Jag har sett italienska idoljuryn. Tror jag.

 
För första gången i mitt liv har jag varit i Italien. Jag kom hit i fredags och nu åker jag härifrån.    
 
Eftersom planet går först ikväll har vi hunnit med några aktiviteter även under den här dagen. Vi har kollat in underjordiska katakomber (de var coola) och lite flanerande på stan. 
 
Det italienska språket fattar jag inte mycket av. Grazie, Buon giorno, Buona sera och uscita är i stort sett de enda ord haft koll på under vistelsen här. 
 
Annonsen på bilden ovan såg vi på flera tunnelbanestationer. Jag har inte en aning om vad den handlar om eller vilka personerna på bilden är. Men jag gissar att det är juryn i Italiens motsvarighet till TV-serien Idol. Visst går tankarna osökt till Bard & co när man tittar på annonsen?
 
Läs även andra bloggares åsikter om Idol, blogg100, resor, Italien

Påven bättre på iPad än i verkligheten

 
Påskdagen i Rom.
 
Igår och i förrgår var Rom fullt av liv; bilar, människor, ljud mixat i en enda röra. Idag var det alldeles dött. Lugn och tyst. När vi gick genom stadsdelen vi bor i under vår påskvistelse mötte vi inte en enda människa, vi såg heller inte en enda bil i rörelse. Tydligen går italienarna all in när det gäller påskfirandet just under påskdagen då man inte inte gör mycket annat än umgås med släkten hela dagen.
 
De flesta affärer hade också stängt idag.
 
Fast när vi kom ner till de centrala delarna av Rom blev det full fart igen. Här var flödet av människor (turister) enormt, och här var alla restauranger öppna. I turiststråken hade även några butiker öppet. 
 
Igår besökte vi Petersplatsen i Vatikanen och kollade in förberedelserna inför dagens mässa under ledning av Påven. Under ett kort ögonblick lekte vi med tanken att ta oss dit även i morse för att vara med under mässan men eftersom det regnade så vi lät bli. Sambon hittade en direktsändning av mässan på YouTube och den såg vi på iPaden medan vi fortfarande låg kvar i sängen. 
 
Fast även om det inte regnat hade vi nog ändå inte åkt till Peterplatsen. Köpa dyra biljetter för att trängas med hundratusentals människor bara för att se påven kändes egentligen inte så lockande. 
 
Bilden ovan tog jag igår i stadsdelen Trastevere. Där var det ett härligt folkliv med många duktiga gatumusikanter som underhöll.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, påsk, resor, Rom, Italien

Selfiepinnen har erövrat Rom

 
Min första dag i Rom är över. Vi har gått på stan hela dagen. En lätt omtumlande upplevelse. 
 
Italienare förefaller generellt vara ganska temperamentsfulla. Det märks inte minst i trafiken. Taxichauffören som skjutsade oss från flygplatsen körde 150 kilometer i timmen samtidigt han som pillade på mobilen. Innerstadstrafiken verkar också vara ganska hysterisk med ständigt tutande vespor och taxibilar som med dödsförakt försöker tränga sig före alla andra på gatorna. 
 
Temperament kan man också se prov på när italienarna befinner sig utanför sina bilar. Under dagens flanerande på Roms gator och torg har vi sett ett antal öppna gräl människor emellan. Bland dessa var en kvinna som högljutt skällde ut en taxichaufför, ett ungt par som högljutt bråkade med varandra på en gata (samtidigt som de gav varandra örfilar) samt en man som skrek åt en gatumusikant i tunnelbanan, slängde gatumusikantens mugg med pengar i golvet samt sparkade mot ett elskåp på tunnelbaneperrongen.
 
Men det jag främst minns från dagens Romupplevelse är - selfiepinnen. Vart än vi gick så mötte vi försäljare av selfiepinnar, överallt. På bilden ovan kan vi se hur en grupp selfiepinnesäljare uppvaktar passagerarna på en turistbuss. Många turister verkade också ha nappat på försäljarnas erbjudanden. Överallt kunde man se människor som fotade sig själva med hjälp av - just en selfiepinne.
 
Är selfiepinnen årets turisthajp? Kanske. Själv köpte jag min selfiepinne redan för tre år sedan.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Selfiepinne, blogg100, Rom, resor

På väg mot Rom

Andra april. Skärtorsdag. 
 
Jag kan kan avslöja att gårdagens blogginlägg var ett aprilskämt. USB-anslutningen i pannan var ett verk i Photoshop. Fast visst skulle det i vissa lägen kunna vara användbart om man bara genom att tänka på något så uppfylldes det? Men kanske samtidigt lite farligt om man skulle råka hemfalla åt några kinky fantasier (för dem som nu har sådana tendenser). 
 
I skrivande stund sitter jag på Arlanda och väntar på att få gå ormbord på planet till Rom. Sambon och jag tänker tillbringa påskhelgen där. 
 
Min största förhoppning just nu är att piloten på Lufthansaplanet vi ska flyga med inte har blivit dumpad av flickvännen eller dyligt. Jag vill ju inte att han ska befinna sig i nån depression och vara självmordsbenägen, och att han slänger längtande blickar på nån alpvägg på vägen ner mot Italien. 
 
Flygplanskraschen i de franska alperna var en riktigt ruskig historia. 
 
För övrigt hoppas vi på fint väder i dem italienska huvudstaden. 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100

Det magiska hålet

 
Sitter och tittar igenom bilderna i minneskortet i kameran. Hittar en bild jag tog på flyget hem från Tyskland i början av december. Bilden tog jag på ett litet märkligt hål i flygplansfönstret intill min sittplats. 
 
Jag försökte skrapa med fingret mot hålet men det gick inte. Fönstret bestod av ett antal glasskikt och det skikt som hålet gick igenom fanns inte närmast insidan av flygplanet. Det var minst ett skikt emellan, trots det såg det ut som om det skulle gå att känna på hålet med fingret.
 
Jag undrar varför det där hålet fanns där. Handlar det om någon sorts ventilation? På fönstrets utsida kan man se hur iskristaller bildats i en cirkel utanför hålet. 
 
För säkerhets skull kollade jag på andra fönster i närheten där jag satt, och ja - det fanns liknande hål även på de andra fönstren. Det kändes tryggt på något vis.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Flygplan, semester, resor, hål

Slanga bensin har man ju hört talas om, men...

 
Bilden ovan tog jag för ungefär en månad sedan när jag och sambon var i Berlin. Innan resan hade vi växlat till oss  en lagom mängd Euro men det gick som det brukar gå - pengarna tog slut. Så vi fick lov att uppsöka närmaste bankomat för att försöka ta ut mer pengar. 
 
Bankomaten på bilden ligger alldeles intill tunnelbanestationen Wilmersdorfer Strasse i stadsdelen Charlottenburg. Medan sambon tog ut pengar kunde jag inte låta bli att fundera på de rejäla slanganslutningarna som satt på väggen intill bankomaten. Vad är syftet med dessa? Är det här man fyller på pengar in i banken tro? Eller är det kanske någon sorts överfyllnadsskydd - ifall det blir för mycket pengar i banken så rinner det ut Euro på gatan?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Berlin, pengar, ekonomi, Tyskland

Öga mot öga med Ampelmannen

 
Ytterligare iakttagelser från helgens vistelse i Berlin.
 
På många håll i Berlin ser trafikljusen ut som på bilden ovan (som jag tagit på Kurfürstendamm). Den röda gubben har armarna utsträckta som en stoppgest medan den gröna gubben befinner sig i en promenadsituation.
 
De tyska trafikljusgubbarna har också ett namn, Ampelmann, och efter Unter den Linden hittade vi en souvenirbutik helt och hållet tillägnad den röda och gröna gubben.
 
Utfomningen av Ampelmannen har sitt ursprung i det forna DDR och på Wikipedia kan man läsa att det i staden Zwickau sedan 2004 även finns en kvinnlig variant, Ampelfrau.
 
I Sverige kallas figuren på trafikljusen ibland för Herr Gårman men jag känner inte till om det finns någon souvernirbutik eller museum till hans ära. Jag vet inte heller om det på svenska trafikljus finns någon tjejvariant
 
Uppdaterad 141215:
På SVT Aktuellt berättar man att SPD (Socialdemokraterna) och De Gröna (Miljöpartiet) i den tyska staden Dortmund vill kvotera den kvinnliga varianten av Ampelmannsymbolen. Förslaget diskteras livligt i sociala medier. Vi får se hur det går.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Ampelmann, trafikljus, Berlin, Tyskland, resor

Tänk om jag blivit Jägerintollerant

 
Laktosintolerans och glutenallergi har man ju hört talas om. Men Jägerintolleras - finns det?
 
Jag ställer frågan efter att sambon och jag tillbringat en långweekend i Berlin. I Berlin har vi vandrat runt på ett antal julmarknader (julmarknaden i Spandau var bäst, betydligt trevligare än Gendarmenmarkt), där vi tittat på tyska juldekorationer, ätit ett antal tyska korvar och druckit diverse tyska juldrycker. 
 
Jag kan också tillägga att det under vistelsen även slank ner en wienerschnitzel (och då snackar vi en riktig tysk wienerschnitzel, vilket är något helt annat än sådana där frysta varianter man kan köpa på Willys i Sverige) och några tyska öl, samt nåt slags fläsk i baguett som man grillade överallt på julmarknaderna. 
 
När det gäller de tyska juldrycker man kan välja på i de tyska julmarknaderna så finns det typ röd glühwein (upphettat rödvin blandat med Amaretto), vit glühwein (upphettat vitt vin blandat med exempelvis grappa) och varm choklad med Baileys. Under vår vistelse provade jag flera av de olika sorterna (det är viktigt att hålla värmen, eftersom det är ganska kallt i Berlin i december) men efter att jag till slut också provade en Jägertee hände något i min mage. 
 
Jag tänker inte här gå in på några detaljer om det som hände i min mage men jag skulle kunna säga att om terrorgruppen IS hade haft tillgång till samma sprängkraft hade de antagligen ödelagt både Syrien och Irak vid det här laget. 
 
Efter min Jägertee har min mage inte varit sig lik. Det bubblar och har sig i den även om jag bara äter lite pasta eller dricker vatten. 
 
Tänk om min Berlinvistelse utlöst Jägerintollerans hos mig. 
 
Bilden ovan. I Berlin träffade jag även på en konstig grön gubbe men det trodde sambon bara var inbillning. "Göna gubbar finns på trafikljusen", sa hon.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Julmarknad, Berlin, jul, Gendenmarkt, jägertee, glühwein

Så raggar du på tyska

 
Sambon och jag tänker åka på en weekendtripp till Berlin. Vi har bokat flygresan och vi har bokat ett hotellrum. Resan ska ske i början av december och syftet är att vi ska kolla in några av Berlins alla julmarknader. 
 
Kanske ska vi även äta på någon trevlig restaurang och kanske till och med dricka nån öl. 
 
Mina kunskaper i det tyska språket är dock långt ifrån fulländade - i själva verket är de ganska små. Jag vet hur man beställer en öl på tyska krogar (Ein Bier, bitte) och jag vet att titeln på Rammsteinlåten Du Hast betyder du har på svenska. Utöver det är mitt tyska ordförråd ganska begränsat. 
 
Jag har dock en gång i tiden gått en tyskakurs. Det mesta av det jag lärde mig då har jag numera glömt men inför den kommande Berlinresan bestämde jag mig för att försöka friska upp mina ringa tyskakunskaper något. 
 
Så jag laddade ner en app till mobilen, Lingopal Lite, för att träna på de mest elementära tyska fraserna. 
 
Förutom rubriken Grunderna, innehållande hälsningafraser och diverse frågeord, hittade jag även rubriken Flörta i Lingopal Lite. Under Flörta kan man träna på diverse tyska (och i mitt tycke något märkliga) raggningsrepliker, typ:
 
- Ich bin ein Delphin trainer (Jag är delfintränare).
 
- Dein Akzent ist sehr anziehend, Wie gesälls Dir meiner? (Din accent är mycket attraktiv, vad tycker du om min?).
 
- Ich mag eine gute, harte massage ... Bist Du so kräftig? (Jag älskar en god hård massage ... Är du stark?)
 
Kanske jag testar några flörtarrepliler på sambon senare ikväll.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Tyskland, raggningsrepliker, flörta, Lingopal

Det där trädet vid E4 norr om Uppsala

Ibland inträffar saker som gör att man lyfter lite exta på ögonbrynen. Exempelvis när man åker på den nya sträckningen av E4 förbi Uppsala - alltså den där sträckan där hastighetsbegränsningen är 120 kilometer i timmen på motorvägen.
 
Strax norr om Uppsala växer nämligen ett träd mitt emellan de båda körriktingarna. Jag vet inte vilket trädslag det handlar om men grejen är att just detta träd verkar ha blivit en riktig kändis. Trädet i fråga har fått en egen sida på Facebook och i skrivande stund har mer än 53 000 personer checkat in just här.
 
Det handlar alltså om ett träd intill motorvägen. Ett helt vanligt träd.
 
Jag har inget som helst problem med det - tvärtom. Jag tycker det är riktigt kul. Men det intressanta är hur en hajp av det här slaget kan uppstå. Ingen har lagt ner pengar på någon marknadsföringskampanj, ingen har åkt land och rike runt för att hålla föredrag om trädet, ingen har skrivit någon artikel om storyn i Aftonbladet.
 
Ändå har hela 53 000 människor checkat in på Facebook här, vid ett träd på den uppländska slätten intill motorvägen.
 
Jag tycker det är fantastiskt.
 
Jag hittade ett inlägg om trädet på en annan blogg. Läs det här. Bilden har jag lånat från den bloggen.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Det där trädet vid E4, trädet, E4, Facebook, hajp, marknadsföring

Prag: bärs, fläsk och gulasch

Borta bra men hemma bäst. Så är det. Efter en fullmatad semestervecka i Prag är sambon och jag nu hemma i Timrå igen. Jag ska erkänna att det känns skönt. Det finns faktisk en gräns för hur många dagar i sträck man orkar få i sig fett fläsk, gulaschsoppa och öl - dagarna i ända. 
 
Men vi har haft en jättehärlig vecka i den tjeckiska huvudstaden. Prag är en väldigt trevlig stad med en skön atmosfär och hit vill jag definitivt åka fler gånger. Här kommer en sammanfattning av den gångna veckan (fler bilder längre ner på sidan):
 
Gatumusikanter. Prags gatumusikanter var en positiv överraskning. De flesta gatumusikanter vi träffade på var skickliga musiker och på exempelvis Karlsbron spelades det både gladjazz och blues. En av grupperna hette Matej Ptaszek and Dobre rano blues band (bilden ovan). Det var ett fantastiskt bra band som bestod av tre killar - en sångare som också spelade munspel (i en plåttratt), en (grymt duktig) gitarrist, och en man som spelade på ett tvättbräde. De spelade blues av högsta klass och jag stod kvar där länge och lyssnade.
 
Det var helt klart trevligare att lyssna på gatubanden än den vedervärdigt hurtiga (och tydligen traditionella) dragspelsmusiken som utgjorde kvällsunderhållningen på vissa restauranger. 
 
Mat. I Prag ligger restaurangerna tätt och på många av dem kan man äta prisvärd mat i lokaler med hög mysfaktor. Fett fläsk uppspänd i en metallkonstruktion samt gulasch i ett urgöpt bröd var några av specialiteterna. I Prags gatukök kunde man också köpa korv med bröd - fast då inte nödvändigtvis på svenskt vis då man får en korv i brödet. I Prag fick man brödet (en limpskiva) istället bredvid korven.
 
Framkomlighet. Under vår vecka tillbringade vi mycket tid med att promenera (med värkande ben och fötter som följd). Centrala Prag, inklusive Gamla Stan, är ganska kompakt och det är hyfsat lättsamt att ta sig fram där till fots. Om man blir trött i fötterna eller vill ge sig iväg på lite längre sträckor är spårvagn ett smidigt och lättsamt transportsätt (spårvagnen på en av bilderna nedan är dock ingen vanlig spårvagn, utan en speciell variant som med hjälp av en lina går upp på berget Petrin). 
 
Droger. Tjeckien har uppenbarligen en liberal syn på droger. I många livsmedelsbutiker kunde man nämligen köpa olika varor (exempelvis likör, öl och sprit - och till och med choklad) som innehöll cannabis. På vissa ställen verkade man också kunna köpa cannabis för rökning. Med andra ord verkar Tjeckien vara ytterligare ett europeiskt land där de drogliberala krafterna fått framgångar. Sorgligt, tycker jag.
 
Lennonmuren. Några minuters promenad från Karlsbron finns John Lennonmuren. Lennonmuren var från början en vanlig mur i stan men sedan början av 1980-talet fyller folk den med John Lennoninspirerad graffit, dvs olika kärleks- och fredsbudskap. Graffitimålandet pågår kontiurnerligt så därför förändras murens utseende hela tiden. 
 
Turister. Under vår Pragsemester vistades vi mestadels i de centrala delarna av stan, typ Gamla Stan med omnejd. Där vistades också de flesta andra turister som var oerhört många. Prag är ett populärt turistmål och på gatorna mellan Gamla Stans torg och Karlsbron rörde sig ett ständigt flöde av turister från hela världen. 
 
Varje heltimme sker ett kort skådespel på den astronomiska-klockan på stadshuset i Gamla stan. Stora folkmassor brukar samlas när detta inträffar för att fotografera. Själv tyckte jag det var roligare att titta på de hysteriska turisterna än på själva klockan (som trots allt är en väldigt avancerad sak). 
 
Obegripliga popsångare. Under en av dagarna pågick en festival mitt i Prag arrangerad av Mattoni, ett företag som tillverkar mineralvatten. På festivalen spelade diverse tjeckiska artister som vi förmodar var väldigt populära. När en av dem gick upp på scenen och började sjunga jublade publiken och sjön med i låtarna. Det var en märklig känsla att stå där mitt i det jublande publikhavet och lyssna på en för oss fullständigt okänd artist.
 
Gula marknaden. En av dagarna begav vi oss med spårvagn en bit utanför de centrala delarna av stan till en av Prags storsta marknader; Prazska Trznice (som också kallas Holešovická Trzince). Här handlar pragborna själva allt från kött, ost och grönsaker till verktyg och kläder. I svensk turistinformation kallas den även för Gula marknaden därför att många av försäljarna kommer från Kina. Själv köpte jag här en AC/DC-tröja av en kinesisk kille som prutade ner den från 350 till 100 tjeckiska Koruna. Mitt pris blev alltså typ 30 kronor.
 
Moldau på båt. Under vår vecka tog vi också en tur med båt på floden Moldau som flyter genom Prag. I turen ingick mat och vi hamnade vid samma bord som ett par från Italien och ett par från Japan. Vi hade jättetrevligt. 
 
Black Light Theatre. Sista kvällen innan hemresan gick vi på en föreställning på temat Black Light Theatre. I Prag finns ett antal olika teatrar av denna art och det speciella med dessa är att föreställningarna bygger på självlysande effekter som bland annat innebär att föremål ser ut att sväva i luften. Själva effekterna i sig var skojiga men innehållsmässigt var föreställställning tyvärr värdelös - sexistisk och allmänt korkad.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Resor, Tjeckien, Prag, gatumusikanter

Perlan en riktig pärla i Reykjavik

 
Mera minnen från Islandsresan i april: En av de mer spektakulära, icke naturfenomenrelaterade, upplevelserna vi hade på Island var besöket på restaurang Perlan. Restaurangen är något alldeles speciellt och är belägen under en stor glaskupol, längst upp på ett vattentorn (som egentligen består av sex gigantiska cisterner).
 
Det speciella med restaurang Perlan är att golvet sakta roterar. Utsikten är vidunderlig och det är en märklig känsla när man sakta förflyttar sig, trots att man hela tiden sitter vid samma bord.
 
När vi klev in i restaurangen och satte oss till bords fick vi platser med utsikt över hela centrala Reykjavik. Efter en stund, när de båda förrätterna var avklarade (på Island äter man fyra rätters middag på fina resaturanger), hade vi förflyttat oss och kunde blicka ut över havet.
 
När vi efter ytterligare en stund hade avnjutit huvudrätten kunde vi se ut över ett antal fjälltoppar och slutligen, när desserten var uppäten (efter typ två timmar), hade vi åkt varvet runt och var tillbaka i centrela Reykjavik. Då hade skymningen börjat lägga sig och all belysningen börjat tändas i den isländska huvudstaden. En riktigt fantastisk upplevelse.
 
Maten då? Jodå, den var jättegod. Vi åt fyra rätters middag, med lammfilé som huvudrätt, och det smakade utsökt.
 
Restaurang Perlan rekommenderas starkt vid ett besök i Reykjavik.
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Reykjavik, mat, Island, resor, turism

Sverige: Mjuka älgar och vikingar av plast

 
Gamla Stan, Stockholm, för knappt en månad sedan. Det är påskhelg och vi går efter Västerlånggatan och njuter av solen, värmen och folklivet. Under vår promenad möter vi stora horder av turister, från alla världens hörn, och jag undrar för mig själv hur många av människorna här som egentligen är bofasta stockholmare. Inte så många, skulle jag tro.
 
Gamla Stan verkar vara en stor turistmagnet. Souvenirbutikerna ligger tätt och på gatan utanför en av dem står ett par korgar med diverse prylar till försäljning. I korgarna ser jag vikingahjälmar av plast och älgar utformade som mjukisdjur. Är det alltså schablonbilden av Sverige som vi säljer till turisterna?
 
Älgar och vikingar.
 
Frågan är om just vikingar är något att vara stolt över. Under 1000-talet ägnade sig våra nordiska vikingar åt resor till kontinenten där de plundrade och mördade. Då var våra förfäder barbarer. Idag har vikingatiden blivit en romantiserat inslag i vår historia som vi saluför i souvenirbutiker. 
 
Så kan det gå.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm, vikingar, Sverige

Strokkurs stråle är kokhet och livsfarlig

 
Gejsrar är ett imponerande naturfenomen på Island. Enkelt kan man beskriva en gejser som ett hål i marken där det med jämna mellanrum sprutar upp kokande vatten rakt upp i luften. Under vår resa till Isand för några veckor sedan besökte vi bland annat gejserområdet i Haukadalur där det finns ett helt gäng gejsrar.
 
Varje gejser har ett namn och den mest aktiva i Haukadalur heter Strokkur. Han skjuter iväg sin heta vattenstråle typ var femte minut ända upp emot 20 meter upp i luften.
 
Innan vi gick in i gejserområdet fick vi noggranna instruktioner av turistguiderna att inte gå för nära när Strokkur erupterar. Om man skulle råka få den kokande vattenkaskaden över sig så blir man helt enkelt skållad.
 
Kolla in bilderna ovan och nedan som jag tog på Strokkurs vattenkaskad. Först ser man hur det blir en bubbla som sedan spricker upp i en kollossal mängd vatten som skjuts iväg upp i luften. Jämför vattenkaskaden med hur stora (små) människorna är som står och tittar på.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Island, gejser, gejsrar, Strokkur, turism, resor

Rida islandshäst är lite som att köra Segway

 
Sista dagen på Island för den här gången. Imorgon bitti reser vi hem igen. Vi har haft en riktig toppenvistelse här och utnyttjat tiden maximalt till att göra diverse roliga saker.
 
Tur med vädret har vi också haft. För det mesta har det varit solsken - bra eftersom vi oftast vistats utomhus. Temperaturen har hållit sig kring några plusgrader, och blåst har det gjort, men det viktiga är att det inte regnat eller varit dimmigt. 
 
Idag har vi ridit på islandshästar. Själv har jag ingen stor ridvana; enda gången jag ridit var för tio år sedan på en hyrd häst under en timme. Men efter en kort introduktion innan dagens ridtur var jag igång. 
 
Att rida islandshäst påminner lite om att köra Segway. När man vill starta lutar man sig framåt, och när man vill stanna lutar man sig bakåt. Skillnaden är att man på en häst håller i ett par tyglar medan man på en Segway håller i sig i handtag. Om man vill svänga drar man tömmarna åt sidan, på samma sätt som man svängar med en Segway. 
 
Konstigare än så är det inte.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Island, semester, resor, islandshästar

Den Gyllene Cirkeln

 
Andra dagen på Island till ända. Idag har vi åkt den Gyllene Cirkeln, vilket är en traditionell turisrutt där man får se tre av de mest kända attraktionerna den isländska naturen har att erbjuda. Unde den åtta timmar långa bussturen såg vi vattensprutande gejsrar, det magnifika vattenfallet Gullfoss och nationalparken Tingvalla. 
 
Här kommer några ytterligare spontana intryck av Island att lägga till listan jag påbörjade i föregående inlägg:
 
Pengar: på Island har ekonomisk kris och hög inflation gjort att valutan fått ett dåligt värde. När jag inför resan växlade in 2000 svenska kronor fick jag 32 000 isländska kronor. Att handla här på Island är därför en märklig upplevelse. Man hickar onekligen till när man exempelvis ska köpa en läsk och den kostar 500 kronor. 
 
Turister: det verkar vara väldigt mycket turister här och vi hör många språk talas. Exempelvis, tyska, engelska (både amerikansk och engelsk) och kinesiska (eller kanske är det japanska - jag fattar inte skillnaden). När vi i morse åkte iväg med turistbussen hade bussbolaget en hel flotta med turistbussar som startade samtidigt. Guiden på bussen berättade att mängden turister ökar hela tiden. Bilden ovan tog jag idag på två asiatiska turister som entusiastiskt fotade varandra med sina iPads. 
 
Gejsrar: i gejserområdet vi besökte idag fanns flera gejsrar men bara en som var aktiv. Han hette Strokkur (varje gejser har ett eget namn) och han sköt iväg sin 20 meter höga, och 200 grader heta, vattenstråle typ var femte minut. Inte utan att jag blev lite avis där...
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg100, Island, semester, resor

Island - bad i svavelosande vatten

 
Idag landade jag och sambon på Island. Här i Reykjavik är det två plussgrader och omväxlande dimma, regn och solsken. På vägen mellan flygplatsen och hotellet passade vi på att besöka Blue Lagoon, badanläggningen som värms upp av heta källor, vilket gör att man kan bada i typ 40-gradigt vatten. 
 
Några spontana intryck efter första dagen på Island:
 
Språket: vissa brukar lite skämtsamt påstå att man kan prata isländska genom att ta svenska ord och lägga på -ur på slutet. Det lustiga är att det stämmer - ibland (se skylten ovan). Men faktum är att många isländska ord verkar ha ändelsen -ur. Det finns dock ord som man som svensk inte har en aning om vad de betyder. Se bilden nedan.
 
Mat: kvällens middag intog vi på restaurang och det blev en fyrarätters med olika isländska specialiteter, bland annat lunnefågel och vikval. Som etiskt tänkande svensk känns det inte särskilt PK att äta valkött men jag läste någonstans att just vikvalen faktiskt inte är utrotningshotad.
 
Svavelosande vatten: jag misstänker att på Island har man ingen kärnkraftsdebatt. Här har man nämligen inga problem med energiförsörjning eftersom de vulkaniska aktiviteterna i underjorden värmer upp grundvattnet. Grejen är att detta medför en varierande grad av svavellikt vilket vi bland annat noterade På Blue Lagoon. Svavellukt noterade vi även i badrummet på hotellet när vi duschade.
 
Volvobilar: när jag är utomlands brukar jag roa mig med att kolla in Volvotätheten. Här i Reykjavik verkar den inte vara alltför tät. Under vår promenad genom Reykjaviks centrum såg vi endast tre Volvobilar.
 
 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Island, blogg100, semester, resor

Stopp mot järnräcket mitt på vägen


I början av veckan var jag på en jobbresa norrut i landet. Några mil söder om Piteå såg jag hur bilarna framför mig saktade in och till slut stannade helt. Mitt på E4 stod en renflock som försökte ta sig över vägen men misslyckades eftersom de båda körriktningarna avgränsades av ett järnräcke. 
 
Efter en stund förflyttade sig flocken bort från vägen och en bit in i på en angränsande väg.
 
Jag vände lite längre fram på E4 och när jag kom tillbaka till platsen var renarna tillbaka vid järnräcket. Jag körde in på den angränsande vägen och tog några bilder innan en långtradare med ett intensivt tutande lyckades få renarna att åter ge sig av. 
 
Antagligen en inte speciellt märkvärdig händelse för lokalbefolkningen men för mig, som sörlänning (Timråbo), kändes det definitivt fotovänligt och exotiskt.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, renar, trafik

Det försvunna planet är uppslukat av mörk materia

 
För en vecka sedan försvann det Malaysiska passagerarplanet MH370 spårlöst under en flygning mellan Kuala Lumpur och Peking. 
 
Planet försvann från radarn strax efter starten och ingen vet vart det  tagit vägen. De flesta bedömare är överens om att planet med största sannolikhet har störtat, men ingen har hört eller sett någon krasch och inte heller har några vrakdelar hittats. 
 
Jag tänker på serien Lost som gick på TV 4 för ett antal år sedan. Serien handlade om ett passagerarplan som startade i Australien men som under flygningen försvann spårlöst. I serien fick vi veta att det bröts sönder av en gigantiskt magnetisk kraft och sedan kraschade på en mystiskt tropisk ö. 
 
Många av passagerarna överlevde kraschen i Lost och fick under seriens gång vara med om en rad märkliga äventyr på ön. 
 
Jag tror något liknande har hänt MH370 och att både flygplanet och dess passagerare befinner på en okänd och mystisk ö i Sydkinesiska havet. Ön går inte att upptäcka därför att den består av mörk materia och dessutom kontrolleras den av en hemlig världsregering som kidnappat alla passagerarna och låst in dem i grottor på ön. 
 
Bilden ovan visar en schaman som häromdagen utförde en ritual på Kuala Lumpurs flygplats i hopp om att det sakande passagerarplanet skulle komma till rätta.
 
Fler intressanta konspirationsteorier finns att läsa på Expressen.
 
Vad tror du har hänt MH370?
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om MH370, blogg100, #blogg100, schaman, saknat passagerarplan, malaysia

Ibland kan det handla om sekunder innan det är för sent


Nu har vi lämnat fjällvärlden och är tillbaka på hemmaplan igen. Resan gick bra men nånstans i höjd med Kölsillre, i västra Medelpad, höll den på att ta tvärstopp. Plötsligt sprang en rådjursfamilj ut på vägen framför oss och jag fick göra en kraftig inbromsning för att inte köra på dem. 
 
När de tre djuren sprungit över vägen stannade de till och tittade nyfiket på oss. Eftersom jag hade kameran nära till hands öppnade jag sidorutan och lyckades ta några bilden innan familjen sprang vidare över fältet och in in skogen. 
 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: vart än du befinner dig - ha alltid en kamera nära till hands. Det kan vara fråga om sekunder innan fotoläget är borta. 
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, #blogg100, rådjur, vilt

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0





Evenemang och konserter


Evenemang och konserter