När ångesten kommer krypande

November. Årets tristaste månad. Jag ligger i fosterställning i vardagsrumssoffan och känner ångesten komma krypande inom mig som en lång orm. Ute är det mörkt, regnigt och en isande kyla som bryter ner all kreativitet. Visst, jag vet att det inte är november ännu, men det känns som om det skulle vara november, och då känns det bara... usch.

Vad ska jag göra för att dämpa höstångesten? Funderar på om jag ska klä mig i halloweenförklädnad och gå runt och skrämma grannarna. Men iskylan utomhus avskräcker. Kanske jag istället skulle brista ut i ett frigörande primalterapivrål för på så sätt dämpa ångesten. Hm, en bra ide. Jag sätter mig upp i soffan och ser att sambon tänt en massa ljus runt om i huset. Alla ljusen gör mig varm inombords och jag beslutar mig för att ställa in mitt primalvrål. Istället lägger jag in ett till vedträ i öppenspisen.

Nu känns det bättre.

Bilden ovan visar ett av sambons alla fina ljus.