Skönare flygturer med mental träning
Idag har jag åkt helikopter. Min kollega och jag gjorde ett reportage till personaltidningen om skogsinventering och fick följa med på en liten tur över det jämtländska skogslandskapet. Det här var andra gången i mitt liv jag åkte helikopter och i början av dagens tur var det lite pirrigt. Men allt gick bra och det var både trevligt och intressant att få se skogar, sjöar och snöskoteråkare från ovan.
Jag har tidigare under mitt liv varit väldigt flygrädd och inför varje flygplansresa har jag varit väldigt nervös. Jag har alltid tyckt att den oerhörda accelerationen vid starten med ett flygplan har varit väldigt obehaglig och jag har oftast varit spänd under själva flygresan.
Numera är min flygrädsla betydligt dämpad (tack vare mental träning) och jag känner inte längre samma obehag av en flygtur. Nu vet jag också att jag även klarar en tur med helikopter.
Läs även andra bloggares åsikter om helikopter, flygrädsla, mental träning
Mycket snö i Norrland - utom på Piteås gågata
Tillbaka i Timrå igen efter den tre dagar långa jobbturnén i norra Sverige. Det blev totalt 120 mil efter snöiga Norrlandsvägar varav 80 mil under gårdagen. Men allt gick bra. Vi höll oss på vägen hela tiden och vi fick många intressanta möten med spännande människor, möten som sedermera ska resultera i reportage i personaltidningen.
I torsdags passade jag och kollegan på att ta en sväng in till centrala Piteå. Vi tog en promenad på Storgatan där en del av gatan är uppvärmd gågata. Jättehäftigt. Alla övriga gator var fulla av snö, men gågatan var helt snöfri vilket gjorde promenaden extra behaglig.
På bilden ovan poserar jag på Piteås uppvärmda gågata. Trots mycket snö på de angränsande gatorna var gågatan torr och snöfri.
Varför inget stationshus i Timrås nya resecentrum?
Snart står Timrås nya resecentrum klart. Jag gick förbi där i helgen och det verkar bli jättefint. Snygga gångvägar i olika stenformationer ansluter till området, och det verkar bli lätt att ta sig dit från centrala Timrå.
Men jag saknar en byggnad i resecentrumet. Det skulle kännas väldigt naturligt med någon form av järnvägsstation så att man slipper stå utomhus och frysa när man väntar på tåget. Jag skulle till och med kunna tänka mig en byggnad som innehåller lite mer än bara en vänthall. Varför inte komplettera med butiker, restauranger och serviceinrättningar? När tågtrafiken och antalet resenärer så småningom ökar blir säkert flödet av människor genom resecentrumet stort.
Jag ser fram emot när tågtrafiken på Ådalsbanan kommer igång om drygt ett år. Det ger möjlighet till smidigt resande eftersom man kan promenera från centrala Timrå till resecentrumet. Därifrån kan man sedan åka tåg direkt till Arlanda om man ska resa utomlands. Man kan ju också åka åt andra hållet och ta en sväng till Umeå, om man känner för det.
Bilden ovan på det snart färdigställda resecentrumet tog jag i söndags.
Dagbladet:
Ett nytt resecentrum växer fram i Timrå
Solnedgång i Stockholm
I serien Per-Anders underbara resa genom Sverige har turen kommit till huvudstaden Stockholm. Där var jag i förra veckan och bodde en natt på hotell.
Jag gillar Stockholm. Fast i lagom stora (eller rättare sagt, små) doser. Jag gillar pulsen, storstadskänslan och alla märkliga människor där. Men Stockholms fördelar är också dess nackdelar och ibland blir det hetsiga tempot lite för högt. Det kan faktiskt bli lite påfrestande med alla höghastighetsfotgängare som springer om en i rulltrapporna.
Det här var ju långt ifrån första gången jag besökte huvudstaden, men nytt för denna gång var att jag blev titulerad "ni". Både i hotellreceptionen och i en butik blev jag varse detta fenomen. Jättelöjligt, tycker jag. Länge leve Du-reformen!
Själva syftet med resan var naturligtvis inte att bo på hotell, utan att jag tillsammans med en kollega deltog i den årliga Språkvårdsdagen. Eftersom vi jobbar med att skriva texter kan det vara bra att få bli uppdaterad i hur språket utvecklas. Men varför är det nästan bara kvinnor som deltar i Språkvårdsdagen? Av det hundratalet personer som närvarade var vi endast en handfull män. Är kvinnor överrepresenterade bland informatörer och skribenter? Eller beror det på något annat? Hm...
En av föredragshållarna var i alla fall den norske programledaren Fredrik Skavlan. Själv har jag aldrig sett någon av hans talk-shows men många säger ju att serien är bra. Hans föredrag var i alla fall underhållande när han berättade om sig själv, sin show och hur det är att vara norrman i Sverige.
För några veckor sedan bodde jag en natt på hotell i Arjeplog, och jag slås av hur olika Sverige kan vara. I Stockholm ser man massor av människor överallt, medan man i Norrbotten kan åka 15 mil utan att ens se ett hus. Men allt har sin charm och jag trivs på båda ställena.
Men utsikten från hotellfönstret i Stockholm (se bilden ovan) var dock inte lika magnifik som den i Arjeplog.
Andra spännande platser jag besökt i Sverige, och dessutom bloggat om:
Hammerdal
Skellefteå
Arjeplog
Göteborg
Umeå
Junsele
Vilhelmina
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, Stockholm, Arjeplog, Språkvårdsdagen, du-reformen
Solnedgång i Arjeplog
Jag befinner mig just nu i Arjeplog i Lappland, Norrbottens län. Här är jag tillsammans med en kollega för att göra reportage till en av våra företagstidningar om verksamheten i skogen. Under hela dagen har vi vandrat i den oerhört vackra naturen som omger Arjeplog, och jag har tagit uppskattningsvis 300 bilder. Ingen av dessa bilder tänker jag publicera på bloggen (eftersom de först ska publiceras i företagstidningen) utan istället visar jag ovanstående bild. Den bilden har jag tagit från hotellfönstret och visar den fantastiska utsikten över sjön Hornavan.
Ovanligt vacker utsikt från ett hotell, tycker jag.
Gdansk i bilder
Nu är vi hemma igen från vår resa till Gdansk i Polen. Varmt och skönt, spännande upplevelser och många bilder blev det. Gå gärna in på min sida hos Reseguiden för att titta på bilderna.
Läs även andra bloggares åsikter om Gdansk, semester, resor
Musikaliskt besök hos polisen i Gdansk
Jag blir så förbaskad på mig själv. Så reagerade jag när jag insåg att någon stulit min plånbok under vår vistelse i Gdansk. Stölden inträffade troligen när sambon och jag klev ombord på en spårvagn. Alldeles innanför ingången till spårvagnen var det en kille som blockerade vägen för mig, och antagligen hade han en kompanjon som i samma stund tog plånboken ur min ficka. Och jag som kände mig så säker därför att jag har ett blixtlås på fickan.
Det var när vi hunnit en bit på väg med spårvagnen som jag upptäckte att plånboken var borta. Gissa om jag blev less. Sånt här vill jag helt enkelt inte vara med om (visst, jag vet att ingen annan heller vill bli bestulen. Men va fan...)
Omedelbart ringde jag och spärrade mina kreditkort, och sedan letade vi upp närmsta polisstation. Där blev vi väldigt väl mottagna, och man ringde till och med efter en tolk (en jättetrevlig tjej som heter Dominika) som kunde tolka mellan engelska och polska.
Jag blev "förhörd" av en polisman som frågade vad jag hade i plånboken.
"Jag hade pengar, kontokort och biljetter till en konsert med rockgruppen Roxette i Sundsvall", sa jag. "Känner ni till Roxette?", frågade jag. Polismannen nickade leende men tolken såg bara undrande ut. "Prova att sjung någon Roxettelåt så kanske jag känner igen den", sa hon.
Så jag stämde upp i Dressed for success och polismannen fyllde i med refrängen till How do you do. Den unga tolken fortsatte att se frågande ut.
Vi hade trots allt riktigt trevligt där vid polismannens skrivbord, men min sambo fick inte vara med. Henne låste man in i ett angränsande rum med gallerdörr, och upplyste mig om att om jag ljög så skulle de låsa in mig med.
"Visst skulle det vara en intressant upplevelse att sitta i ett polskt polishäkte, men jag talar faktiskt sanning och vill helst åka till Sopot så snart som möjligt", sa jag.
Rejält försenade kunde vi så till slut åka till Sopot för att bada och ta del av det fantastiska folklivet där. Vi åt middag på restaurang Irena (tips från Beate) som serverade polsk traditionell mat. God mat och en intressant upplevelse.
Bilden ovan: Det var egentligen ett sorts väntrum i anslutning till häktesavdelningen som min sambo blev placerad i. Men väntrummet hade en låst gallerdörr så i praktiken blev hon inlåst medan hon väntade på mig. När min stöldanmälan var färdig och vi skulle lämna polisstationen så frågade jag om jag fick ta ett foto på min sambo bakom galler. "Egentligen inte", sa tolken. Men hon lät oss ändå ta ett foto i en tom cell vi passerade.
Nu är vi hemma igen och jag kommer inom kort att visa fler bilder från Gdansk.
Läs även andra bloggares åsikter om Roxette, Gdansk, polisen, stöld, ficktjuv, turist, semester, Sopot, Polen, häkte
I Polen dricker man öl med sugrör
Tillbaka på hotellet igen efter en heldag i Gdansk. Idag har vi besökt fackföreningen Solidaritets museum (återkommer om det i senare blogginlägg), åkt turistbåt igenom Gdansk gigantiska hamn, samt shoppat och ätit gott.
Nu är jag helt slut och tänker stupa i säng. På bilden ovan dricker jag öl på polskt vis - med sugrör. Men jag tror jag föredrar att dricka som jag är van, direkt ur glaset.
Varmt och skönt här i Polen
"Ett kraftigt oväder från Polen drar in över Sverige". Så kunde vi läsa i Aftonbladet igår. Vad bra, säger jag. Eftersom vi just nu befinner oss i Polen på semester så kan vi alltså glädjas över ett minskat regnande som idag har övergått till värme och solsken.
Ikväll satt jag och sambon på en jättetrevlig uterestaurang vid floden Motlava i Gdansk. Där åt vi god mat och tittade på folk. Varmt och skönt var det också. Så medan delar av Sverige tydligen har regnkaos tänker vi fortsätta att njuta av sommarvärmen här i Gdansk. Imorgon kanske vi åker till stranden i Sopot.
På bilden ovan har jag fotat Neptunusfontänen på Långa Torget i Gdansk.
Aftonbladet:
Brandkåren hinner inte med översvämningar
Ölands campare flyr från regnet
Ännu en gång tar Ryan Air oss ut i världen
Så har vi då gjort ännu en resa med vårt favoritflygbolag, Ryan Air. Idag flög vi mellan Oslo och Gdansk, och som vanligt är det högt tempo som gäller hos det irländska lågprisbolaget. Samtidigt som vi släpptes genom gaten så landade planet som vi skulle flyga med. Tjugo minuter senare (när de anländande passagerarna hade klivit ur, bagaget var lossat och lastat, och planet var tankat) kunde vi kliva ombord för att flyga i riktning mot Gdansk.
Jag tycker att Ryan Air är helt okej att flyga med. Visst, personalen kan ibland vara lite stressade och det är lite trångt mellan sätena. Men det är billigt, och då struntar jag i om det inte ingår mat i biljettpriset.
Nu sitter vi på hotellet strax söder om Gdansk, och har just konstaterat att det finns ett trådlöst nätverk på rummet. Skönt. Då kan man sova gott.
Allsång med två sekunders fördröjning
I serien Per-Anders upptäcker Sverige har nu turen kommit till Göteborg i södra Sverige. I Göteborg är det varmt och skönt, och här bor det glada människor. Jag har just tagit en promenad längs huvudgatan Kungsportsavenyn där jag stannade till på Coop ekobutik & ekocafé för att äta en sallad. Trevligt och gott.
Från hotellfönstret har jag utsikt över Liseberg och nyss insåg jag att sändningen av Lotta Engbergs allsångsprogram pågår för fullt nedanför mitt fönster. Raskt slog jag på TV 4 på hotell-TVn och kan nu höra Lottas och Markoolios tjoande från två håll. Fast ljudet på TVn kommer några sekunder senare än genom fönstret. Det måsta antagligen ta omvägen i en massa kablar innan det når fram till TVn.
Synd bara att jag varken gillar Lotta Engberg eller diverse allsångsprogram på TV. Men lite coolt är det faktiskt ändå.
I morn väntar en hel dags sammanträde och sedan flyget hem till Timrå.
Bilden ovan: Liseberg och det pågående allsångsprogrammet fotat från mitt hotellrum. Många människor verkar vara på plats.
Mina tidigare blogginlägg från svenska metropoler:
Hammerdal
Skellefteå
Aftonbladet:
Allsångspremiär på Liseberg
Panik i hotellduschen
Nu är jag hemma igen efter tjänsteresan till Österrike. Det blev två intensiva dagar på pappersbruket i Laakirchen, men framför allt var vistelsen både trevlig och lärorik. Vädret var också bra och jag kände inte heller av någon pollensnuva.
Allt var med andra ord toppen, utom på en punkt: hotellduschen.
Det började med att jag inte fick igång duschen. Förutom duschslangen och vattenröret till badkaret fanns en stor ratt på duschväggen, och självklart vred jag på den. Inget vatten kom dock, och eftersom det var en röd och en blå markering på ratten så förstod jag i alla fall att det var med den som man ändrade vattentemperaturen.
Men ingen annan rörlig del fanns i sikte och jag började känna en begynnande panik. Det var ju strax frukostdax och kort därefter skulle vi infinna oss på pappersbruket. Och här står jag och får inte igång duschen.
Det är i sådana situationer man blir benägen att ta till våld.
Lite mer hårdhänt började jag att rycka och slå på vattenröret och på duschslangen, men inget hände. Jag kände hur ilskan började tillta och med ett stadigt tag ryckte jag till i ratten med den röda och blå markeringen.
Och då kom vattnet.
Äntligen kunde jag börja duscha, och att vattnet av sig själv pendlade mellan iskallt och skållhett tänker jag inte gå närmare in på här. Att vattnet också plötsligt slutade rinna ur duschen, för att strax åter få full fart, berodde antagligen på att många hotellgäster duschade samtidigt.
Men jag klagar inte. För övrigt var hotellet jättetrevligt, och från balkongen hade jag en fantastisk utsikt över vattnet och bergen.
Men jag är trots allt glad över att vara hemma hos min trygga svenska dusch igen.
Bilden ovan: Jag hade i alla fall sinnesnärvaro att föreviga den motsträviga duschen på bild.
Utrikes lunch i Hammerdal
I serien Per-Anders upptäcker Sverige har vi idag kommit till Hammerdal i norra Jämtland. Jag och min kollega var nämligen där idag, för att göra reportage i skogarna utanför Hammerdal, och efter uträttat värv åkte vi in till centralorten för att hitta nånstans att äta lunch.
Det fanns flera restauranger att välja bland och till slut bestämde vi oss för den på bilden ovan. En restaurang som lockar med lunch med kvalitet 9 -18 kan man ju bara inte motstå. Dessutom stod det Utrikes på skylten ovanför entrén. "Varför då?" frågade vi oss.
Ur den rikliga lunchmenyn bestämde vi oss för fläskkotletter med stekt potatis (jättegott) och jag passade på att fråga mannen i kassan om det här med Utrikes. Han berättade att Utrikes är ett begrepp nära sammanknippat med Hammerdal, och många olika företag har Utrikes som en del i namnet. Begreppet myntades på den tiden när delar av Jämtland tillhörde Norge (för en massa hundra år sedan), och i Hammerdal var det diskussioner om vilket land man skulle betala skatt till.
Tyvärr hann vi inte med så mycket mer än att äta lunch i Hammerdal, men nu kan jag i alla fall skryta med att jag besökt ytterligare en trevlig ort i Norrlands inland.
Läs även andra bloggares åsikter om Hammerdal, Jämtland, utrikes
Korvar från det norska utlandet
Jag har varit i Utlandet.
Ibland hör jag hur vissa använder ordet utlandet i stället för utomlands. Utlandet finns visserligen i SAOL, men jag tycker det är ett konstigt ord. Som om världen endast bestod av två länder - Sverige och utlandet. Men oavsett om vi säger att vi varit i utlandet eller utomlands så menar vi ofta något land långt bort, typ Thailand eller Spanien eller USA.
Men hur många brukar säga att de varit utomlands när de varit i Norge?
För några helger sedan besökte jag Norge, ett land som både känns som utomlands och hemma. Utomlands, mest för att man där pratar ett annat språk - och hemma, för att skillnaden mot Sverige egentligen inte är så stor.
Jag gillar Norge och jag gillar norrmännen. Och jag gillar alla sköna ord i det norska språket. Synd bara att det är så dyrt i Norge. Efter en liten runda i Rema 1000 så försvann en betydande del av reskassan.
Trots de höga priserna så kostade jag faktiskt på att köpa en riktig norsk korv på marknaden i Trysil. Efter att korvförsäljaren erbjudit mig generös provsmakning av diverse korvsorter bestämde jag mig till slut för en rejält pepprad sak (se korven som sticker upp ur påsen på bilden). De svarta hängande korvarna vågade jag inte ens provsmaka.
Läs även andra bloggares åsikter om Norge, utlandet, utomlands, SAOL, renkorv, korv
Hittills ingen aska i skidspåret
Jag ska ärligt erkänna att jag är en ovan skidåkare. De gånger jag åkt skidor efter grundskolan kan räknas på ena handens fingrar. Jag åkte skidor i lumpen för drygt 30 år sedan, samt en handfull gånger därefter.
Så det var alltså en klockren amatör som tillsammans med sambon gav sig ut i den norska skidorten Trysils långdåkningsspår idag. Men så här såg det i alla fall ut när jag susade fram i spåret (se videoklippet ovan).
Dagens väder var fantastiskt med klarblå himmel och en minusgrad. Ingen aska från Island har vi heller märkt av, men kassörskan i kvatersbutiken sa att hon kännt lukten av svavel igår. Tur att vi färdas hit med bil och inte med flyg.
Hjärnans egen road-movie
Ibland känns det som om min hjärna lever ett eget liv.
Det är påskaftonens morgon och jag har sovit som en stock hela natten. Jag ligger i sängen och njuter av att slippa kliva upp, då plötsligt min hjärna vaknar till liv. Som om jag hade en egen Youtube i huvudet, sätter hjärnan igång att spela upp en massa repriser av olika situationer jag varit med om under de senaste veckorna.
För mitt inre ser jag platser jag varit på, människor jag pratat med och ännu fler människor jag mött.
Jag känner hur alla övriga delar av kroppen tar majoritetsbeslutet att fortsätta sova, men hjärnan fortsätter glatt att ösa ur sitt eget Youtubearkiv. Och nu låter den mig minnas reportageresan jag och min kollega gjorde i mitten av mars.
Under två dygn körde vi 100 långa mil på ödsliga och ändlösa vägar i Norrlands inland. En av platserna vi besökte var Vilhelmina.
När man startar i Sundsvall känns Vilhelmina väldigt långt bort, men väl framme påminns man om hur stort Norrland egentligen är. Utanför hotellet i Vilhelmina såg vi nämligen en skylt (se bilden ovan) som visade lite av de norrländska perspektiven.
Enligt skylten är Sundsvall endast halvvägs från Vilhelmina när man åker till Stockholm. Och om man åker norrut är sträckan till Kiruna nästan lika lång som till Stockholm. Jag som trodde att Kiruna inte låg speciellt långt från Vilhelmina.
Att Norrland är stort, och utgör 59 procent av Sveriges yta, det var alltså en av de saker min hjärna ville att jag skulle ligga och tänka på under påskaftonens förmiddag. Så småningom vaknade också min mage och gjorde mig uppmärksam på att det var frukostdax, och då hade jag inget annat val än att kliva upp.
PS. Om man tittar noga på bilden ser man att en av de små skyltarna är bortbruten. Undrar vilket ortsnamn som stod på den.
Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, hjärnan, påsk, påskafton, Youtube, repriser, roadmovie, Vilhelmina, Sundsvall, Timrå, Kiruna, Stockholm
Exotisk djurupplevelse i Västerbotten
Jag befinner mig just nu i Umeå efter en dag i den Västerbottniska vildmarken. Tillsammans med min kollega är jag här för att göra en kortare reportageresa för vår personaltidning. Dagen har vi till stora delar ägnat åt bilkörning, och förutom massor av snö, och hala vägar, finns det även gott om renar på och omkring vägarna i Västerbotten.
Jag vet att det även finns en och annan ren i mitt eget hemlandskap, Medelpad, men det är väldigt sällan jag lyckas träffa på någon. Däremot träffade vi på flera renar under dagens biltur kring Vindeln, nordväst om Umeå.
För mig är renar ett vackert, och exotiskt djur, som till storleken är mycket mindre än vad man kan tro. På ett ställe stod en mindre hjord mitt på vägen, och djuren verkade inte bry sig speciellt mycket om att det kom bilar.
Jag stannade min bil och klev ur för att fotografera, och trots att jag gick ganska nära tittade renarna endast lite förstrött på mig.
Däremot tittade de passerande bilisterna (förmodligen lokalbefolkning) mer på mig än på renarna. För dem som bor här är renar antagligen inget exotiskt och bilisterna tyckte säkert jag var lite konstig som stod där på vägen och fotograferade.
Bilderna i detta blogginlägg har jag tagit under dagens biltur i Västerbotten. Det gäller att vara väldigt uppmärksam när man kör bil här. När som helst kan en ren dyka upp på vägen. Bilderna nedan går att förstora om man klickar på dem.
Rapport från snöyran
Klockan är snart halv tre på söndag morgon och vi har nyss kommit hem till Timrå. De senaste tio timmarna har vi ägnat åt bilkörning, tur och retur Sandviken. Skälet till denna lördagstur (totalt ca 50 mil) var att vi skjutsade sambons son som skulle köpa en bil i Sandviken som han hittat på Blocket.
Under hela resan vräkte snön ner. Snöyran gjorde att sikten blev väldigt begränsad, vilket medförde att biltrafiken efter E4 tidvis endast tog sig fram i krypfart. Bilden nedan tog jag nånstans norr om Hudiksvall (hastigheten var ca 30 km/tim). Fastän vi körde på en bred väg med en hastighetsbegränsning på 100 km/tim gjorde snövallarna vid sidan av vägen att det kändes som att köra på en skogsbilväg.
Bilden ovan är tagen för en halvtimme sedan när jag skottade snö på vår igensnöade gård för att kunna köra in bilen på gården.
Nu är det dags att sova. Antar att det blir mera snöskottning senare idag.
Läs även andra bloggares åsikter om snöyra, snökaos, trafikkaos, Timrå, Sundsvall, Sandviken, E4, Hudiksvall, snö
Aftonbladet:
Kaos på Skavsta – igen
Sommarvärme skönare än novemberrusk
Utanför fönstret råder novemberrusk med dimma och regn. Men här inne vid datorn råder solsken och värme. Bilderna från vår Barcelonaresa tidigare i höst värmer och jag längtar tillbaka till kvällarna då vi satt utomhus och åt middag. Fastän klockan var halv elva på kvällen visade temperaturen 23 grader och man kunde sitta i kortbyxor vid stans uteserveringar.
Men då var det september och nu är det november. Verkligheten känns väldigt närvarande och nånstans där bortom advent ligger julen i startgroparna, beredd att gå till skoningslös attack. Men än så länge skjuter jag julhetsen framför mig och drömmer mig i stället bort till Medelhavets vågor.
Bilden ovan: Nybadad och glad i Barcelona.
Läs även andra bloggares åsikter om Barcelona, november, regn, ruskväder, Timrå, Sundsvall, september, julhets
Aftonbladet:
"Mörkret är lika farligt som rökning"
När är det okej att börja pynta?
”Vad hjälper mot vintertröttheten?”
Globen - en utmaning för höjdrädda
Snart öppnar en ny attraktion i Globen i Stockholm. Eller rättare sagt, inte inne i Globen utan utanpå. Namnet på åkattraktionen är SkyView och blir en riktig utmaning för alla höjdrädda. SkyView består nämligen av två rälsbanor som går från marken, över toppen på Globen och sedan ner på andra sidan. På de två banorna ska sedan två gondoler färdas med plats för 16 personer vardera.
Gondolerna kommer att avgå sex gånger i timmen och varje tur ska ta 20 minuter. Priset för en tur blir 120 kronor för vuxna.
SkyView kommer väl förmodligen att betraktas som Stockholms motsvarighet till London Eye. Själv är jag väldigt höjdrädd men när jag åkte med London Eye tyckte jag inte att det var så läskig. Det var bara häftigt.
Så nu ser jag fram emot en provtur med SkyView i Stockholm.
Just nu pågår bygget av SkyView för fullt, men den 5 februari nästa år går första turen. Läs mer om SkyView här.
Bilderna nedan är från 2006 när sambon och jag tog en tur med London Eye, det stora cykelhjulet intill Themsen i London. Klicka på bilderna för att se förstoringar.
Läs även andra bloggares åsikter om Globen, Ericsson Globe, Globe Arena, Stockholm, London Eye
