Graffiti - vår tids hällristningar

I syfte att förbättra min kondition, och kanske även gå ner något kilo (jag har nämligen gått upp nästan alla nio kilon jag gick ner i vintras), så försöker jag vara ute och promenera så ofta jag kan. När jag går mina motionsrundor brukar jag också försöka variera mig och ta lite olika promenadvägar i Timrå-området.

Härom dagen styrde jag kosan ned mot Wifstavarfsområdet. Bland annat gick jag genom en gångtunnel under järnvägen som nu fått ett helt nytt utseende sedan jag gick där senast. Gångtunneln var helt och hållet täckt av en graffitimålning.

Jag stannade till en stund och studerade det omfattande konstverket. De som målat verkar ha lagt ner ett ordentligt jobb och jag får intrycket att det är sanktionerat "uppifrån", av typ Timrå kommun eller Banverket eller liknande.

Jag tycker faktiskt att graffitimålningar är vackra. De är färggranna och många gånger utförda (som i det här fallet) på ett sätt som tyder på att målaren har konstnärliga talanger. 

Vissa verkar se graffiti som något negativt, kanske mest för att konstformen ofta utövas olovligt på offentlig plats. Visst, man ska naturligtvis inte måla på andras egendom utan lov. Men jag tycker absolut att en graffitimålning kan vara ett bra alternativ till en grå och trist betongyta.

Människan har ju alltid velat avbilda den värld hon lever i, och ett exempel på det är de hällristningar som folk högg in och målade i berget för så där 800 år sedan. Förutom att hällristningar var ett sätt att kommunicera, handlade det säkert också om människor som ville visa upp sina konstnärliga talanger. Och graffiti handlar om samma sak, människor som vill visa sin konst. Graffiti är inget planlöst klotter utan en konstform värd all respekt.

Men som sagt, man ska naturligtvis inte måla på andras egendom utan lov. Däremot är det jättebra när unga lovande konstnärer får visa sina talanger offentligt, utan att bryta mot lagen.