Demonerna

5 kommentar(er)
 
Ibland dyker de upp från ingenstans. Demonerna från förr. Helt plötsligt står de bara där. Och då är frågan: hur ska jag hantera situationen? Ska jag fly eller stanna kvar och slåss? 
 
Jag väljer dock att stå still och hålla andan, och vänta på att demonerna sakta ska dra sig bortåt. Det gör de också. De verkar vara lika lite intresserad av mig som jag är av dem. 
 
Skönt!
 
Bilden har inte så mycket med demoner att göra. Den har jag tagit på en uppstoppad björn som står i foajén i Hotell Vilhelmina. 
 
Blogg100/96
 
 
 
 
#1 - Anna-Lena

Nu hänger jag inte riktigt med. Kan du förklara vilka demoner du ex.vis kan mena...

Svar: Det är lite svårt att förklara. Det handlar om minnen från förr som ger sig till känna i fysisk form - i form av människor. Och som påminner mig om sådant jag vill glömma. Jag kan förstå att det låter kryptiskt, men så är det. Jag gläds över det liv jag lever idag.
Per-Anders

#2 - BP

Hahaha! Ogillar uppstoppade djur intensivt. De blir till demoner om man säger så. Jag föredrar Steiff björnar utanför leksaksaffärer;-)

Svar: Steiff..? Måste googla på det.
Per-Anders

#3 - Mia

Jag tycker du tacklade dessa demoner alldeles utmärkt. Galant t.o.m. Provocerade dem inte, vek inte undan heller. Vi har nog alla någon form av sådana demoner...

Svar: Så är det nog. Det gäller bara att vara medvetna om dem.
Per-Anders

#4 - Mia

Jag tycker att du tacklade demonerna galant. Du provoerade dem inte, vek inte undan heller. Galant tacklat...

Vi alla har nog någon form av demoner från förr!

Svar: Typ så.
Per-Anders

#5 - Ulla Maria

Håller med Mia och dig. Tror att ju mindre vi föder dem med kamp eller flykt desto mindre intresse har de av att besöka oss.

Svar: Alldeles sant!
Per-Anders