Godis är (inte) gott

Rent generellt gillar jag inte godis.
 
Ibland har det hänt att jag råkat passera den gigantiska godishyllan på Coop (vilken jag i och för sig alltid tvingas till eftersom den är placerad alldeles intill kassan) och noterat alla dessa olikfärgade kemikaliegodisar. Jag undrar vad det är i dem. Det kan väl knappast vara något som smakar gott med tanke på hur de ser ut. Gissar att det mest handlar om kemikalier och socker. 
 
Idag var jag och handlade på Willys i Birsta. Plockade ner mjölk och fil och middagsmat i korgen. På väg till kassan slog det mig att det är påsk och att det därmed finns risk att det kommer barn och ringer på hemma för att tigga godis. Jag tänkte: bäst jag köper hem en påse med godiskarameller. 
 
Fler kunder i butiken verkade ha slagits av samma tanke. Det var nämligen fullt med folk som trängdes runt den extra påskstora godishyllan för att fylla sina papperspåsar med färgglada sockerbomber. Själv lade jag några få karameller i botten på en påse. Det får räcka. Det brukar ju ändå bli massor över hemma varje år och ett antal veckor efter påsk slutar det alltid med att vi kastar skiten. 
 
Nu får vi se om det dyker upp några barn som vill tigga åt sig några godisar. Jag tänker i alla fall inte äta upp dem (godisarna alltså).
 
Blogg100/44
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, godis, påsk
#1 - BP

Så du gillar inte godis heller. Bra där! Bara själva tanken på alla färgmedel i godiset samt allt socker får mig att spy. Hoppas att det åtminstone dök upp några påskkärringar så att du blev av med godiset.

Svar: Inte en enda påskkärring har gett sig till känna.
Per-Anders

#2 - Anna-Lena

Jag gillar godis. Äter gärna. Alla sorter. FAST jag vet att det är mycket färgämnen, konserveringsmedel och annat s..t i dem.
Det stämmer inte alls med mitt sätt att egentligen vilja vara. Jag försöker äta kravmärkt och nyttigt.
Men när det gäller godis faller jag pladask.

Svar: Jag har lätt att låta bli godis. Däremot kan jag bli lite frestad om det står en skål med potatischips framför mig.
Per-Anders