Jag längtar hem till Leif GW och fläskpannkaka
Idag på eftermiddagen. Jag sitter på jobbet och telefonen ringer. Det är sambon som vill att jag köper med mig en förpackning dammsugarpåsar på vägen hem. Samtidigt berättar hon att hon precis satt in en långpanna med fläskpannkaka i ugnen.
"Toppen. Då har jag två saker att längta efter när jag kommer hem från jobbet. Leif GW Persson och fläskpannkaka", säger jag.
"Förresten", säger jag till sambon i telefonen. "Jag har naturligtvis tre saker att längta efter. Jag längtar efter dig också".
Klockan 21.00 ikväll börjar Veckans brott på SVT 1 med Leif GW Persson och Camilla Kvartoft. Det programmet ser jag varje vecka.
Läs även andra bloggares åsikter om #Blogg100, blogg100, Veckans brott, mat, kärlek, längtan, Leif GW Persson
Besvikelse i TV-soffan
Det är måndag och jag ser tillbaka på helgens TV-tittande. Först tänkte jag se Allt faller, den nya humorserien på TV4. I serien medverkar Henrik Schyffert, Johan Rheborg och Jonas Gardell, tre komiker som jag vanligtvis gillar skarpt.
Men den här gången uteblev min entusiasm. Visst, det var välspelat och tänkvärt men också fruktansvärd deprimerande. Allt faller kändes enbart påfrestande och efter ett och ett halvt avsnitt (jag såg avsnitten på TV4 play), gav jag upp.
Mitt andra försök till TV-upplevelse gjorde jag igår då jag tänkte se första avsnittet av TV4s nya serie Familjen Holstein-Gottorp. Serien handlar om en svensk kungafamilj och medverkar gör flera intressanta skådespelare, bland annat Johan Ulveson.
Mitt andra försök till TV-upplevelse gjorde jag igår då jag tänkte se första avsnittet av TV4s nya serie Familjen Holstein-Gottorp. Serien handlar om en svensk kungafamilj och medverkar gör flera intressanta skådespelare, bland annat Johan Ulveson.
Jag hoppades att med Ulveson i rollistan skulle jag få se lite snyggt skojande med kungahuset men så blev det tyvärr inte. Familjen Holstein-Gottorp visade sig vara ytterligare en i raden av tramsserier i överklassmiljö och jag stod ut i ungefär 10 minuter. Sedan stängde jag av.
Mitt tredje TV-försök gick dock bättre. Klockan 21.00 igår kväll bänkade jag mig framför TVn för att se första avsnittet av En pilgrims död på SVT1, Leif GW Perssons serie om Palmemordet. Leif GW tror ju inte att Christer Pettersson mördade Palme och i En pilgrims död spekulerar han fritt om hur mordet egentligen gick till. Jag ska helt klart se de tre återstående avsnitten i serien.
Tråkigt nog sändes En pilgrims död samtidigt som Agenda på SVT2. Med tanke på allt skräp som visas på TV är det helt otroligt att de fåtal program som är sevärda sänds samtidigt.
Läs även andra bloggares åsikter om Allt faller, TV4, Holstein-Gottorp, Johan Ulvesson, TV, SVT, Palme, En pilgrims död, Agenda
En ovanligt rolig reklamfilm
Jag kan utan vidare omsvep säga att jag inte gillar reklam på TV. Det är väldigt irriterande när jag sitter och ser en film, eller något annat TV-program, och det blir avbrott för reklam. De allra flesta reklamfilmer är ju också oerhört fåniga. Och när samma fåniga reklaminslag återkommer gång på gång blir TV-tittandet på gränsen till påfrestande.
Kanske egentligen därför jag inte ser så mycket på TV.
Fast ingen regel utan undantag. Ovanstående videoklipp hittade jag härom dagen av en slump på YouTube. Det är en reklamfilm för det australiensiska ölmärket Carlton Draught, och den är faktiskt riktigt rolig.
Filmen heter Carlton Draught Beer Chase och handlar om ett gäng bankrånare som tänker fira sitt framgångsrika rån med att ta en öl på puben. Problemet är bara att det även befinner sig ett stort gäng poliser på puben och när rånarna upptäcker det så flyr de ut på gatan, fortfarande med sina öl i händerna.
Och det är nu jakten börjar. Först springer rånarna - med, ha ha ha ha, varsin öl i händerna, och efter kommer poliserna - som även de, ha ha ha ha, springer med varsin öl. Ha ha ha. Och inte en droppe öl spiller de. Filmen är så rolig, ha ha ha, och själv skrattar jag, ha ha ha, så jag nästan, ha ha ha, inte kan skriva. Ha ha ha ha.
Fast jag ska inte avslöja för mycket av filmen. Se den vetja!
Ha ha ha ha...
Jag tänker inte se Dallas 2012
Fredag kväll, TV 4. 22-nyheterna är slut och det blir reklam. För femtielfte gången visas en trailer att TV-serien Dallas är tillbaka i ett antal nyinspelade avsnitt. Karaktärerna JR och Bobby Ewing är fortfarande med och precis som förr spelas de av Larry Hagman och Patrick Duffy. I trailern ser de ut som åldringar, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom det var bortåt 30 år sedan seriens hade sin storhetstid.
Själv har jag aldrig gillat Dallas och på den tiden det begav sig kunde jag för mitt liv inte förstå varför serien var så populär. Jag blev bara förbannad när jag såg den dryga och självgoda JR men noterade också samtidigt att många tyckte han var häftig. Varför?
Samma fråga kan man också ställa sig i det verkliga livet. Varför attraheras vissa av människor som är maktfullkomliga? Vill de själva, men förmår inte, vara härskare? Försöker de kompensera sitt behov av att trycka ner andra genom att alliera sig med en tyrann?
Vilka behov tillfredställer egentligen Dallas hos folket?
Aftonbladet:
Om SD, multikultur och Betnér direkt
Ikväll har jag sett Betnér direkt på TV 5. Ämnet för kvällen var invandring och integration och bland gästerna fanns Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna.
Programledaren Magnus Betnér öppnade med att han ville avskaffa nationalstaten och Jimmie Åkesson kontrade med sitt vanliga gamla tugg att det är det mångkulturella samhället som orsakar alla problem. Istället vill han bevara det han kallar folkhemmet som grundar sig på "riktig" svenskhet.
Tyvärr blev den fortsatta diskussionen ganska pladdrig. Betnér tar i så han nästan spricker och hans argumentation mot Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater blev mer affekterad än fokuserad.
Samtidigt tråcklade Åkesson in sig i ett resonemang att det inte är invandrarna som är problemet utan att det är den svenska invandringspolitiken som orsakar segregation och utanförskap.
Själv tycker jag att ett öppet och mångkulturellt samhälle är att föredra framför slutenhet och inskränkthet. Därmed ger jag inte mycket för Sverigedemokraternas visioner som bara spelar på folks rädsla för det främmande. Problem med segregation och utanförskap löser man naturligtvis inte genom att utestänga vissa befolkningsgrupper. Istället måste vi underlätta att människor möts och lär känna varandra. På det viset kan ett samhälle utvecklas.
Jag fasar för hur framtiden kan bli om Sverigedemokraterna får politiskt inflytande i samhället.
Det här var det sista programmet i denna omgång av Betnér direkt och någon ny omgång är tydligen inte planerad. Trots att diskussionerna ibland kan bli lite yviga gillar jag den raka och oslipade debatten i Magnus Betnérs program och hoppas på ytterligare en omgång av serien.
Jag har tidigare bloggat om Betnér direkt. Läs här.
Läs även andra bloggares åsikter om Jimmie Åkesson, DC, Sverigedemokraterna, Betnér direkt, Magnus Betnér, invandrare, mångkultur, segregation, utanförskap, rasism, politikProgramledaren Magnus Betnér öppnade med att han ville avskaffa nationalstaten och Jimmie Åkesson kontrade med sitt vanliga gamla tugg att det är det mångkulturella samhället som orsakar alla problem. Istället vill han bevara det han kallar folkhemmet som grundar sig på "riktig" svenskhet.
Tyvärr blev den fortsatta diskussionen ganska pladdrig. Betnér tar i så han nästan spricker och hans argumentation mot Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater blev mer affekterad än fokuserad.
Samtidigt tråcklade Åkesson in sig i ett resonemang att det inte är invandrarna som är problemet utan att det är den svenska invandringspolitiken som orsakar segregation och utanförskap.
Själv tycker jag att ett öppet och mångkulturellt samhälle är att föredra framför slutenhet och inskränkthet. Därmed ger jag inte mycket för Sverigedemokraternas visioner som bara spelar på folks rädsla för det främmande. Problem med segregation och utanförskap löser man naturligtvis inte genom att utestänga vissa befolkningsgrupper. Istället måste vi underlätta att människor möts och lär känna varandra. På det viset kan ett samhälle utvecklas.
Jag fasar för hur framtiden kan bli om Sverigedemokraterna får politiskt inflytande i samhället.
Det här var det sista programmet i denna omgång av Betnér direkt och någon ny omgång är tydligen inte planerad. Trots att diskussionerna ibland kan bli lite yviga gillar jag den raka och oslipade debatten i Magnus Betnérs program och hoppas på ytterligare en omgång av serien.
Jag har tidigare bloggat om Betnér direkt. Läs här.
Twitter ger TV-tittandet en ny dimension
Utvecklingen går framåt och vi med den. Den nya tekniken ändrar våra vanor. För att förstå måste man hänga med.
Kommunikation.
Evolution.
Dimension.
En ny folkrörelse håller på att växa fram. Nämligen den att twittra samtidigt som man ser på TV. Nu är även jag med.
Det började för någon vecka sedan när jag tittade på "Så mycket bättre" på TV4. För skojs skull öppnade jag Twitter på min iPhone och sökte på #Såmycketbättre. Resultatet av sökningen var synnerligen intressant. Under programmets gång rann ett oändligt flöde av Twitterinlägg där personer runt om i Sverige kommenterade programmet.
Samma sak med #Agenda på söndagskvällar. Med Twitter kan man läsa, och även delta i, folks realtidsdiskussioner samtidigt som programmet pågår.
Ikväll såg jag på #Veckansbrott. Tyvärr somnade jag under programmet men vaknade till när Leif GW Persson berättade att han under sin karriär haft korta relationer med kvinnliga poliser. Självklart kunde man omedelbart läsa kommentarer om det på Twitter.
Livet pågår just nu.
Konsumtion.
Frustration.
Soffpotatis.
Läs även andra bloggares åsikter om Twitter
Den engelske Wallanders polisbil är falskskyltad
Jag sitter i TV-soffan och ser ett avsnitt av den engelska varianten av deckarserien Wallander. Kenneth Branagh spelar huvudrollen och alla medverkande pratar engelska. Handlingen utspelar sig dock fortfarande i Skåne och alla ortsnamn är på svenska. Lite lustigt låter det när de engelskspråkiga skådespelarna uttalar ortsnamn och svenska personnamn med engelsk brytning.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den engelska Wallanderupplagan eller inte. Samtidigt som den känns osvensk så känns den också svensk. Jag tror det har något med ljuset att göra. Det känns som de engelska Wallanderfilmerna har mer mättnad i färgerna medan de svenska varianterna har ett mera neutralt ljus. De engelska Wallanderfilmerna känns därför coolare på något vis.
I filmen skymtar då och då bilnumret på Kurt Wallanders polisbil. Det är en Volvo V70 och bilnumret är MYC 222. Med hjälp av Bilregistrets iPhone-app söker jag på bilnumret som visar sig egentligen tillhöra en avregistrerad Saab 900 av årsmodell -89. Ägaren är Arons Bildemontering i Malmö. Undrar varför man valt att falskskylta Kurt Wallanders polisbil.
Vilken är då den bästa Wallandervarianten? Är det filmerna där Rolf Lassgård, Krister Henriksson eller Kenneth Branagh har huvudrollen?
Vad tycker du?
Läs även andra bloggares åsikter om Wallander, Kenneth Branagh, Rolf Lassgård, Krister Henriksson, Volvo, iPhone, Bilregistret
Postkodlotteriet gör mig irriterad
Härom dagen damp det ner ett brev från Postkodlotteriet. "50 miljoner under 5 veckor", stod det på kuvertet. Igår kväll såg jag en reklamsnutt på TV 4 där Rickard Sjöberg stod och fiskade. Fånigt leende gastade han "vinn 50 miljoner!"
Det är någonting med Postkodlotteriet som gör mig irriterad. Kanske är det Rickard Sjöbergs löjliga flin eller möjligen den uppblåsta väckelsestämningen i Postkodlotteriets reklam. De vill få oss att tro att miljonerna ska regna över oss.
"Jag vet faktiskt flera som vunnit på Postkodlotteriet", säger sambon. "Det kanske inte är helt värdelöst ändå".
Må så vara. Men jag tänker ändå undvika att titta på TV4 så jag slipper se Rickard Sjöberg fåniga flin.
Bilden ovan: Under rituella former bränner jag reklamen från Postkodlotteriet.
Fanns det digitalsiffror på 1950-talet?
Härom kvällen hamnade jag framför TVn och filmen "Indiana Jones och Kristalldödskallens rike". Filmens handling utspelade sig 1957 och i en scen visades ett räkneverk med digitala siffror. Jag hade egentligen inte tänkt se på TVn den kvällen men blev ändå sittande en stund i soffan och funderade. Fanns det verkligen digitalsiffror på den tiden?
För övrigt har påskhelgen hittills varit riktigt behaglig med solsken, sommarvärme och grillning på altanen. Och så har jag fyllt år. Nu har jag endast sju år kvar till 60-årsdagen. Tanken svindlar.
Under helgen har jag också varit ner på knä. Det var när jag fotade en tussilago. Jag hade makroläget inställt på kameran och lyckades komma riktigt nära (se bilden ovan). Den bilden får representera både solen och påsken som båda har den gula färgen gemensamt.
Nu är det inte så långt kvar till jul.
Läs även andra bloggares åsikter om Indiana Jones, digitalsiffror, TV, påsk, sommarvärme, solsken, grilla, tussilago, jul
Ove Sundberg - kanske mitt mansideal
I går, söndag, tillbringade jag för ovanlighetens skull nästan en hel kväll i TV-soffan. Jag inledde klockan 20.00 med Solsidan på TV 4, följt av Aktuellt och Agenda på SVT 2. Efter Agenda gick jag tillbaka till TV 4 och såg Nyheterna. När jag reste mig upp igen från soffan hade klockan hunnit bli 22,20 och jag insåg jag att jag tittat på TV i mer än två timmar i sträck.
Så mycket TV-tittande under en kväll är ganska ovanligt för mig eftersom jag oftast blir sittande framför datorn.
Jag ska erkänna att det är på gränsen att jag inte fixar att titta på Solsidan. Serien är oerhört välgjord och situationskomiken träffsäker men ibland blir det så pinsamt att jag nästan måste kliva upp från TV-soffan. Samtidigt kan jag inte låta bli att skratta hysteriskt åt den övertaggade Fredrik (Johan Rheborg) och den extremt pinsamme Ove (Henrik Dorsin).
Solsidan är en modern form av Åsa-Nisse, men också en rå drift med statusjakten i den småborgerliga svenska villaidyllen.
Själv är jag inne på mitt femte år som villaägare, vilket ska jämföras med de tidigare 48 åren som lägenhetsboende. Mitt liv har alltså övergått från ett torftigt liv i förorten till ett rikt och stimulerande liv på solsi... f´låt, i villaområdet. Nu är alltså även jag av samma sort som dem i Solsidan, så frågan är vilken av karaktärerna i serien som bäst överensstämmer med min egen profil. Fredrik, Alex eller Ove?
Är jag en Fredrik? Nej det hoppas jag verkligen inte. Statusjagande uppblåst pajas är en identitet jag definitivt inte vill ha.
Är jag då en Alex? Tja, kanske. Alex är väl den som är mest "vanlig" i serien. Lite fumlig och snäll men som alltid försöker göra sitt bästa.
Fast är jag egentligen inte en Ove då? Nja, fast det skulle säkert vara roligt. Ove sticker ju ut från villaägarmängden, och med honom som förebild får man ju bete sig som man själv vill. Och det vill ju jag.
Är jag då en Alex? Tja, kanske. Alex är väl den som är mest "vanlig" i serien. Lite fumlig och snäll men som alltid försöker göra sitt bästa.
Fast är jag egentligen inte en Ove då? Nja, fast det skulle säkert vara roligt. Ove sticker ju ut från villaägarmängden, och med honom som förebild får man ju bete sig som man själv vill. Och det vill ju jag.
Jag måste nog försöka se nästa avsnitt också.
Aftonbladet:
Braksuccé
för nya ”Solsidan”
Solsidan såldes – för en spottstyver
Vi är alla på väg att bli moderater
Expressen:
"Solsidan"-gänget om problemen med Dorsins Ove
"Solsidan"-premiären sågs av 2,5 miljoner
Läs även andra bloggares åsikter om SolsidanAftonbladet:
Braksuccé
för nya ”Solsidan”
Solsidan såldes – för en spottstyver
Vi är alla på väg att bli moderater
Expressen:
"Solsidan"-gänget om problemen med Dorsins Ove
"Solsidan"-premiären sågs av 2,5 miljoner
Hjälp! Min son har sökt till Big Brother
Inför den kommande omgången av dokusåpan Big Brother har inte mindre än 7000 personer skickat in ansökningar om att få vara med. En av dessa är min egen (28-årige) son. "Herregud, pojke! Varför vill du medverka i en sådan tramsserie?", utbrast jag när han härom dagen berättade om sina planer. "Big Brother är ju förnedrings-TV!"
"Tja, för mig skulle det vara en kul och annorlunda grej. En rolig erfarenhet helt enkelt", svarade sonen obekymrat.
Det finns ju ett antal olika dokusåpor som kan beskådas på TV, och förutom Big Brother heter de bland annat Robinsson, Bonde söker fru och Paradise Hotel. Programidén är densamma. Man placerar ett antal personer i ett givet sammanhang för att sedan låta dessa utveckla olika intriger, där sex ofta är nyckelordet. Tittarna kan sedan gotta sig åt dessa intriger, och då inte bara i samband med att programmen visas på TV. Ofta analyseras även såpaintrigerna i media, som om de hade samma nyhetsvärde som politik, naturkatastrofer eller självmordsbombare.
Själv undrar jag vilka behov dokusåporna på TV egentligen tillfredsställer. Är det svenska folkets behov av att smygtitta på sex? Eller är den verkliga verkligheten så påfrestande att folket istället behöver en fejkad reality som terapi?
Själv undrar jag vilka behov dokusåporna på TV egentligen tillfredsställer. Är det svenska folkets behov av att smygtitta på sex? Eller är den verkliga verkligheten så påfrestande att folket istället behöver en fejkad reality som terapi?
När jag ventilerar mina ovanstående synpunkter för min son säger han bara: "Jag tror det är ganska smart att vara med på TV. Det kan vara ett bra sätt att göra reklam för sig själv. Om man varit med i Big Brother så tror jag chanserna ökar att bli erbjuden ett alternativt jobb".
Det ska onekligen bli spännande att se om sonen kommer med i Big Brother.
Bilden ovan: De mest spännande scenerna i Big Brother är filmade med mörkerkamera. Här är jag fångad en mörk sommarnatt när jag grillar korv på altanen.
Aftonbladet:
Bonden: Jag är inte kall
Snusket ska minska i nya Big brother
Det ska onekligen bli spännande att se om sonen kommer med i Big Brother.
Bilden ovan: De mest spännande scenerna i Big Brother är filmade med mörkerkamera. Här är jag fångad en mörk sommarnatt när jag grillar korv på altanen.
Aftonbladet:
Bonden: Jag är inte kall
Snusket ska minska i nya Big brother
Läs även andra bloggares åsikter om Big Brother, förnedrings-TV, Robinsson, Bonde söker fru, Paradise Hotel, sex, dokusåpa, nyheter
Killinggänget roligast i Sverige
Jag tycker att Killinggängets allra första TV-serie, I manegen med Glenn Killing, tillhör bland det roligaste som visats på TV. Serien sändes 1992 och hade karaktären av talangjakt där Robert Gustafsson spelade alla de olika talangerna. Många av sketcherna i serien byggde på en ganska vass humor, men alltid träffsäker och alltid lika rolig.
1995 kom serien NileCity 105,6 som var nästan lika rolig, som sedan följdes av ytterligare några TV-serier, liveshower och en film. Deras produktioner har varit av varierande kvalitet, men fortfarande tycker jag deras första serie var den allra roligaste. Här ovan kan vi se en sketch från "I manegen med Glenn Killing" där Robert Gustafsson spelar Ove Markström, som visar sin lite ovanliga talang för Glenn Killing (spelad av Henrik Schyffert).
Aftonbladet:
Rika – och roliga
Gustafsson är värd pengarna
Läs även andra bloggares åsikter om Killinggänget
Äntligen fri
Idag har jag tagit det slutgiltiga steget.
Efter lång tids tvekan är jag nu framme vid den punkt då jag inte längre är rädd att kasta mig ut i det okända. Nu har jag samlat allt det mod, och all den kraft, som varit nödvändig för att jag ska kunna frigöra mig från bojorna:
Jag har slutat att följa serien Lost.
Ända sedan 2005 när Lost startade har jag följt serien och sett vartenda avsnitt. Jag tyckte de första omgångarna var väldigt spännande, och imponerades av att serien var så välgjord. Handlingen var genomtänkt och serien saknade tramsiga såpaintriger.
Men efter så där tredje omgången hände något. Spänningen försvann och istället blev det mer av intriger och mord. När nu den femte omgången startat har jag gett upp. Inte nog med att serien blivit tråkig och fullständigt obegriplig, TV 4 har också bytt sändningstid. Den tidigare tiden på onsdagar klockan 21.00 har bytts ut mot tisdagar klockan 22.40. Det avgjorde saken. Nu är jag äntligen fri från Lost.
Jag har tidigare bloggat om Lost. Läs inlägget här.
Nu till ett litet experiment: Milla om hur du känner för Lost. Det finns fyra känslolägen att välja bland (se de fyra färgerna i rutan nedan).
Tryck på den färgprick du tycker stämmer bäst (om det står "Skapa din egen mill-widget" här nedan - tryck på krysset uppe i högra hörnet på rutan. Kryssa även bort den följande rutan så ser du rutan med de fyra färgerna). Vi får se om det funkar.
Läs även andra bloggares åsikter om Lost, TV 4, TV-serier
Efter lång tids tvekan är jag nu framme vid den punkt då jag inte längre är rädd att kasta mig ut i det okända. Nu har jag samlat allt det mod, och all den kraft, som varit nödvändig för att jag ska kunna frigöra mig från bojorna:
Jag har slutat att följa serien Lost.
Ända sedan 2005 när Lost startade har jag följt serien och sett vartenda avsnitt. Jag tyckte de första omgångarna var väldigt spännande, och imponerades av att serien var så välgjord. Handlingen var genomtänkt och serien saknade tramsiga såpaintriger.
Men efter så där tredje omgången hände något. Spänningen försvann och istället blev det mer av intriger och mord. När nu den femte omgången startat har jag gett upp. Inte nog med att serien blivit tråkig och fullständigt obegriplig, TV 4 har också bytt sändningstid. Den tidigare tiden på onsdagar klockan 21.00 har bytts ut mot tisdagar klockan 22.40. Det avgjorde saken. Nu är jag äntligen fri från Lost.
Jag har tidigare bloggat om Lost. Läs inlägget här.
Nu till ett litet experiment: Milla om hur du känner för Lost. Det finns fyra känslolägen att välja bland (se de fyra färgerna i rutan nedan).
Tryck på den färgprick du tycker stämmer bäst (om det står "Skapa din egen mill-widget" här nedan - tryck på krysset uppe i högra hörnet på rutan. Kryssa även bort den följande rutan så ser du rutan med de fyra färgerna). Vi får se om det funkar.
Läs även andra bloggares åsikter om Lost, TV 4, TV-serier
Rösta på vädret
Hur ser egentligen en vinnande meterolog ut?
Det är lördag och på TVn dundrar Körslaget loss med rosenkindade körsångare som skuttar runt och sjunger jättehurtiga versioner av kända poplåtar. Ska erkänna att jag inte riktigt pallar för Körslaget. Programmet känns lite speedat, tycker jag.
Och så dessa telefonomröstningar. I snart sagt alla underhållningsprogram kan tittarna numera ringa in och rösta på sina favoriter. Förutom Körslaget är Lets Dance, Schlagerfestivalen, Idol och Dansbandskampen några av dessa program.
Men jag har faktiskt en idé hur man skulle kunna utveckla programidén med telefonomröstningar. Varför inte en programserie där man låter ett gäng meteorologer presentera en varsin väderleksprognos, och sedan får vi tittare ringa och rösta på vilken vi tyckte var bäst. Vilka fantastiska föreställningar prognoserna skulle kunna bli, och vilket fantstiskt väder vi skulle kunna få.
Sedan kan idén föras vidare till nyheterna. Efter varje nyhetssändning får vi rösta på den nyhet vi gillade bäst. Tänk att få rösta på ekonomiska krisen eller amerikanska presidentvalet.
Nej, nu ska jag gå ner i källaren och sätta mig och titta på tvättmaskinen och det fantastiska skådespel när klädesplaggen dansar runt innanför glasluckan. Det är underhållning det.
Läs även andra bloggares åsikter om Körslaget, Lets Dance, Schlagerfestivalen, Melodifestivalen, Idol, Dansbandskampen, körsång, telefonomröstningar, meteorologer, väderleksprognos, vädret, nyheter, nyhetssändning, tvättmaskin, ekonomiska krisen,
Skev bild på sportpuben
Härom dagen var jag på en av stadens sportpubar och åt lunch tillsammans med min son. Jag åt stekt klyftpotatis och ribs (dvs väldigt kladdiga revbensspjäll) med sallad och lättöl till. Jättegott!
En sportpub är en restaurang där väggarna är dekorerade med ett stort antal TV-skärmar som visar olika sportevenemang. Det handlar alltså inte om att man som gäst själv sportar, utan man tittar på när andra idrottar.
Vi sätter oss vid ett bord där golvet är lite högre upp än i den övriga lokalen. Här sitter vi bekvämt och mellan tuggorna tittar jag mig omkring. Förutom TV-skärmarna är väggarna helt täckta av små tavlor med bilder på olika idrottsstjärnor, och på somliga tavlor finns autografer av stjärnan.
Från vår plats har vi bra utsikt över två av TV-skärmarna. På den ena visas boxning och på den andra visas en fotbollsmatch. TV-skärmarna är plattskärmar i wide-screenmodell och jag noterar att bilden på den ena skärmen är skev. Förra gången vi besökte den här restaurangen visades samma ishockeymatch på alla skärmarna, och i samtliga fall var bilden skev. Fastän sändningen var i wide-screenformat så var skärmarna inställda i något sorts ytterligare wide-läge så figurerna på bilden blev nästan platta. Det såg för gräsligt ut men det konstiga var att ingen verkade reagera.Det här är ett fenomen jag råkat på förut. Ibland när man varit och hälsat på hos folk med plattskärm så är den inställd i ett breddningsläge så att sändningar i 3:4-format (dvs inte wide-screen) ändå blir i wide-screen. Bilden blir därmed förvrängd och inte alls njutbar att se på. Ändå verkar ingen märka det. Konstigt.
Skälet till att man väljer att investera i en plattskärm i wide-screenformat (de är ju oftast väldigt dyra) måste väl antagligen vara för att man vill ha en så bra TV-bild som möjligt. Då är det ju väldigt konstigt att man sitter och tittar på en TV där bilden är skev och förvrängd.
Gissningstävling: Vad är storyn med ovanstående bild?
1. Jag dansar linedance.
2. Bilden är skev i sidled.
3. Jag gör en imitation av Jan Björklund.
Skriv gärna en kommentar och gissa rätt svar.
Jag är tvångsmässig Lost-tittare
Jag brukar egentligen inte se så mycket på TV, och definitivt inte på såpor. Står helt enkelt inte ut med att titta på tramsiga serier som exempelvis Dallas eller Rederiet.
Men några få TV-serier har jag faktiskt följt under årens lopp.
I början av 1980-talet gick serien V som handlade om utomjordingar med mänskligt utseende som landade med rymdskepp på jorden. Under seriens gång visade sig dock utomjordingarna vara ödlor och inte fullt så fridfulla som de först verkade. Jag gillade V därför att det var en oerhört spännande och välgjord serie som bjöd på många överraskande vändningar.
Och i början av 1990-talet följde jag serien Twin Peaks. En ganska märklig serie men jag gillade alla färgstarka och orginella karaktärer.
Sedan 2005 så följer jag serien Lost. Började se den av en slump och fram till dags dato har jag sett vartenda avsnitt. Lost är en oerhört välgjord och spännande serie som är väldigt annorlunda. Manusförfattarna undviker alla såpaklichéer och fokuserar istället på en spännande handling. En riktigt bra serie.
Så var det i alla fall de tre första säsongerna.
Men nu när den fjärde säsongen startat känner jag att Lost har spårat ur. Spänningen är borta och istället liknar serien vilken såpa som helst. Handlingen bygger numera på "bad guys, good guys-konflikter" och töntiga kärleksintriger.
Helst skulle jag vilja sluta se Lost men jag kan inte. Jag har följt serien i tre år och vill hänga med den till slutet. Tidigare såg jag fram emot varje avsnitt, ja till och med längtade, men numera gruvar jag mig. Det känns jättejobbigt varje onsdagkväll när jag tänker på att jag måste stå ut med ytterligare ett tråkigt avsnitt.
Tycker att serien borde läggas ner nu så att jag kan få frid i sinnet och möjlighet att ägna mig åt något vettigare på onsdagkvällarna. Inser att jag är fast i Lost.
