Varför är det alltid A-strängen som går sönder?
Äntligen fredag.
Efter middagen fick jag för mig att spela lite gitarr. Jag brukar få för mig det ibland, på fredags- och lördagskvällar. Just ikväll ville jag spela låten Fredagsmys. Öppna en bärs, göra upp en eld i öppenspisen och sjunga för mig själv.
En soffa och ett ljus, ett bord med massa gott,
Man kopplar av ihop och mumsar i sig nåt.
It´s only mysa, mysa, mysa, mysa...
Med gitarren i famnen konstaterade jag att en av strängarna gått sönder. A-strängen. Av någon märklig anledning är det alltid A-strängen som går sönder på min gitarr. Inte G-strängen eller någon av E-strängarna. Jag undrar varför. Slår jag an A-strängen oftare än de övriga strängarna, eller slår jag extra hårt på den?
Som tur är finns det ytterligare en gitarr i huset, en stålsträngad. Problemet är bara att det gör så ont i fingertopparna att spela på en stålsträngad gitarr. Men vad gör man inte när det är fredag och man vill skrika ut veckans aggressioner? Jo, man spelar på den stålsträngade gitarren, lider av smärtan i fingertopparna, och sjunger Fredagsmys högt för sig själv.
Nu är det slut på veckan,
det är dags för fredagsmys.
Om du också vill spela och sjunga Fredagsmys så hittar du texten och ackorden här.
Läs även andra bloggares åsikter om fredagsmys, gitarr, smärta, aggressioner, Timrå