Politikerna är våra hjältar

Jag har faktiskt en gång i tiden varit politiker. Under en mandatperiod på 1990-talet var jag ersättare för socialdemokraterna i Sundsvalls kommunfullmäktige. Det var intressant, men om jag ska vara uppriktig så var det mest tråkigt.

Det som störde mig mest var att fullmäktigesammanträdena tog så fruktansvärt lång tid. På den tiden var jag ensamstående pappa med en son i lågstadiet, och varje gång det var fullmäktigemöte fick min mamma rycka in och vara barnvakt. Fullmäktigesammanträdena började kl 14.00 och höll ofta på till långt fram på kvällen. Och där satt jag och ville inget hellre än komma hem till min lille son.

Men istället måste jag sitta och lyssna på ändlösa, prestigefyllda, diskussioner om allt från kommunens budget till gatubelysning. Jag minns att jag satt där och undrade om dessa människor inte hade några liv, och om de inte hade barn de ville komma hem till.

Men trots min bristande entusiasm att sitta i det kommunala parlamentet så tycker jag politik är viktigt, och jag beundrar de som är beredda att ta på sig politiska uppdrag. Våra politiker är viktiga i det demokratiska systemet, och det är vi som bestämmer vilka som ska representera oss. Och om vi inte är nöjda så har vi vart fjärde år chansen att rösta på andra.

Det är viktigt att vi utnyttjar den möjligheten på söndag.


Aftonbladet:
Laddar på Monas rum