200 människolik på världsturne, kanske jag en av dem?
I ett tidigare inlägg berättade jag att jag 2001 tillbringade en vecka på språkkurs i Berlin. Förutom svettiga tyskalektioner (grammatiken är ju ohygglig) och utställningar om muren så besökte jag även en väldigt spektakulär utställning kallad Körperwelten (på svenska: Kroppsvärlden).
Utställningen bestod av ca 200 människolik som konserverats med ett speciellt plastmaterial. Vissa lik var med stor precision uppskurna i skivor på längden, och andra uppskurna på tvären (som om de gått genom en bandsåg). Många objekt var också skinnflådda så man noga kunde studera muskulatur och inre organ.
Utställningen ägde rum i en nedlagd järnvägsstation där de flesta av liken var placerade i olika "levande" situationer, typ spelande schack eller dansade.
I morse (klockan tio) när jag vaknade gick jag som vanligt på toa, men på väg förbi hallspegeln råkade jag slänga en blick på min nakna kropp och kom då plötsligt att tänka på den bisarra utställningen i Tyskland 2001. Tillbaka i sängen (på lördagar och söndagar sover vi jättelänge på mornarna) väckte jag sambon med frågan:
"Vad säger du om att jag donerar min kropp till Körperwelten? Du vet den där likutställningen jag berättat om att jag besökte i Tyskland."
Sambon svarade yrvaket: "Va...? Nä, det tycker jag inte."
"Jamen", sa jag, "då skulle du kunna åka dit med barnbarnen och liksom hälsa på mig, trots att jag är död".
"Du är inte klok, fortsätt och sov", sa sambon och somnade om.
Det är nämligen så att Körperwelten visas fortfarande, inte bara i Tyskland utan är på ständig turné världen runt. I april 2008 hade faktiskt 25 miljoner människor sett utställningen, och under 2010 kommer utställningen att visas både i USA och Singapore.
Mannen bakom Körperwelten är patolog och heter Günther von Hagens. Objekten i utställningen byts ut med jämna mellanrum och man skulle nästan kunna säga att liken står i kö för att få vara med. Det är massor av människor som donerat sina kroppar till utställningen, och när de så småningom dör hamnar de hos Günther och hans skalpell.
Vad jag förstått har inte Körperwelten något sorts pedagogiskt utbildningssyfte utan för Günther von Hagens handlar det om en konstutställning. De 200 liken i utställningen är alltså att betrakta som konstobjekt.
Vanvördigt? Äckligt? Oetiskt? Själv har jag väl inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka, men när jag gick omkring där bland de stirrande liken 2001 kändes det inte så motbjudande som jag trodde innan att det skulle vara. Men visst är utställningen bisarr, det måsta jag säga.
Jag har i alla fall bestämt mig för att inte donera min kropp till Körperwelten. Det känns viktigare att ha så roligt som möjlig med den medan jag är vid liv, vilket jag hoppas blir länge till.
Bilden ovan: Günther von Hagens (i hatt) med ett av sina utställningsobjekt i Körperwelten.
Läs mer:
Körperwelten, officiell hemsida
Körperwelten på engelska: Body Worlds
Körperwelten, Wikipedia på tyska:
Body Worlds, Wikipedia på engelska
Läs även andra bloggares åsikter om Berlin, Körperwelten, Tyskland, utställningen, donation, Body Worlds