Fototriss: transportmedel

På grund av att jag ligger däckad i en förkylning har jag inte riktigt mäktat med att uppdatera bloggen och bloggutmaningen Blogg24. Här kommer emellertid ett inlägg med mitt bidrag till förra veckans Fototriss. Temat då var Transportmedel.
 
De två översta bilderna tog jag vid vårt besök i Everglades nationalpark i Florida. Vi åkte både träskbuggie och svävare och fick se en rad spännande djur, bland annat alligatorer.
 
Den tredje bilden är också från vår Floridaresa. Bilden tog jag när vi kollade på ishockey i Tampa när hemmalaget Lightning mötte Detroit Redwings. I pauserna fick folk åka med i ismaskinen. 
 
Blogg24-14

Rapport från sjukbädden

 
Mitt sjukdomstillstånd har nu övergått från att handla om huvudvärk och ont i kroppen till hosta och snuva. Jag var en sväng på jobbet igår och styrde upp några grejor men sedan åkte jag hem igen. Sedan dess har jag leget i sängen.
 
Blogg24-13

Det är min tur nu

 
Klockan 15.00 i eftermiddag slog den till. Förkylningen. Flera personer omkring mig, hemma och på jobbet, har drabbats - och nu är det tydningen min tur. 
 
Jag är än så länge inte speciellt snuvig, men det killar i halsen och jag känner mig väldigt hängig. Det känns som om jag har feber. Hoppas det inte är influensa. 
 
Blogg24-12

Fototriss: E som i...

Veckans tema hos Fototriss är E som i... Här kommer tre bilder som utgör mitt bidrag. Första bilden tog jag på frukostbuffén på hotellet i Umeå där vi bodde under helgen. Flingorna var Ekologiska.
 
Andra bilden tog jag på gitarrmuseet. Elgitarren på bilden är en donation från ABBA-museet. 
 
Sista bilden tog jag idag på vägen hem från Umeå. Vägen på bilden är E4.
 
Blogg24-11

Hellre Paddy Persson än Ted Gärdestad och Bob Dylan

 
Umeå lördag.
 
Idag har vi besökt det fantastiska gitarrmuseet i Umeå och deras imponerande samling elgitarrer. Typ 500 till antalet. Sedan gick vi på en restaurang och åt julbord. Efter det gick vi tillbaka till hotellrummet där vi såg Så mycket bättre och därefter gick vi ner till hotellrestaurangen och tog en bärs. 
 
Hotellrestaurangen visade sig vara ett trevligt ställe. Mycket folk på plats, ett band som spelade irländsk musik och en härlig stämning i lokalen.
 
I kvällens avsnitt av Så mycket bättre sjöng deltagarna Ted Gärdestadlåtar. Ted Gärdestad har aldrig tillhört någon av mina favoriter vilket jag förklarar här.
 
Vi snabbzappade på hotell-TVn och kunde konstatera att det pågick Nobellmiddag nånstans söderut i Sverige, typ Stockholm. En av pristagarna, Bob Dylan (litteraturpriset) var inte närvarande för att hämta sitt pris. I programmet visades några filmsnuttar med en ung Bob Dylan och jag inser att jag har liknande känslor för honom som för Ted Gärdestad. Båda artisterna verkar haft ett kolossalt ego under sina karriärer, inte det minsta självdistans och blivit fullständigt uppslukade av sin popularitet. 
 
Sådana artister gör mig bara trött.
 
Därför var det befriande att komma ner i hotellrestaurangen och lyssna på Paddy Persson Group och deras irländska tongångar. Deras framförande präglades av humor, musikalitet och stor spelglädje. Att delar av deras trumset vid ett tillfälle ramlade av scenen (det stod lite för nära scenkanten) verkade inte bekymra orkestern utan de spelade glatt vidare tills låten tog slut. 
 
Paddy Persson Group var en ny och trevlig bekantskap för mig. Jag hoppas få se och höra dem igen någon gång.
 
Bilden: Paddy Persson lirade ikväll på krogen Plectrum i Umeå. 
 
Blogg24-10
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Paddy Persson Group, Umeå, Ted Gärdestad, Bob Dylan, Nobelpriset, Nobel, litteraturpriset, semester, resor

Amerikansk mat är fett ensidig


Jag tänkte jag skulle dela med mig av några minnen från resan till Florida i början av oktober. Det här minnet handlar om amerikansk mat. 
 
Amerikansk mat förefaller ganska ensidig. Man kan gå in i princip vilken restaurang som helst så domineras menyn av hamburgare, ribs och friterad potatis (inte helt olik svenska restaurangmenyer men i Sverige finns det i alla fall ytterligare rätter att välja bland, exempelvis pasta eller fisk - sånt hittar man väldigt sällan i USA).
 
En av restaurangerna vi besökte hette Fords Garage vilken hade, naturligtvis, hamburgare som specialitet. Inredningen var inspirerad av verkstadsmiljö och kul detalj var servettringarna som utgjordes av slangklämmor. 
 
Även själva hamburgarna var snyggt designade med en reliefstämpel på brödet. 
 
På toan var handfaten designade som bildäck. 
 
Skälet till namnet på restaurangen var att biltillverkaren Henry Ford hade sitt sommarboende i den del av västra Florida där vi var.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Resor, Florida, USA, mat, hamburgare, blogg24

Det bästa som finns är att lägga sig och sova

 
Det är kväll och jag har lagt mig. Bredvid mig ligger sambon. Hon sover. 
 
Det är mörkt. Jag hör olika ljud; en bil som kör förbi utanför fönstret, det susar i vattenrören till elementen, dova ljud från fabriken några kilometer bort. 
 
Fast här i sängen känner jag mig trygg. Här är jag på säkert avstånd från verkligheten. 
 
I sängens trygga famn kan jag i lugn och ro ägna mig åt eftertanke och analys av vad som hänt under dagen. 
 
Och där precis somnade jag.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, sömn, vila, återhämtning, eftertanke

En sista cig

 
Bilden ovan tog jag i nåt flygplan jag flög med under året. Framför mig i sätet satt en skylt med instruktioner hur man skulle bära sig åt ifall planet måste nödlanda i vattnet; vart nödutgångarna är, att inte ta med bagaget.
 
Det intressanta var att det också fanns en instruktion till rökare att de inte skulle ta en cig ifall planet störtar. 
 
Jag kan tänka mig konversationen bland flygplanssätena om nödsituationen skulle uppstå:
 
Hon: "Älskning, hjälp! Planet har störtat i havet! Vad ska vi göra? Vart är nödutgångarna? Vi måste ut!"
 
Han: "Vänta, jag ska bara ta en cig först."
 
Jag drar mig till minnes att jag sett nån film nån gång där den dödsdömde står framför exekutionspatrullen och blir erbjuden en sista cigarett. En sista njutning innan döden. 
 
Det kanske är nåt sånt det handlar om. Planet har störtat i vattnet och visserligen överlevde vi men man vet aldrig - vi kanske drunknar eller dör på nåt annat sätt. Och då är det lika bra att ta en sista cig. 
 
Men å andra sidan; om jag skulle sitta i ett flygplan och störta i havet - då skulle jag nog försöka ta en bild och lägga upp på Instagram. Därefter skulle jag försöka ta mig ut ur planet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Rökning, resor, flygplan, nödläge

Endast vid död och bröllop ger vi cred

 
Tiden går. Det är redan december. Jag tänker tillbaka på sommaren. 
 
En av de upplevelser jag hade under sommaren var att närvara vid ett bröllop. Det var trevligt. Både brudgummen och hans brud svarade planenligt ja och den efterföljande festen bjöd på en god stämning. Släktingar och vänner höll tal där samtliga bedyrade hur fantastiska bruden och brudgummen är. 
 
Och det stämmer naturligtvis också - de två är jättesympatatiska människor. 
 
Men när jag satt där och lyssnade på alla talen så kom jag att tänka på hur det kan låta på en begravning. Nämligen likadant. När det är begravning hålls det också tal, där talarna öser lovord över den avlidne. Det är alltså vid just dessa två evenemang som vi tenderar att ge varandra rikligt med cred. Bröllop och begravningar. Nästan aldrig annars.
 
Vi måsta alltså antingen gifta oss eller dö för att vi ska få höra nån säga ett gott ord om oss. Varför kan vi inte göra det oftare i vardagen? Varför inte ställa sig upp i samband med att man äter middag med familjen och hålla ett tal till någon av familjemedlemmarna? Eller på jobbet? På förmiddagsfikat, kanske. 
 
Nåt att tänka på.
 
Bilden tog jag i somras i Polen. Bröllopscermonin ägde rum till allmän beskådan på en hotellterass mitt i Sopot. Detta var dock inte det bröllop jag nämner ovan. Det ägde rum på hemmaplan. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop, begravning, cred, beröm, blogg24

Öppna upp!

 
Tidigare, fram till för ungefär ett år sedan, brukade jag ibland skriva små dikter och lägga upp här bloggen. Det var alltså ganska länge sedan jag senast brast ut i poesi men igår kom inspirationen över mig vilket resulterade i nedanstående lilla poem. 
 
Öppna upp för ljuset,
och den gränslösa kompetensen.
Öppna upp för himlen,
och den oändliga målbilden.
Öppna upp för livet,
och det svindlande mervärdet.
Öppna upp för kärleken,
och den vidsträckta potentialen.
 
Vad vill jag då säga med detta poetiska verk? Ja, typ att öppenhet är bättra än slutenhet. Och att tramsiga businessord är underskattade i poetiska sammanhang.
 
Mer dikter finns att läsa under rubriken Poesi till vänster på sidan.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, poesi, kultur

Jag gjorde det mest förbjudna

 
Klockan 9,30 varje morgon fikar vi tillsammans på jobbet. Varje veckodag har sin egen brödsort. På exempelvis onsdagar är det tekakor och på fredagar är det frallor. 
 
På torsdagar är det mitt favvobröd - sirapslimpa (tror jag det kallas för).
 
Vissa dagar finns emellertid flera brödsorter att välja på (då det blivit bröd kvar från dagen innan). En gång (en fredag) tog jag en fralla men såg i samma stund att det även fanns limpa kvar från gårdagen, så jag lade ifrån mig frallan och skulle just till att skära upp en limpskiva istället. 
 
"Du måste äta upp det bröd du har tagit", tillrättavisade mig en kollega. "Du kan inte ta i ett bröd och sedan lägga tillbaka det".
 
"Oj! Visst. Förlåt", sa jag. Men när kollegan tittade bort så skar jag ändå upp en limpskiva och lät frallan ligga kvar i brödkorgen.
 
Ja, jag vet. Jag är en stygg pojke. Men limpmackor är så goda. 
 
Bilden har jag tagit på en måndag. Långt ifrån det godaste brödet under veckan.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, förbjudet, utomparlamentariskt, arbetsliv

Att vara närvarande på riktigt

 
Jag får ett meddelande på Messenger från min son. "Är du här?", frågar han. 
 
Han bor några kilometer från mig och jag undrar varför han skriver så. Jag kan inte komma på att jag lovat att hälsa på honom just idag. Eller har jag det? Kanske jag lovat, och glömt, att åka till honom och så undrar han om jag kommit än. 
 
Jag svarar honom "vadå här? Jag är hemma i Timrå."
 
Han skriver igen: "Du fattar inte. När jag frågar om du är här så menar jag här på Messenger."
 
Språkförbistring. Att få frågan vart man befinner sig behöver alltså inte betyda att någon vill veta på vilken fysisk plats man befinner sig. Det kan alltså betyda att någon vill veta vart på Internet man är. Om man är på Facebook eller på Twitter eller på nån chat.
 
Jag borde ha svarat att jag har gömt sig i djupwebben (Dark web) eller i nåt moln eller nåt.
 
Själv sitter jag just nu i soffan. Vår fysiska soffa hemma i vardagsrummet. Där finns jag på riktigt. Ifall nån undrar.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, virtuell, virtuellt, internet, web, språkförbistring

Jultecken

 
Julen närmar sig. Det finns flera tecken på det. Julgardiner dyker upp i fönstren här hemma, julprylar till försäljning i affärerna, julreklam i postlådan. 
 
Idag dök ytterligare ett jultecken upp. Blogg 24.
 
Blogg 24 funkar som typ julkalendern. En nedräkning från 1 december fram till julafton. Fast istället för att öppna luckor skriven man blogginlägg. 
 
För en stund sedan läste jag att Blogg 24 kör igång även i år, och jag har bestämt mig för att hänga på. Jag har inte bloggat regelbundet sedan i somras vilket beror på att jag inte haft lust. Men nu fick jag plötsligt lust igen. 
 
Hoppas lusten håller i sig 24 dagar till.
 
Vill du veta mer om Blogg24? Sök på Blogg 24 på Facebook. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg24, blogg, jul

Just nu: fredagsmys

 
Fredag. Nästan mitten av november. Ute har det snöat och det är full vinter. 
 
Just nu pågår fredagsmyset för fullt här hemma; bärs i glaset, Led Zeppelin i högtalarna och en eld i öppenspisen. 
 
Idag har jag kört bil till Nordmaling, tur och retur. Jobbresa. Min nya bil går bra. Den är pigg och man sitter bekvämt i den.
 
I källaren står vår nya luft/vatten-värmeanläggning. Montörer var här och kopplade in den idag. Pelletspannan är bortforslad och ett minne blott. Ska bli spännande att få bekanta sig med vår nya energilösning.
 
Bilden tog jag för ett par veckor sedan inför halloweenfirandet. Men det blev inte av att jag använde den då. Dödskallen köpte jag för en dollar i USA. Den kan vara bra att ha.
 

Han visste att domedagen var nära

 
Vaknar av sambons klockradio som startar. Klockan är 06,30.
 
Morgonrutinen är oftast densamma här hemma. Sambon kliver upp och duschar före mig, vilket jag tycker är skönt. Då får jag dra mig en stund extra. 
 
Fast den här morgonen väljer jag att inte vända mig och somna om. Istället sträcker jag mig efter mobilen och surfar in på Aftonbladets hemsida. Jag vill veta vem som vunnit amerikanska presidentvalet. Jag läser att det troligen blir Donald Trump.
 
Jag drar täcket överhuvudet och tänker: herregud! Hur ska detta gå?
 
En timme senare sitter jag i bilen på väg till jobbet. 
 
I bilen lyssnar jag på Sveriges Radios valvaka i P1. Nånstans I höjd med avvfarten mot Skönsberg kom det definitiva beskedet. Donald Trump blir faktiskt USAs näste president.
 
Den svergidedemokratiske riksdagsmannen Mikael Jansson blir intervjuad. Han tycker resultatet är positivt.
 
"Trump har varit väldigt konkret i valrörelsen, medan Hillary mest har kommit med floskler", säger Jansson.
 
"Va..?", säger jag högt för mig själv. Hur kan man påstå att Trump varit konkret när han mest har profilerat sig med rasistiska och kvinnofientliga uttalanden? Hur kan en sådan person bli president i ett demokratiskt västland?
 
Okej. "Vallöftet" att bygga en mur mot Mexiko är förvisso konkret, men är det realistiskt? Vettigt är det definitivt inte. 
 
Bilden tog jag i Tampa, Florida för några veckor sedan. En man stod i en gatukorsning och skanderade att undergången är nära. Kanske hade han på känn att Donald Trump skulle vinna presidentvalet.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Donald Trump, ampol, presidentval, USA, Amerika, politik, undergång, Hillary Clinton

Alive and well in Florida

 
Jodå.
 
Vi kom iväg till Florida. Nu är vi här. Vårt flyg blev inte inställt så vi tänkte: ok då åker vi. 
 
När vi tio timmar senare landade i Miami var det vindstilla och 30 grader varmt. Jag frågade killen bakom disken hos Budget där vi hämtade ut hyrbilen jag bokat, men han sa: "the hurricane? No, it's gone now".
 
Så det var alltså fantastiskt lyckat att vi inte ställde in vår resa. Här i Florida är det fullständigt underbart och huset vi hyrt är helt otroligt (egen pool på baksidan huset), vädret är hur skönt som helst och människorna här är jättetrevliga. 
 
Idag ska vi leta upp en strand som vi blivit rekommenderad. Men först frukost på altanen.
 
Bilden: första natten bodde vi på motell, typ ett sånt som man sett på TV.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Florida, Matthew, orkan, semester, resor, resa

Ska äventyret sluta innan det hunnit börja?

 
För typ ett halvår sedan bestämde sambon och jag oss för att resa till Florida. Företaget jag jobbar hos äger nämligen två villor i den amerikanska solskensstaten och det var då, i början av april, som jag fick beskedet att jag fått ja på min ansökan att hyra ett av husen en vecka. 
 
Vi blev naturligtvis jätteglada och efter det har vi roddat med en rad olika förberedelser. Vi har letat det mest prisvärda flyget (det blev Norwegian), vi har bokat en veckas hyrbil (det blev en Chevrolet Impala därför att jag tycker att om man hyr bil i USA ska det fanimej vara en amerikanare, ingen Toyota eller KIA), vi har bokat en natt på motell (av logistiska skäl) och dessutom har jag köpt en karta över Nordamerika till min GPS-navigator. 
 
Fast framför allt har vi under flera månader sett fram emot en spännande resupplevelse utöver det vanliga. Jag har ju aldrig tidigare varit i USA så allt från bilkörning till att kolla på delfiner är upplevelser jag sett fram emot mycket. 
 
För att inte tala om bad och sol varma utomhustemperaturer. 
 
Grejen är att det är imorgon eftermiddag vi ska kliva ombord på flyget på Arlanda.
 
Just nu sitter jag framför TVn och kollar på SVTs extrainsatta sändningar om Matthew, monsterorkanen som under dagen tagit sikte på Florida. Frågan vi ställer oss här hemma är: kommer vi att kunna flyga till Florida? Borde vi överhuvudtaget resa till Florida? 
 
Fortsättning följer.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Matthew, Florida, semester

The story so far

 
Jag befinner mig just nu i Stockholm. Har varit på konferens och ska snart åka hem igen. 
 
Konferensen hette Story 2016 och bland föredragshållarna var Alexander Bard, Petra Mede och Marcus Oscarsson. Temat var språk och kommunikation.
 
Det hela ägde rum på en nyrenoverad Vasateatern (snyggt ställe), mitt i Stockholm. Bäst under dagen var moderatorn Frida Boisen, mångsysslande journalist, som på ett medryckande och härligt sätt lotsade oss deltagare genom dagen. 
 
Noterbart är också att Alexander Bard hade långbyxor på sig. Jag trodde han alltid gick klädd i kortbyxor.

Tidens gång

 
Allt har sin tid.
 
Kanske kallas det utveckling. Eller så kallas det livets gång. Möjligen kan man kalla det - det ofrånkomliga.
 
Vad jag försöker säga är att jag bytt bil. Jag hade ju bestämt mig för att behålla min Volvo V70 av 2006 års modell ett bra tag till och inte byta upp mig till en nyare bil. Den gick ju faktiskt riktigt bra.
 
Men så brakade ACn, samt delar av övriga värmesystemet, ihop för en månad sedan och på verkstaden fick jag beskedet att reparationerna skulle kosta 19000 kronor. Till det ska man också lägga diverse andra fel som stod på tur att lagas; länkarmar, hjullager mm.
 
Så istället för att kosta på en massa dyra reparationer (som kanske skulle följas av ytterligare kostsamma reparationer, bilen är ju tio år gammal) köpte jag en ny bil. En Volvo V60 turbo, årsmodell 2014.
 
Jag ska erkänna att det är riktigt kul med en bil som är endast två år gammal. Den har en sån där modern bilnyckel (som egentligen inte är en nyckel utan en klump) som man stoppar in i ett hål och sedan startar man bilen genom att trycka på en knapp. Den har också ett antal andra finesser som man kan ha koll på via en liten skärm som sitter i instrumentpanelen. 
 
Det har också hänt saker i vår källare. Där har vår pelletspanna brakat ihop. Under sommaren har vi kört på el men nu när hösten närmar sig med lägre temperaturer ute måste vi bestämma oss för vilken energikälla vi ska satsa på. Ska vi köpa en ny pelletspanna, eller ska vi dra in fjärrvärme? Eller ska vi installera en luft-vatten-värmepump?
 
Just nu lutar det åt det senare och imorn ska vi besöka en återförsäljare som ska räkna på lite olika lösningar. 
 
Bilden: min nya pärla!
 
 
 

Möjligen hopp om liv

 
Den här bloggen är inte död, den ligger bara i dvala. 
 
Upplivningsförsök pågår. 
 
Bilden. Vad säger man om den? Tja, street view Sundsvall.  

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0





Evenemang och konserter


Evenemang och konserter