Det gäller att välja bitarna i livets pussel


Livspusslet. Hur får man egentligen det att gå ihop?

Jag påstår att det många gånger handlar om vilka val vi själva gör. Inte alltid, men ofta är det så.

Under perioder av mitt liv har jag jobbat skift, jag har varit aktiv i föreningslivet och jag har varit (ensamstående) småbarnsförälder. Och jag har också gått i väggen flera gånger. Min senaste krock med väggen var för sex år sedan, vilket resulterade i drygt ett års sjukskrivning. Den gången kom jag också till insikt om vad det egentligen beror på att vårt svenska samhälle håller på att koka över av stress.

Det handlar om status.

Jag har insett att det är en norm i dagens samhälle att alltid vara upptagen. Och om man är ständigt upptagen med alla sina åtaganden, och därmed är konstant stressad, då visar man också att man har en viktig funktion. Både i samhället och där hemma.

De allra flesta av alla de "måsten" som jagar oss, har vi faktiskt skapat själva. För många verkar livet vara en enda stor tävling: Vi måste vara bäst på jobbet, vi måste ha massor av aktiviteter på fritiden, och vi måste ha ett rikt sällskapsliv. Men när blodtrycket blir för högt och ångesten kommer krypande, då måste vi också kunna sätta stopp. Problemet är att det är få som klarar av att sätta stopp i tid.

När ekorrhjulet börjat snurra allt för fort, då är farten allt för hög för att vi ska kunna hoppa av. Det är först när smällen kommer, och vi blir sjuka, som vi kommer till insikt. Om vi har tur får vi "bara" psykiska problem, men det kan också handla om hjärtinfarkt eller hjärnblödning. Och då handlar valet plötsligt om livet eller döden.

Själv valde jag livet och mår idag hur bra som helst. Jag har ett arbete som är stimulerande, trots att jag numera inte jobbar så mycket övertid. Fritiden ägnar jag åt återhämtning och eftertanke tillsammans med familjen, och när jag får lust: då deltar jag i fritidsaktiviteter som jag tycker är roliga.

Man behöver inte ständigt jobba över, man behöver inte sitta i en massa föreningsstyrelser, och man kan faktiskt vara hemma en hel helg utan att världen går under. Allt detta är sådant man till stor del kan välja själv.

I bilden ovan kan du hjälpa mig att få ihop livets pussel. Bitarna går att flytta, och när du lägger dem på rätt plats så fastnar de med ett litet klick.

Ovanstående blogginlägg är relaterat till veckans bloggtema - Livspusslet - i Sofia Mirjamsdotters (Mymlans) blogg Bloggvärldsbloggen.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,
#1 - Kerstin

Vilket roligt och avkopplande pussel, rolig idé och roligt att göra!

Jag gillar pussel och korsord, faktiskt bra för det höga blodtrycket!

Låter som om Du hittat Din plats i livet!

Bara att Gratulera:))

Ha de

#2 - Kerstin

PS. Var hittar man pusseltekniken?DS.

#3 - Per-Anders

Kerstin: Pusslet finns på http://www.jigzone.com/. Där finns en rad olika varianter på pussel som man kan göra av sina egna bilder.

#4 - Beate

Du har såååååå rätt med dina funderingar. Känner mig (nästan) lyckligt lottad att jag aldrig velat ha status, aldrig känt någon tvång och definitivt aldrig jobbat under en sådan stress så att jag fick krocka med väggen. Allt detta är jag verkligen otroligt tacksam för.

Å ditt pussel var ju riktigt kul att göra. Ska genast kolla in jigzone... en rolig julkortsidé kanske växer fram i mitt huvud nu;-)

#5 - Tina

Kul pussel, jag blev dock lite stressad när jag såg att det var på tid ;) Har läst lite om utbrändhet i det svenska arbetslivet nu, bra att läsa ditt inlägg, du verkar vara den enda som har ett svar på problemet!

#6 - Per-Anders

Tina: Ja precis. Det gäller att behärska konsten att kunna varva ner.

#7 - Lisbeth

...fast var det verkligen statusjakten som var boven...? För mig, menar jag...

#8 - Ailas

Klart att livet ska vara en tävling; med sig själv... i konsten att skapa ett gott liv och en sund balans mellan arbete och fritid.



Jag har skrivit ett par inlägg om tankar kring förkortad arbetstid, dvs rättvisare fördelning av plikterna... Men, det blir förunderligt TYST! Då måste vi väl utgå ifrån att folk älskar att slita sig fördärvade. Personligen har jag reducerat de onödiga plikterna och försöker leva i nuet, göra saker som roar mig. Just nu exempelvis att sitta uppe sent... :)

#9 - Per-Anders

Lisbeth: Nej, i ditt fall var det nog inte det.



Ailas: Jo, det var just det jag var inne på i mitt inlägg.