Mänskligheten lever numera i en segregerad värld: Vi som har Facebook och de som inte har Facebook. Min sambo tillhör fortfarande de som lever i det digitala utanförskapet, dvs inte har Facebook, men hon utsätts ständigt för påtryckningar att ansluta sig. Bara under de senaste dagarna har hon flera gånger berättat att hon fått mail med Facebookinbjudningar.

- Vad är egentligen meningen med Facebook? Varför ska man ansluta sig där? hörde jag hur hon härom kvällen frågade sig.

- Facebook är fantastiskt, svarade jag. Där kan du dela med dig av alla detaljer i livet, allt från hur framgångsrika toabesöken är till vad du handlade på ICA idag. Du kan också få veta när dina vänner kommer hem från jobbet och när de ser på TV.

- Jag tycker det mest verkar fånigt, sa sambon.

- Frågan är hur länge du kan stå emot, sa jag.

Jag läser i Aftonbladet.se om ett företag som vid rekrytering av anställda ser Facebookande som en merit hos de som söker jobb. Om man har fler än 400 vänner på Facebook anses man ha ett rikt socialt kontaktnät och därmed kvalificerad att exempelvis jobba som marknadsförare.

Vem vet, snart kanske det är en merit att spela närpoker om man söker jobb som aktiemäklare.

Nu ska jag strax berätta på Facebook att jag skrivit ännu ett beaktansvärt inlägg på min blogg.


Läs även andra bloggares åsikter om mänskligheten, Facebook, utanförskap, Aftonbladet, kontaktnät, marknadsförare, nätpoker, aktiemäklare, blogg