Min mamma skulle nog blivit förskräckt


Jag tänker på min mamma. 
 
Min mamma föddes 1918 i Värmland och växte upp i orten Väse ett par mil öster om Karlstad. Hon var yngst i en skara på sex syskon och hennes uppväxt präglades av enkla förhållanden, på gränsen till fattigdom. Men tack vare ett ihärdigt kämpande av hennes föräldrar fick familjen mat för dagen och tak över huvudet. 
 
1940, när min mamma var 22 år, ockuperades Norge av Tyskland. Under de fem år ockupationen pågick flydde många norrmän över gränsen till Sverige, varav många hamnade i Karlstad med omnejd. 
 
Under min uppväxt berättade mamma många gånger om hur hon deltog som frivillig hjälparbetare för att ta hand om alla flyktingar från Norge. Med egna ögon såg hon det lidande som det nazistiska Tyskland orsakade och när Adolf Hitlers imperium till slut kapitulerade var min mammas glädje oändlig. 
 
Den nazistiska terrorregimen kom att gå till historien som bland den mest fruktansvärda som nånsin funnits. Nazisterna mördade fem miljoner judar, de byggde fasansfulla koncentrationsläger och gick till militärt angrepp och ockuperade flera av sina grannländer. 
 
Av naturliga skäl stod inte nazister särskilt högt i kurs i mitt föräldrahem. Mamma var också övertygad om att världen lärt sig läxan att aldrig igen släppa fram en ledare som Adolf Hitler. När hon gick bort 2006 var hon fortfarande övertygad om att den nazistiska ideologin för evigt var förpassad till historieböckerna. 
 
Jag vet inte hur mycket hon har koll på det aktuella världsläget 2017 där uppe i sin himmel men om hon kände till det som hänt de senaste åren skulle hon nog bli förskräckt. Först och främst skulle hon tvingats konstatera att vi numera har ett rasisktiskt parti i riksdagen som ivrigt hetsar svenska folket mot andra fokgrupper (precis som nazisterrna gjorde under perioden innan, och under, andra världskriget).
 
Hon skulle också tvingas konstatera att USA fått en president som användera sig av samma retorik som Adolf Hitler - nämligen den att landets problem orsakas av invandrare och att folkets problem ska lösa genom att undanröja dessa främlingar.
 
Att USAs president Donald Trump dessutom verkar vilja etablera sig som diktator bekräftas av hans forsök att välja vilka medier som ska få vara hans propagandamegafon.
 
Jag saknar min kloka mamma och hennes goda hjärta men är samtidigt glad att att hon inte behöver uppleva vad som hander I Sverige, i USA och i världen just nu. Hon skulle nog blivit väldigt ledsen.
 
Bilden är tagen en fin sommardag 1939, ett år innan tyska styrkor gick in i Norge. Till höger min mamma med sin syster, ännu lyckligt ovetande vad som väntade.
 
Blogg100/1
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om nazism, Donald Trump, USA, demokrati, blogg100
#1 - Mia

Tänkvärt inlägg! Helt klart finns det flera likheter med klimatet i dagens Europa med politiska klimatet innan andra världskriget bröt ut.

Svar: Jo, likheterna är många.
Per-Anders

#2 - BP

Vilken vacker och stilig mamma du hade! Hon skulle nog vända sig i graven om hon fick uppleva detta déjà vu. Människan verkar inte lära sig någonting någonsin av historien. Sådant gör mig ledsen...

Svar: Det gör mig ledsen också.
Per-Anders

#3 - Anna-Lena

Ja, det är tur att också mina föräldrar inte behöver uppleva vad som händer i världen nu.
Samtidigt är jag glad över att jag genom mina föräldrar, har fått vidare syn på människor och människors lika värde genom vad de har varit med om. (Men helst hade jag förstås önskat att min mamma hade sluppit allt elände).

Svar: Jo, det gäller att ta till sig den kunskap som finns. Både den som andra fått och den man fått av egen erfarenhet.
Per-Anders