Kanske är vuxennapp lösningen

Häromdagen hade en kollega med sig sitt lilla barn på jobbet. Det lilla barnet hade en napp i munnen och såg väldigt nöjd ut med det. Det var som om nappen gav barnet en känsla av välbefinnande och trygghet, och att ingenting omkring skulle kunna vara ett hot. Barnet hade en blick som var nästan lite kaxig och som signalerade: "jag är fullständigt oåtkomlig."

 

Jag tänkte: Det där ser ju väldans mysigt ut. Men varför är det bara barn som får använda napp? Kan inte även vi vuxna få göra det? På jobbet till exempel. 

 

Låt säga att att man sitter vid sitt skrivbord på jobbet. I datorn är mailboxen full med jobbframkallande mail, på skärmen trängs postitlapparna med arbetsuppgifter man borde gjort förra veckan (men inte hunnit med) och just  som man tycker sig hittat nån form av plan hur man ska hantera den kaotiska situationen kommer en kollega in i rummet med ett "panikjobb" som skulle varit klart "igår".

 

Det är då man lugnt tar tag i sin vuxennapp, stoppar den i munnen och med snabba korta sugrörelser tittar kollegan tomt i ögonen. En känsla av inre frid sprider sig i kroppen och kollegan vänder i dörren och går ut. 

 

Konstigare än så skulle det inte behöva vara för att lyckas höja sin mentala styrka.