Att äta upp idealen och samtidigt ha dem kvar

 
I begynnelsen skapade Gud köttätaren. Han skapade denna människa som sin avbild eftersom Gud själv gillade att äta kött.
 
Så småningom skapade Gud också vegetarianen. Skälet till detta är okänt men kanske hade Gud blivit religiös och fann det oetiskt att äta andra levande varelser.
 
Nu är det 2016 och Gud har återigen varit i skapartagen. Den här gången skapade han flexitarianen. Det är en sorts hybridmänniska som äter både kött och grönsaker. Flexitarianen är i grunden en vegetarian som av någon anledning inte vill äta kött, men som egentligen gillar kött, och för att slippa smygäta kött så väljer denne att kalla sig flexitarian och samtidigt uppnå en högre coolhetsstatus i sällskapslivet (min analys!). 
 
Själv har jag ätit både kött och grönsaker under hela mitt liv. Har jag då alltså varit flexitarian, utan att veta om det, ända sedan födseln?
 
Alltså, allvarligt talat; för den som tror jag skämtar kan jag upplysa om att det faktiskt finns något som kallas flexitarianer. Vegetarianer som ibland äter kött - när de har lust, typ. 
 
Nu undrar jag: finns det även ickerökare som ibland tar en cig? Tidigare kallades sådana för feströkare, idag kanske de kallas flexinokotinianer. Vad vet jag? 
 
Eller nykterister som ibland tar en whiskey. Periodare eller flexialkoholister? 
 
Länkar:
Superkroppen: Flexitarian
Wikipedia: Semivegetarian
 
Blogg100/66
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, flexitarian, vegetarian, mat, hälsa
#1 - Ulla Maria

Intressant iakttagelse. Jag hade aldrig hört talas om flexiterianer men numera är det ju populärt att ha namn eller diagnos på det mesta.

Svar: Kanske man kan betrakta flexitarian som en diagnos.
Per-Anders