EU-motståndet inte som förr

Brexit, dvs lämnasidan i Storbritanniens folkomröstning om EU, vann. 

 

Själv har jag alltid varit EU-skeptiker. I ja/nej-valet 1994 röstade jag nej och under årens lopp har jag skanderat "skyll inte på nej, jag röstade nej" när det blivit tal om byråkratiska tokigheter till följd av medlemsskapet i EU. 

 

Då för 20 år sedan var det "vänster" att vara mot EU. Det kändes logiskt att vara både EU-motståndare och emot kapitalet och byråkraterna som utgjorde den EU-vänliga sidan. 

 

 

Idag är det diverse nationalister och halvrasister som står i frontlinjen bland EU-motståndarna. SD i Sverige, Ukip i Storbritannien, Geert Wilders i Nederländerna. 

 

I det sällskapet känner jag mig definitivt inte bekväm. 

 

Det är nästan så att jag är beredd att ansluta mig till EU-anhängarna - trots att jag politiskt fortfarande hör hemma på vänsterkanten. 

 

Jag tycker det är synd att Storbritannien nu är på väg att lämna EU. Vinner Storbritannien på det? Vinner övriga Europa på det?

 

På nåt vis känns det hoppfullt när exempelvis gamla forna öststater blir medlemmar EU, vilket tyder (i alla fall borde tyda) på att de uppnått status som demokratiska och moderna länder. 

 

Fast jag kan ju också ha fel.