Ted Gärdestad. Respekt.
Jag är 57 år och sosse. Jag har en kluven relation till Ted Gärdestad.
Jag minns Ted Gärdestad från min ungdom. På den tiden betraktade jag honom som en töntig småflicksidol som fått framgång tack vare torftiga kärlekssånger och sitt utseende. Alltså framgång på samma sätt som exempelvis dagens Justin Bieber.
För nån vecka sedan såg jag en dokumentär om Ted Gärdestad på SVT och greps av hans tragiska människoöde. Han mådde uppenbarligen inte bra den killen. Plågades av röster inombords och påfrestande tankar. Till slut pallade han inte längre utan gjorde det mest drastiska en människa kan göra.
Idag har Ted Gärdestad fått en status i musikens historieböcker värdig en hjälte. Visst, han skrev alla sina låtar själv tillsammans med sin storebror - ingen proffesionell kompositör anställd på nåt skivbolag behövde alltså förse Ted med låtar. Och när jag lyssnar på hans låtar idag inser jag att många av dessa är musikaliskt storslagna.
Så jag får väl ändra mig då. Ted Gärdestad var nånting mer än en simpel småflicksidol. Han var värd respekt även från en 57-årig sosse.
Bilden: Trots en ganska rejäl skivsamling har jag ingen skiva med Ted Gärdestad. Istället tog jag en bild av några av de LP-skivor jag äger.