Endast vid död och bröllop ger vi cred

 
Tiden går. Det är redan december. Jag tänker tillbaka på sommaren. 
 
En av de upplevelser jag hade under sommaren var att närvara vid ett bröllop. Det var trevligt. Både brudgummen och hans brud svarade planenligt ja och den efterföljande festen bjöd på en god stämning. Släktingar och vänner höll tal där samtliga bedyrade hur fantastiska bruden och brudgummen är. 
 
Och det stämmer naturligtvis också - de två är jättesympatatiska människor. 
 
Men när jag satt där och lyssnade på alla talen så kom jag att tänka på hur det kan låta på en begravning. Nämligen likadant. När det är begravning hålls det också tal, där talarna öser lovord över den avlidne. Det är alltså vid just dessa två evenemang som vi tenderar att ge varandra rikligt med cred. Bröllop och begravningar. Nästan aldrig annars.
 
Vi måsta alltså antingen gifta oss eller dö för att vi ska få höra nån säga ett gott ord om oss. Varför kan vi inte göra det oftare i vardagen? Varför inte ställa sig upp i samband med att man äter middag med familjen och hålla ett tal till någon av familjemedlemmarna? Eller på jobbet? På förmiddagsfikat, kanske. 
 
Nåt att tänka på.
 
Bilden tog jag i somras i Polen. Bröllopscermonin ägde rum till allmän beskådan på en hotellterass mitt i Sopot. Detta var dock inte det bröllop jag nämner ovan. Det ägde rum på hemmaplan. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop, begravning, cred, beröm, blogg24

Kommentarer
Postat av: BP

Så rätt, så rätt! Kunde inte ha sagt det bättre. Men på ett bröllop är man ju fortfarande med, när man är död hör man inte ens lovorden längre.

Gillar inte tal alls, men att ge komplimanger dagligen, ja det borde man defintivt ge till alla i ens närhet!

Svar: Jag är heller inte så road av tal, men skulle det vara mäktigt om någon ställde sig upp och höll ett spontaltal på förmiddagsfikat.
Per-Anders

2016-12-05 @ 23:32:38
Postat av: Mia

Jättefin idé, ska fundera på det vid något passande tillfälle kanske det blir något... :-)

En massa fina ord över en död person ska nog kännas som tröst för de närmaste. Jag känner litet avsmak, tänker som du, varför inte sagt det tidigare. Likaså överdåd med blommor på graven.... hur många blommor har den döde fått de sista åren i livet?

Tänkvärt och bra inlägg!

Svar: Tack!
Per-Anders

2016-12-06 @ 08:27:45
URL: http://miatankar.wordpress.com
Postat av: Anna-Lena

Det är sant det du skriver. Tal hålls sällan men att ge beröm och uppskattning ges väl ändå ganska ofta. Åtminstone tycker jag det.

Svar: Hoppas du har rätt där.
Per-Anders

2016-12-06 @ 19:30:18
URL: http://mammselen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter