Våga bryta gamla könsnormer
Under mina drygt 30 år i arbetslivet har jag jobbat på både mans- och kvinnodominerade arbetsplatser. De första 15 åren jobbade jag inom kollektivsidan (typ jobbare "på golvet"), på arbetsplatser med total mansdominans. Vill minnas att jag inte alltid kände mig så bekväm med varken den "grabbiga" jargongen eller normen att vara macho (alla betedde sig naturligtvis inte så, men många).
Så småningom fick jag möjlighet att utvecklas vidare i företaget och hamnade inom tjänstemannasidan (typ "kontorsfolket"). Från att ha jobbat med endast män, så tillhörde jag nu en avdelning med majoriteten kvinnor. En ny upplevelse för mig som jag endast upplevde som positiv.
Men den stora skillnaden var inte att gå från en manlig till en kvinnlig arbetsplats. Den stora skillnaden var flytten från fabriksgolvet till kontoret. Som tjänsteman förutsätts man vara både mer bildad och ansvarsfull, och från den ena dagen till den andra blev jag också bemött på ett helt annat sätt. Trots att jag ju fortfarande var samma person.
Jag insåg också ganska snart att status var ett kodord för många högre tjänstemän och chefer. Och oavsett om det handlade om kvinnor eller män så var man beredd att ta till många fula grepp för att bevaka sina maktpositioner. Inte heller detta tycker jag är ett speciellt smickrande beteende.
Andelen kvinnliga chefer inom företagets fabriker (traditionellt manliga områden både när det gäller chefer och underordnade) har på senare år ökat, vilket jag naturligtvis tycker är bra. Detta skapar en positiv anda på arbetsplatsen som kanske inte enbart beror på att cheferna är kvinnor, det handlar också om en ny generation chefer. Den gamla normen "jag bestämmer - du lyder"-attityden är på väg bort och ersätts med plattare organisationer och ökat inflytande hos de anställda.
Även på fabriksgolvet ökar andelen kvinnor vilket är jättekul. Jag jobbar ju med att skriva i vår personaltidning och det här med manligt/kvinnligt på arbetsplatserna är en fråga som jag tycker är intressant. Och att skriva om en ensam tjej som jobbar med 100 karlar i en verkstad är naturligtvis en kul story. Men frågan är: måste en kvinna bete sig som en man (vara manhaftig) för att kunna funka på en mansdominerad arbetsplats? Finns det plats för alla typer av personligheter på en arbetsplats, utan att någon riskera att bli trakasserad eller bli betraktad som enbart ett objekt?
Oavsett om det handlar om manligt/kvinnligt eller anställda/chefer måste vi våga bryta gamla mönster för att kunna utvecklas, både när det gäller den enskilde individen som för företagen.
Läs även andra bloggares åsikter om manligt, kvinnligt, arbetare, tjänstemän, status, chefer, anställda, makt