När terrorn återupprättar ordet solidaritet



Det har nu gått en vecka sedan de fasansfulla terroristdåden inträffade i Oslo. Det som hände har förföljt mig i tankarna varje dag sedan dess. Själva handlingen i sig, att kallblodigt mörda 90-talet människor, är obegriplig. Motivet till dåden är skrämmande, och debatten efteråt är i vissa stycken märklig.

Jag har funderat väldigt mycket på det som hänt.

Ikväll deltog sambon och jag i en manifestation här i Timrå med anledning av terrordåden. Temat för manifestationen var för demokrati och mot hat och gemensamma arrangörer var Svenska kyrkan och SSU. Manifestationen inleddes med ett fackeltåg och därefter en samling i kyrkan.

I kyrkan hölls flera tal, både av representanter från kyrkan och från socialdemokraterna. I alla talen återkom några viktiga nyckelord: demokrati, frihet, människovärde och solidaritet.

När jag satt där i kyrkbänken stannade ordet solidaritet kvar i mina tankar en stund extra. I detta egoismens tidevarv, när ordet solidaritet nästan blivit ett skällsord, tycker jag det känns väldigt bra att få höra det igen. Samtidigt är det fruktansvärt att det krävs en terrorhandling för att ordet ska få upprättelse.

Under veckan har det debatterats friskt vad som förmådde Anders Behring Breivik att utföra sina terrorhandlingar. Vissa inom sverigedemokraterna menar att det var "islamiseringen och massinvandringen" i samhället som triggade igång honom. Andra hävdar att det är Sverigedemokraternas själva som, med sina "framgångsrika" högerpopulistiska värderingar, bidragit till att Breivik gick över gränsen.

Själv tror jag mer på den senare teorin. Breivik nämner också Sverigedemokraterna som ett föredöme i sitt 1500 sidor långa manifest.

Vad kan vi då göra för att detta inte ska hända igen. Kan vi göra något? Vill vi över huvud taget göra något? Självklart kan vi det. Genom att visa att vi står för värderingar som demokrati, öppenhet och solidaritet kan vi visa att vi är många fler än de som står för ondskans och mörkrets krafter. Dessa har inget i ett gott samhälle att göra.

Mina tidigare blogginlägg om terrordåden finns att läsa här och här.


Aftonbladet:
Åkesson i gråzonen mellan ansvar och avståndstagande
Unga män – med lika terrormanus
Den ovillige landsfadern
Terrormanifestet

ST:
Facklorna brann för demokratin

Dagbladet:
Timråborna tågade för offren i Norge

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , ,
#1 - Lotta

Jag har också tänkt mycket på det fruktansvärda som hänt. Funderar mycket på hur det ska bli framöver. De jobbar på ett slugt och smidigt sätt, inte som vi tidigare har varit vana vid.



Vi får hjälpas åt!



#2 - Beate

Sa tillräckligt i gårdagens kommentar och respekterar ditt svar.

Låter bli att kommentera solidaritet, vilket är ett fint ord och en bra "handling" i mina ögon men helt fel i detta sammahang enligt mig alltså.

#3 - Kerstin

Jag har också tänkt och skrämts av det som hände i Norge!

Känns fullkomligt obegripligt, det Du skriver är helt rätt tycker jag!

Ha en bra helg!

#4 - Zarah

Fint skrivit av dig!



Ja detta har nog upptagit de flestas människors tankar under veckan som gått. Helt ofattbart att planera och utföra en sådan handling...

#5 - Per-Anders

Lotta: Precis. Vi måste hjälpas åt.



Beate: Skälet till att jag betonar solidaritet är vikten av en motkraft till terrorismen.



Kerstin: Ja, det som hänt är helt obegripligt.



Zarah: Tack. Det som hänt har nog upptagit mångas tankar.

#6 - Selma

Det klart att vi både vill och kan göra något för öppenhet, tillit, demokrati och för tron på alla människors lika värde.

#7 - Åsa

Inget ont som inte för något gott med sig. Kanske vaknar nu människor upp ur sin dvala och inser att man måste och kan förändra sin värld. Att det som en gång hänt mycket väl kan hända igen. Synd bara att så många oskyldiga var tvunga att sätta livet till.

#8 - Micke

Jo...bra skrivet...vi är många fler "goda" än "onda"...gäller bara att faktiskt visa det också!



Ha de bäst!