Per-Anders blogg -

Med kameraväskan över axeln och stativet i famnen står jag och väntar på hissen som ska ta mig till tredje våningen och min arbetsplats. Jag inser att jag är kissnödig och ställs inför ett val. Ska jag gå på toa innan hissturen, vilket innebär en massa bök med kamerautrustning, eller vänta tills jag kommer upp på tredje våningen?

Tankarna börjar snurra i huvudet.

Helst skulle jag vilja åka upp till tredje våningen, innan jag går på toa, för att lägga ifrån kamerautrustningen på mitt kontor. Det skulle kännas ganska bekvämt. Men tänk om hissen skulle gå sönder och jag blir fast mellan våningarna. Kissnödig.

För mig vore det ett katastroftillstånd. Att fastna i en hiss är, i sig, inget som skrämmer mig. Det handlar bara att ta det lugnt och vänta på hjälp. Men om jag fastnade i en hiss och samtidigt var kissnödig skulle jag nog hamna i ett trauma. Eller garanterat kissa på mig. Därför borde jag nog trots allt gå på toa innan jag kliver in i hissen. Trots att det skulle innebära en massa krångel med kameraprylarna.

Hur gick det då? Jo, jag tog hissen innan jag gick på toa. Och det gick bra.

Man måsta våga ta risker om man vill leva ett rikt liv.

Bilden ovan har jag tagit i en av hissarna på jobbet. Hissen är helrenoverad med diverse displayer och en röst som säger "åker neråt". Jag lyckades få med min spegelbild i texten som anger gränsen för övervikt.

Läs även andra bloggares åsikter om riskbedömning, riskanalys, livskvalitet, fobier