Alla är lika, alla är olika på konferens

Under den gångna veckan har jag varit på konferens. Temat var kommunikation (mitt yrke, typ) och med på konferensen var kommunikatörskollegor i företaget från en rad olika delar av världen. Förutom Sverige kom de från länder som Mexiko, Kina, USA, England och Tyskland. 

Vid konferensens middag hamnade jag mitt emot en dam från Mexiko och vi pratade om skillnaderna mellan våra respektive hemländer. Som besökare i Sverige upplevde hon vårt land som väldigt exotiskt. 

"Sverige känns som en helt annan värld än vad jag är van vid. Här är inte lika trångt på gatorna som i Mexico City (vars storstadsområde är bland de folktätaste i världen), naturen ser helt annorlunda ut och i Sverige känner man sig mycket tryggare när man går på stan", sa hon (vi pratade en hel del om de hårdföra narkotikaligorna i norra Mexiko som håller på att bli ett rejält samhällsproblem i landet).

Medan vi satt där och pratade plingade det till i min mobil. Det var sambon där hemma som messade och berättade att hon sett en råtta i vår källare. "Har vi råttor i källaren? Fan också", tänkte jag för mig själv. Kanske är det därför vår katt så gärna vill ner i källaren. Han har väl fått vittring på råttan och vill ner och jaga den. 

Jag berättade om sambons sms-besked för min mexikanska bordsdam som utbrast: "oh my God, a rat..?". Men så skrattade hon till och sa: "fast härom dagen hittade jag en skorpion i källaren i vårt hus. Den var ganska liten, och av en sort som inte är så giftig, men ganska läskig ändå. Ingen i familjen hade någon lust att ta ihjäl den. Till slut blev det jag som fick göra det".

Att träffa människor från olika länder och kulturer är bland det bästa jag vet. Jag tycker det är jätteintressant att höra om storsdadslivet i Shanghai och synen på Sverige i USA. Lika kul är det att berätta för en kines om svensk älgjakt och för en engelsman om rennäringen.

Vi som deltog i konferensen hade alla samma yrke och likartada arbetsuppgifter men kom från olika länder med olika kulturer. Men när man träffas på en ö i Stockholms skärgård så känns plötsligt skillnaderna inte längre så stora. Då är man både lika och olika på samma gång. 

Bilden tog jag på en av öarna vi besökte under konferensen förra veckan.