Var finns Obamas framtidstro i svensk valrörelse?
Så var det då dags igen för en politisk sammandrabbning mellan riksdagens partiledare (ikväll kl 20.00 i Agenda special, SVT 2). Själv tänker jag dock inte titta på detta spektakel, eftersom jag inte finner något som helst konstruktivt med den här typen av politiskt underhållningsvåld.
Det jag saknar i valrörelsen är en svensk motsvarighet till Barack Obama. Men tyvärr hittar jag inte en sådan politiker bland de svenska partiledare som står till buds. Skulle det vara möjligt att hitta honom eller henne i den borgerliga laguppställningen? Knappast. De ideologiska skillnaderna mellan Obama och svenska allianspolitiker är alltför stora.
Hos det rödgröna blocket då? Jag skulle önska att denne önskepartiledare var partiordförande för socialdemokraterna, men i stället är det Mona Sahlin som leder detta parti. Suck!
Varför då Barack Obama som förebild? Jo, jag tycker han är en politiker som utstrålar framtidstro och optimism. När han talar till folket pratar han om "oss", att vi ska fixa det här tillsammans. Men vilken svenska partiledare talar i de termerna? Hittills har de svenska partiledardebatterna mest haft karaktären av en personlig gladiatorspel mellan Sahlin och Reinfeldt.
När socialdemokraterna slickade såren efter 2006 års valförlust, och lite yrvaket försökte analysera vad som gick fel, så var det många som självkritiskt sa att sossarna inte drev arbetslöshetsfrågan tillräckligt tydligt. I stället "tillät" man de borgerliga att äga frågan som sedan resulterade att de vann valet.
Nu verkar socialdemokraterna ha tagit lärdom av detta och lägger full kraft på frågan om hur man minskar arbetslösheten. Arbetslösheten är naturligtvis en viktig fråga, men jag hoppas att sossarna inte fokuserar på detta så hårt att man blir fartblinda. Risken finns då att man åter igen missar andra viktiga frågor i valrörelsen.
Främlingsfientligheten, exempelvis.
Jag tycker en av de viktigare frågorna i årets valrörelse är att sossarna tar en match med Sverigedemokraterna. Tänk om valet i september skulle sluta med att SD kommer in i riksdagen. Vilket mörker.
Jag läser i dagens Aftonbladet.se att skatterna blir en stor fråga i valet. För min egen del betalar jag gärna skatt och tror att en rättvis skattepolitik (att man betalar skatt efter bärkraft) är vägen till en framgångsrik välfärdsstat.
Det är ett av många skäl till att min röst faktiskt kommer att hamna hos socialdemokraterna den 19 september. Detta trots att vi har den föga karismatiske, och snudd på arroganta, Mona Sahlin som partiledare. Jag föredrar nog ändå sossarnas politik, framför den bistra människosynen hos allianspartierna.
Aftonbladet:
Valåret 2010 – så blir det
Läs även andra bloggares åsikter om Agenda, Barack Obama, rödgröna, Mona Sahlin, socialdemokraterna, moderaterna, borgerliga, arbetslösheten, främlingsfientligheten, alliansen