På gränsen med Småstadsliv
Vad tyckte jag då om föreställningen?
Tja, vad ska man säga? Profilen på det hela är ju bonddrängskomik och ibland är det roligt men för det mesta är det ganska tråkigt.
Bäst blir det när karaktärerna Stånk-Tommy och Ingemar Andersson gör entré. Dessa tragiska antihjältar är i sina bästa stunder riktigt roliga men precis som föreställningen i sin helhet balanserar numren på kanten till bottennappens avgrund.
Tätt som oftast ramlar de också ner där.
Men samtidigt är detta också charmen med Småstadsliv. Namnet på föreställningen är "Klart sämsta showen" och med tanke på att det är glada amatörer som agerar så är det just bottennappen som är själva poängen. Det är inte ens meningen att det ska vara proffsigt, bara opretentiöst och roligt.
Efter 50 minuter av föreställningen var det paus och publiken fick möjlighet att köpa Småstadslivs egenproducerade öl. "Braköl" heter den. Helt ok smak om nån frågar mig.
Bilden tog jag under föreställningen när karaktärerna Johanna och Ingemar stod på scenen.
Blogg100/34