Herman - den levande kakan
Det står en plastbunke på köksbordet med ett konstigt innehåll. Jag tittar försiktigt ner i bunken och ser en gråaktig gegga som dessutom ger ifrån sig små bubblor. Tankarna går till någon läskig skräckfilm och jag känner på mig att en zombie snart ska titta upp ur geggan.
Sambon kommer in i köket och börjar röra om i geggan med en slev. Hon förklarar att geggan i bunken är en Herman.
"Och nu ska jag mata Herman", säger hon och rör ner socker, mjöl och mjölk i bunken.
"Herman..?" säger jag, och tittar förundrat ner i geggan.
Sambon förklarar att Herman är en slags kedjebrevsvariant av bakverk, och att hon fått geggan i bunken av sin dotter. När man fått en Herman ska man motionera den varje dag under tio dagar, och under dag 4 och dag 9 ska man mata den.
"Det är då man rör ner socker, mjöl och mjölk", säger sambon förtjust och fortsätter: "När den nionde dagen infaller så delar man Herman i fem delar, och ger bort fyra av delarna till olika bekanta. Den femte delen behåller man för att baka en kaka av."
De fyra vännerna kan därefter på var sitt håll fortsätta samma tiodagarsprocedur och i sin tur ge bort fyra Herman till ytterligare bekanta.
"OK. Men om man inte skickar Herman vidare till fyra bekanta, drabbas man av ond bråd död då? Du sa ju att det var som ett kedjebrev", frågar jag oroligt.
"Nejdå", svarar sambon. "Om man låter bli att mata Herman så slutar den att bubbla, vilket visar att den dött. Det är upp till var och en om man vill hålla Herman vid liv."
Jag går ner i pannrummet och sätter mig en stund för att titta på pelletsbrännaren. Jag tänker: "En levande kakdeg som kedjebrev. Hm.."
Bilden ovan visar Herman under tillväxt i plastbunken. Bilden nedan visar Herman omvandlad till gott kaffebröd.