Alla är lika, alla är olika på konferens

Under den gångna veckan har jag varit på konferens. Temat var kommunikation (mitt yrke, typ) och med på konferensen var kommunikatörskollegor i företaget från en rad olika delar av världen. Förutom Sverige kom de från länder som Mexiko, Kina, USA, England och Tyskland. 

 

Vid konferensens middag hamnade jag mitt emot en dam från Mexiko och vi pratade om skillnaderna mellan våra respektive hemländer. Som besökare i Sverige upplevde hon vårt land som väldigt exotiskt. 

 

"Sverige känns som en helt annan värld än vad jag är van vid. Här är inte lika trångt på gatorna som i Mexico City (vars storstadsområde är bland de folktätaste i världen), naturen ser helt annorlunda ut och i Sverige känner man sig mycket tryggare när man går på stan", sa hon (vi pratade en hel del om de hårdföra narkotikaligorna i norra Mexiko som håller på att bli ett rejält samhällsproblem i landet).

 

Medan vi satt där och pratade plingade det till i min mobil. Det var sambon där hemma som messade och berättade att hon sett en råtta i vår källare. "Har vi råttor i källaren? Fan också", tänkte jag för mig själv. Kanske är det därför vår katt så gärna vill ner i källaren. Han har väl fått vittring på råttan och vill ner och jaga den. 

 

Jag berättade om sambons sms-besked för min mexikanska bordsdam som utbrast: "oh my God, a rat..?". Men så skrattade hon till och sa: "fast härom dagen hittade jag en skorpion i källaren i vårt hus. Den var ganska liten, och av en sort som inte är så giftig, men ganska läskig ändå. Ingen i familjen hade någon lust att ta ihjäl den. Till slut blev det jag som fick göra det".

 
 

Att träffa människor från olika länder och kulturer är bland det bästa jag vet. Jag tycker det är jätteintressant att höra om storsdadslivet i Shanghai och synen på Sverige i USA. Lika kul är det att berätta för en kines om svensk älgjakt och för en engelsman om rennäringen.

 

Vi som deltog i konferensen hade alla samma yrke och likartada arbetsuppgifter men kom från olika länder med olika kulturer. Men när man träffas på en ö i Stockholms skärgård så känns plötsligt skillnaderna inte längre så stora. Då är man både lika och olika på samma gång. 

 

Bilden tog jag på en av öarna vi besökte under konferensen förra veckan.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Konferens, kommunikation, gränsöverskridning, gränsöverskridande

 

 
 
#1 - BP

Skilda världar helt enkelt! Men ack så intressanr!

Svar: Precis.
Per-Anders

#2 - AnnaKK

Jag skulle också gärna konversera folk från jordens alla hörn om jag bara kunde! Men jag fixar inte språket... :-I Fattar väl i och för sej hyfsat bra när det gäller både engelska och tyska - men därifrån till att själv kunna uttrycka mej begripligt är steget tyvärr långt. Borde verkligen har engagerat mej mer i åtminstone engelskalektionerna på den tiden det begav sej! <:-)

Hörde ett förslag idag (eller var det igår??) om att införa teckenspråk som ett alternativt språkval i grundskolan. Kanske kunde vara nåt!? :-)

Svar: Jag är inte heller så där superbra på engelska. Men att prata engelska med exempelvis en tysk går bra eftersom de många gånger inte heller pratar perfekt engelska.
Per-Anders

#3 - AnnaKK

Svar: Det blev en 50%-ig bidöd för vår del, så det var ju t o m sämre än riksgenomsnittet som jag tror någon har räknat fram till 23%... :-( Vi skulle ha tagit över två samhällen, men det blev bara ett eftersom invånarna i det andra inte hade klarat vintern särskilt bra och därför tynade bort under våren.

Svar: Aj, aj. Beklagar det.
Per-Anders

#4 - Veiken

Underbart! Jag försöker göra likadant när jag är ute och reser. Kan vi inte prata ett gemensamt språk, har man alltid kroppsspråket! Oj, vilka minnen jag fick nu! GRATTIS till ett härligt jobb (tror jag) Vissa delar i alla fall! :)

Svar: Jodå, jag har ett bra jobb. Om man bara vill går det att kommunicera även om språket inte är detsamma.
Per-Anders