Läser i Dagbladet att Designtorget ska stänga sin butik i köpcentrat Birsta City utanför Sundsvall. Bra tycker jag.

Alltså, jag gillar Designtorget men blev faktiskt lite besviken när de för drygt ett år sedan öppnade en butik i Birsta City. Tidigare brukade jag slinka in på Designtorget varje gång jag var i Stockholm men helt plötsligt blev det inte lika kul. Det kändes liksom inte längre lika exklusivt att besöka Designtorget i Stockholm när en butik etablerades på hemmaplan i Sundsvall.

I ärlighetens namn ska jag väl säga att jag inte handlat speciellt mycket hos Designtorget. Det är ju faktiskt ganska dyrt där. Men det är kul att kunna säga till bekanta: "Hallå, jag har varit på Designtorget i Stockholm där jag såg en kudde med en inbyggd radio. Skitcoolt"

Samma sak är det med det nya äventyrsbadet som byggs i Sundsvall. Charmen med att besöka ett äventyrsbad är ju att man får bege sig ut på en resa, antingen till Örnsköldsvik eller till Östersund (eller Wasa eller Piteå eller någon annan plats där det finns äventyrsbad). Badbesöket blir då som ett litet äventyr, som inte bara består av badande. Man kan exempelvis stanna till på Max i Ö-vik (som tyvärr också finns i Sundsvall) och äta hamburgare.

Vad blir det egentligen för äventyr när äventyrsbadet finns på hemmaplan?

Nä, man får glädjas åt att Dollar Store ännu inte finns i Sundsvall så att man har en anledning att åka till Härnösand ibland.

Jag har ibland hamnat i situationer där det inte bara varit jag som haft svarta foppaskor, och därför nästan tagit på mig fel skor. Därför har jag nu köpt speciella dekorationer som markerar vilka skor som är mina. 

Vi går vidare och min svärmor köper ett armbandsur och min sambo köper en påse tunnbröd. Och efter ytterligare ett antal gator med strumpstånd, stånd med foppatofflor och ännu mera strumpor med olika motiv blir jag hungrig. När jag meddelar detta blir även övriga i sällskapet hungriga och vi bestämmer oss för att äta något.

Matområdet på Selånger marknad har ett ganska stort utbud av olika sorters mat och vi står en stund och funderar på vad vi ska äta. Langos är förståss helt uteslutet (alltså, jag har väldigt svårt att förstå varför det alltid blir en lång kö så fort någon slår upp ett langostält. Det måste handla om någon form av masspsykos, att när man är på marknad, eller festival, då ska man äta langos. Vet inte om jag vill kalla friterat bröd och gräddfil för mat).

Damerna i sällskapet väljer wokad kyckling och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska äta kolbulle eller stekt strömming. Jag bestämmer mig för att äta båda rätterna. Först en kolbulle med mycket fläsk och lingonsylt, och omedelbart därefter en portion stekt strömming med potatismos.

Nu är jag ordentligt mätt och vi går till attack mot den sista tredjedelen av marknadsområdet. För våra sista kontanter köper vi en pepperonikorv (efter att ha provsmakat älgkorv, vildsvinskorv och renkorv) och det är dags att styra kosan hemåt.

Selånger marknad är faktiskt hel OK, men jag är nöjd efter några timmar. I yngre dagar tyckte jag det var jättekul att besöka både Selånger och Stöde marknader men idag är min entusiasm inte lika stor. Jag läste i en lokaltidning att antalet besökare vid Stöde marknad, som ägde rum för några veckor sedan, blir färre och färre för varje år. Kanske är marknader av den här sorten en utpost i det gamla bondesamhället som sakta är på väg bort. Istället vill den moderna människan handla bekvämt via nätet.

Men det är nog inte lika charmigt att köpa renkorv via Internet.

Bloggkartan