Göteborgare är också människor, fast gladare
Texten uppdaterad 00:52, 091031
Sitter i taxin som ska ta mig från Bromma flygplats till Nacka. Där ska jag den här dagen delta i en endagskurs om bildbehandling. Men GPS-navigatorn i taxin vill inte riktigt kännas vid den gatuadress jag vill åka till utan chauffören plockar fram ytterligare en GPS ur handskfacket. Med hjälp av den hittar han i alla fall en intilliggande adress som han siktar in sig på.
Taxichauffören och jag börjar prata om den moderna tekniken med navigatorer och datorer, och vi konstaterar båda hur livet numera präglas av datortekniken. Både när det gäller unga och gamla. Han berättar att han använder Facebook för att hålla kontakt med sina familj hemma i Tunisien och jag berättar att jag och min sambo brukar meddela våra ungdomar på övervåningen via msn när maten är klar. Chaffisen och jag skrattar. "Ja hur det har blivit", säger jag.
Plötsligt frågar han:
- Vart i Sverige kommer du ifrån då? Är du från Göteborg?
- Nej, svarar jag. Jag är från Timrå, strax norr om Sundsvall.
Chauffören ser frågande ut.
- Norrland, förtydligar jag.
- Ah, Norrland. Där är det kallt, va.
- Visst, men varför trodde du att jag är från Göteborg? undrar jag.
- Jamen, göteborgare brukar ju oftast vara pratsamma och trevliga. Och eftersom du verkar vara positiv och pratsam så trodde jag du var göteborgare. Men kanske norrlänningar också är pratsamma?
- Nej, för fan, säger jag. Vi är kända för att vara tystlåtna.
Och så pratar vi en stund om hur olika folk är från olika delar av Sverige. Glada göteborgare, fåordiga norrlänningar och så stockholmarna då. Ja hur beskriver man dem egentligen?
Till slut är vi framme vid rätt gatuadress som visar sig ligga alldeles intill Sickla Köpkvarter. Jag betalar och kliver ur taxin.
- Tack för en trevlig pratstund, säger chauffören. Det är alltid lika trevlig med positiva kunder.
I hissen upp till kurslokalerna tänker jag på Sverigedemokraterna och deras påståenden att andra kulturer har ett dåligt inflytande över Sverige. Men vad är egentligen problemet? Själv trivs jag bäst när jag får lära mig mer om andra kulturer, och på det viset känna mig berikad.
Kan bara konstatera att den invandrade taxichauffören egentligen verkade vara som folk är mest, och med liknande funderingar som alla andra. Jag har svårt att se hur hans närvaro i landet skulle vara ett problem.
Främlingsfientlighet behöver ju heller inte bara handla om olikheter mellan olika länder. Den finns även inom Sverige. Jag minns min mamma som berättade om när hon som ung flyttade från Värmland till Norrland och i sin nya hemort betraktades som något slags ufo. Detta bara för att hon hade en annan dialekt.
Oavsett om det handlar om inrikes eller utrikes rasism så tror jag det till stor del handlar om människors ovilja att lyfta blicken från sin egen navel. Om vi ska kunna utvecklas måste vi kunna ta emot intryck utifrån och inte bara gräva ner oss i vårt eget lilla hål.
Visst finns det bad guys både bland svenskar och ickesvenskar, men jag tror nog att de allra flesta är good guys, oavsett om man kommer från Göteborg, Stockholm, Värmland eller Tunisien.
Man kan till och med vara trevlig om man kommer från Timrå.
Skrivet i samband med Mymlans bloggtema i Bloggväldsbloggen om invandrare och främlingsfientlighet.
Mina tidigare blogginlägg om främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna:
Är inavel Sverigedemokraternas problemlösning
Sverigedemokraterna på hugget
Sverige vackrare utan SD
Upprop mot rasism
Aftonbladet:
Olofsson vilse i fablernas värld