Emotionell interaktion

Här hemma har sambon och jag tillbringat några semesterkvällar med att se omgång 3 av dansksvenska TV-serien Bron. När de tre omgångarna sändes på TV så missade vi dem, men så här nåt år efteråt bestämde vi oss för att se dem. Snacket runtomkring oss tydde ju trots allt på att serien var ganska spännande.

 

Omgång 2 såg vi tidigare i år (vi hoppade över omgång 1) och omgång 3 håller vi alltså på att beta av via nån betalkanal vi hittade. I skrivande stund har vi sett det sista av de tio avsnitten.

 

Bron är helt klart en oerhört cool serie. Välgjord och spännande. Bäst är alla märkliga karaktärer där huvudpersonen Saga är allra märkligast. Kanske just därför jag gillar henne.

 

Handlingen i serien drar iväg åt en rad olika håll. Vi får ta del av ett antal intriger, där några har att göra med seriens kriminalgåta och andra inte är lika relevanta. Men sammantaget gör detta att Bron blir väldigt spännande och väldigt intressant att följa. 

 

På nåt sätt tycker jag Bron påminner om livet IRL, särkilt på jobbet. Intrigerna löser av varandra, de märkliga karaktärerna passerar revy och man lever med den ständiga utmaningen att hantera alla uppkomna situationer. 

 

Å andra sidan är just det charmen med mänskligheten. Mångfalden. De ständiga utmaningarna. Kampen att komma vidare mot nya insikter. 

 

Bilden: Emotionell interaktion är inte karaktären Saga Norens starka sida. Detsamma gäller även många av de personer man möter i verkliga livet.