Så känns pensionärslivet
Jag är 63 år och sosse. Numera också pensionär.
Den 1 juni lämnade jag nämligen min arbetsplats för sista gången efter nästan 43 år i samma företag. Det var då jag påbörjade den nya eran i mitt liv. Pensionärslivet.
Noteras bör att jag har inte gått i ålderspension. Pensionsformen det handlar om kallas avgångspension och sträcker sig fram till att jag fyller 65 (då min ålderspension påbörjas).
Avgångspensionen betalas av arbetsgivaren (avgångspensionen har jag fått tillsammans med ett hundratal andra anställda i företaget) därför att företaget lade ner en fabrik.
Många blev då utan jobb och för att så få som möjligt skulle behöva bli arbetslösa så erbjöds vi gamlingar avgångspension.
”Ja tack”, sa jag.
Om nån undrar hur det känns att vara pensionär kan jag berätta att det känns alldeles utmärkt.
Det är jätteskönt att få sova så länge jag vill på morgnarna och det är jätteskönt inte behöva ha så många aktiviteter inplanerade. Bara sådana aktiviteter jag vill ägna mig åt.
En sådan aktivitet är promenader - som jag nyss varit på. Nästan 9000 steg lång. Nu ska jag gå och ta en dusch.