Gå med i min oljiga bokklubb

 
Jag läser väldigt sällan böcker. I princip aldrig. Senast jag läste en bok var nån gång på 1990-talet. Boken hette "Gör-det-själv-handbok för Volvo 740-serien 1982-1987" som jag köpte för att kunna byta kamrem på min bil (på den tiden hade jag en Volvo 740 -85). Jag kan avslöja att det var ett lite tråkigt slut i boken. De fick inte varandra. 
 
Men nu har jag gått med i en bokklubb. Ubbenbarligen är det så. Jag blev uppringd av en trevlig kille från Boniers förlag som ville ge mig en gratis bok. "Du behöver bara betala portot", sa han. "Endast 29 kronor". 
 
"Fast om jag tar emot den där boken så ramlar det väl in en massa andra böcker också, som jag måste betala", genmälde jag.
 
"Nejdå", sa den trevlige killen. "Du förbinder dig inte till någonting alls. Vilken bok vill du ha?"
 
"Visst, skicka en bok du. Jag kan ge bort den till nån i julklapp", sa jag.
 
Några dagar senare fick jag boken jag valde (som jag inte minns vad den heter) och nu dimper det in nya böcker i brevlådan varje månad. 
 
"Har du gått med i en bokklubb?", frågade sambon härom dagen. "Du läser väl inte böcker..?"
 
"Men den trevlige killen sa ju...", "Visst", sa sambon. "Om det är nånting man ska hålla sig långt borta ifrån så är det bokklubbar", sa hon. 
 
Jag gick in på bokklubbens hemsida där man kunde läsa att det gick att gå ur bokklubben, men först sedan man uppfyllt sina åtaganden - vilka är att man måste vara medlem i minst åtta månader. Det sa inte killen (som jag numera egentligen inte tycker var så trevlig) något om. Jag har inte gjort något sådant åtagande.
 
Risken finns nu att Spänningszonen kommer att få ett telefonsamtal från en trevlig 56-årig kille från Timrå som väldigt bestämt vill avsluta sitt medlemsskap i ovan nämnda bokklubb. Annars kommer de att få en trasig oljeindränkt handbok om Volvobilar sig tillskickade i ett kuvert. 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Litteratur, böcker, läsning, Timrå, Sundsvall
 
#1 - Znogge

Varför blir jag inte förvånad? "Spänningszonen" är säkert inte ensamma om att agera på det sättet. Det finns alltid en hake med sådana erbjudanden men den lilla detaljen pratar de tyst om...

Svar: Jag är sur på mig själv för att jag gick i fällan.
Per-Anders

#2 - Kerstins foto

Åh, de är ena riktiga typer de där försäljarna. Själv har jag ingen fast telefon längre för de enda som ringde var försäljare. Så nu är det mobilen som gäller och det funkar bra. Har NIXat den och installerat appen Truecaller som talar om om det är ett samtal från försäljare. Funkar klockrent, inget samtal kommer fram till mig alls. Ser bara i loggen att nån ringt.
Jag hoppas att du får rätt mot dom, heja dig! :)

Svar: Tack. Kampen börjar snart.
Per-Anders

#3 - BP

Oooops!
Liiiite naivt av dig kanske - kunde dock ha hänt vem som helst. Om jag får sådana samtal säger jag direkt att jag inte är intresserad. Men Kerstins tips om Truecaller är verkligen hett!

Svar: Jag brukar också säga ifrån men så blev det inte den här gången.
Per-Anders

#4 - Kenneth

lätt o tacka ja till de där de kan sitt jobb :)

Svar: Ja precis så är det.
Per-Anders

#5 - Veiken

Se positivt på det hela. Du får många julklappar att ge bort och behöver inte anstränga dig. Klappat och klart alltså!
Egentligen tycker jag att det är skit att luras och bli lurad!
Svar: Jag tänker inte starta ett reseföretag, men fantasin tar över ibland! :)

Svar: Hittills har jag fått tre kommande julklappsböcker.
Per-Anders

#6 - Ruth i Virginia

"Dumb Swedes" brukade amrisarna säja om oss. :)
"There is no such thing as a free lunch", är ett uttryck som ofta används här.

Gillar Veikens attityd.

Svar: Visst, gratis är gott. Vem som sedan är dummast kan ju diskuteras.
Per-Anders