Passivt primalskrik för oss diskreta
Ibland känns det som om man bara vill skrika. Högt, och bara rakt ut. Låta frustrationen och ångesten välla som en tsunami ut genom halsen och munnen.
Fast så kan man ju egentligen inte göra. Tänk om man skulle befinna sig på ICA när lusten att skrika kommer över en. Hur skulle det se ut? Och framför allt: hur skulle det låta?
Nej, då är det bättre att låta någon annan skrika. Jag brukar kalla det passivt primalskrik. Som att äta upp tårtan men ändå ha den kvar.
Tidigare ikväll hängav jag mig en stund åt passiv primalterapi. Då lyssnade jag på låten Gasoline med den amerikanska hårdrockgruppen Audioslave. Kolla in videon ovan. Där snackar vi frigörande avgrundsvrål. Dessutom skönt gitarrspel (och trummor och bas med för den delen).
Jag funderar dessutom på om jag inte skulle lägga mig till med liknande ansiktsbehåring som sångaren Chris Cornell. Kolla in hans mustasch och skäggväxt som ibland skymtar fram i videon.
Läs även andra bloggares åsikter om Audioslave, primalskrik, primalterapi, ångest, frustration