Den inre kampen
Per-Anders: Hej, Per-Anders! Hur är läget?
Per-Anders: Det är väl ok. Lite trött, bara.
Per-Anders: Ja, vad är det som händer egentligen? Det har varit lite glest mellan blogginläggen på sista tiden.
Per-Anders: Ja, vafan. Vi går snart i tryck med våran personaltidning och den senaste veckan har det varit en hel del texter att skriva. Det känns som om jag jobbat dag och natt de senaste dagarna.
Per-Anders: Ja men, måste det gå ut över bloggandet då?
Per-Anders: Ja, det måste det. Jobbet är viktigare än bloggen och Facebook.
Per-Anders: Ja men, vafan...
Per-Anders: Precis så är det.
Per-Anders: Ja men, det är ju kul att blogga... och att lämna kommentarer i andra bloggar.
Per-Anders: Ja men, när jag kommit hem efter typ tio timmars skrivande och fotande på jobbet då är jag trött och vill inte ens komma i närheten av en dator. Då vill jag bara sitta i soffan och krama sambon.
Per-Anders: Menar du att du är så trött att du inte ens orkar smeka din iPhone?
Per-Anders: OK. Min iPhone orkar jag smeka.
Per-Anders: Tänkte väl det.
Per-Anders: Nu har jag ont i huvudet.
Per-Anders: Gå och lägg dig då.
Per-Anders: OK.