart ger olyckor vilket genererade en del kommentarer (trevligt med lite debatt, tycker jag). Jag har också läst några inlägg och kommentarer från andra bloggare om ämnet.
Med viss förvåning konstaterar jag att många verkar ha en något suicid inställning till bilkörning. Friheten att köra orimligt fort övervinner längtan efter livet. Som om dödsrisken är ett pris för friheten.
Eller så kanske det handlar om det motsatta. Uppslukade av tron på sin odödlighet trampar de gasen i botten för att möta medtrafikanterna på duell. I deras sinnen verkar bilkörningen ha övergått till gladiatorspel där den hårdaste vinner.
Själv tillhör jag dem som tycker bilkörning är roligt, och allra trevligast är det att köra på fyrfiliga motorvägar där både hastigheten och säkerheten är hög (lagligt hög).
Alltså. Jag ser faktiskt inte något motsatsförhållande mellan lustfylld bilkörning och hög säkerhet. Jag tycker inte min frihet som bilförare är begränsad bara för att jag måste hålla den hastighet som finns angiven på hastighetsbegränsningskyltarna.
I stället tycker jag det handlar om vikten av att samarbeta på vägarna. Att det främsta är att vara rädd om sig själv och sina medtrafikanter. Frihet för mig det är vetskapen om att jag kommer fram dit jag tänkt, och i ett gott skick.
Så svaret på frågan i rubriken till mitt blogginlägg är: Ja, självklart. Det visar att vi är på rätt väg.
Läs även andra bloggares åsikter om trafiksäkerhet, hastighet, bilkörning, dödsoffer, Robert Collin, suicid, odödlighet, gladiatorspel, hastighetsbegränsning,
Aftonbladet:
Lägsta antalet döda i trafiken på 60 år
(uppdaterad 20:42)