PG ger mig hopp

Jag läser i media att förre Volvochefen PG Gyllenhammar blivit pappa. Han är 81 år. 

 

Okej, jag ska inte lägga mig i andra människors privatliv men jag kan inte låta bli att undra varför man väljer att sätta barn till världen när man är 81 år. 

 

Jag tänker på det nyfödda barnet. När barnet ifråga är sju år och ska börja skolan är pappa PG 88 år. Tänk föräldramötena. Där sitter ett gäng föräldrar i 25 - 35-årsåldern, och så PG - om han är kapabel att gå på ett föräldramöte vid 88 års ålder. 

 

Jag tänker på barnet när det är 14 år. Tonårstid, på väg in i vuxenlivet, revolt. Det före detta barnet, nu tonåring, är ute med gänget och kommer inte hem på natten som avtalat - en orossituation som många tonårsföräldrar varit med om. Vad gör PG, 95 då? Tar en sväng med bilen på stan och kollar läget? 

 

Troligen inte. Om han överhuvudtaget lever vid den åldern är han antagligen glad om han kan gå mellan köket och vardagsrummet. 

 

Visst, barnets mamma är betydligt yngre än PG och kan säkert göra en insats för tonåringen. Men vilken resurs som förälder är man vid 95 års ålder? 

 

Samtidigt kan jag inte neka till att jag är lite imponerad av PG Gyllenhammar. Han är uppenbarligen kapabel att, vid 80 års ålder, genomföra den fysiska handling som krävs för att hans kvinna ska bli gravid. Sånt ger en 58-årig man (jag) med åldersnoja hopp om framtiden. Det är alltså inte osannolikt att jag kan skänka min kvinna njutning åtminstone 20 år till. Den insikten gör mig lycklig. 

 

Tack PG.