Att säga det förbjudna
Härom kvällen såg jag ett inslag i SVT Aktuellt om att Sverige tillhör de få länder i Europa som tar emot förhållandevis många flyktingar. En random svensk kvinna i övre medelåldern som spontanintervjuas säger att vi måste prata om volymerna som kommer till Sverige. "Men sånt får man ju inte säga i det här landet", sa hon.
Inte..?
Men hon sa ju just det. Så frågan är då vilka konsekvenserna blir för att hon sa det där "man inte får säga". Kommer militär att rusa in i hennes hem och släpa iväg henne till något sunkigt fängelse anklagad för landsförräderi? Kommer hon bli torterad och avrättad därför att hon hade kritiska åsikter i TV (vilket är verkligheten i diktaturer med obefintlig yttrandefrihet)?
Nej, naturligtvis inte.
Däremot kan det hända att hon blir emotsagd. Och det är just det som är demokrati. Rätten att yppa sina åsikter och rätten att bemöta andras åsikter utan att riskera represalier i form av våld, internering eller något annat vedervärdigt.
Repliker typ "sånt får man ju inte längre säga i det här landet" brukar ofta komma från debatörer som står Sverigedemokraterna nära, och som i samma andetag hävdar att Sverige styrs av en PK-maffia. Men deras problem är att de inte tål att bli ifrågasatta. De vill torgföra alla sina mer eller mindre rabiata åsikter, samtidigt som de vill att deras meningsmotståndare (PK-maffian) ska hålla käft.
Är det den verkligheten vi kan förvänta oss om SD får makten i Sverige? Kommer en fri debatt utan risk för represalier att bli ett minne blott med Jimmi Åkesson som statsminister?
Frågan är när det blir mest farligt att säga det förbjudna.
Bilden har inget med innehållet i inlägget att göra. Den tog jag i våras vid en sjö nånstans i Norrland.
Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, diktatur, demoktrati, media, pk, pk-maffia, politik, sverigedemokraterna