Bra idé att samla på roliga/konstiga minnen till en bok.
Å ärligt talat åt/drack mina föräldrar också filmjölken ur glas. Den liknar ju absolut mera flytande än fast föda. Själv vägrade jag äta/dricka filmjölken...
Jag förstår precis. Att se någon häva i sig filmjölk öht är traumatiskt enligt min uppfattning, ur glas värre än värst.
Nu känner jag mig vågad och kliver ur garderoben. Jag erkänner öppet att jag druckit filmjölk ur glas på 2000-talet. Kan inte skylla på varken ungdom eller brist på djuptallrik. Har däremot aldrig ätit öl utan föredrar den i glas men den kan slinka ned ur flaska eller burk också.
Låter som en god idé att samla minnen i en bok. Tror att mer och mer också dyker upp när man börjar skriva.
Det måste ha hört till den generationen. För så gjorde min pappa också.
För övrigt, nummer ett, ser jag att du är väldigt lik honom. Utseendemässigt, alltså. inte ur filmjölksdrickarhänseende. Hoppsan. :)
För övrigt, nummer två, så är det en bra idé att skriva ner sina minnen. Jag ska också göra det lite då och då. Ska börja efter sommaren, när mera tid finns. (En av mina döttrar vill nämligen veta mera om min barndom. Och jag vet hur det är... rätt som det är, så finns man inte längre och då står de yngre där med sina frågor...).
jag har också gjort det, druckit filmjölk ur glas och det även i modern tid. Om man har lite bråttom på morgonen är det ett effektivt sätt. Äta öl låter galet kan däremot avnjutas både ur glas och flaska.
ja att dricka filmjölk har jag också gjort när jag var yngre, tror min mormor gjorde så :)