Jo..många onda mönster där ute...jobbar ju på skola...hujeda mej.
SV Mubarak? Får googla på det...
Ha de gott.
Jag skulle kanske förstå inlägget bättre om jag hade sett serien.
Det finns inga onda barn - bara onda mönster håller jag dock med om.
PS. Gillar ditt fotomontage. Du kan ditt PS. DS.
Tittar man på vad som händer i världen i dag så är nog oförstående barn det minsta problemet.
Världen dräller ju av krig, våld och vuxna utan ansvar. Men det du beskriver ä ju ett vanligt vuxenproblem in i absurdum, vuxna som faller undan och lyder aktoriteter. Nazismen är väl ett lysande exempel på detta.
Jag tror att man har en viss personlighet, men kan ofta hantera det som vuxen. Ledaren och följaren exempelvis.
Onda mönster tror jag på. Det föds inga elaka människor. Vi formas allteftersom tiden går...
Jag har ett exempel från min tidiga barndom; Jag sitter på toa (på svalen) och mina kamrater finns en trappa under. Stojar och stökar. En dörr öppnas på samma våningsplan där jag sitter. Mamman till en av grabbarna ropar att dom skall vara tysta, annars får dom stryk!(det var på den tiden). Då hör jag någon säga att det var jag...
Jag kunde sagt något, men nej. Jag tog på mig det hela. Detta "mönster" har följt mig upp i vuxenåldern. Har alltid haft mycket svårt att säga ifrån och samtidigt avslöja någon annan.