Går det att skilja på lokalpolitik och ishockey?



I valrörelsen har ju Folkpartiet i Sundsvall och Timrå gemensamt meddelat att man vill slå ihop de båda kommunerna till en. Ett bra förslag tycker jag. Synd bara att det inte är Socialdemokraterna som lägger fram det. Som socialdemokrat saknar jag nämligen en gemensam syn på regionfrågan hos partiets företrädare i de båda kommunerna.

Själv bor jag i Timrå men betraktar Sundsvall som den självklara centralorten i regionen. Det är ju i Sundsvall som sjukhuset finns, och det är i Sundsvall som många har sina arbeten. Och egentligen är ju det första lilla steget till en sammanslagning redan taget, de båda kommunerna har ju numera en gemensam växel.

Det finns också ett värde i att de politiska företrädarna, inte minst de socialdemokratiska i de båda kommunerna, lägger gemensam kraft för att göra Tunadalshamnen till en kombiterminal och strategisk hamn. En viktig fråga inför framtiden.

Men.

Så var det ju det här med ishockey. Att prata sammanslagning mellan de båda kommunerna brukar många gånger (av någon märklig anledning) sluta med diskussioner om Timrå IK. Klubben finns ju fast förankrad i alla Timråbors hjärta, men den har ju faktiskt minst lika många fans i Sundsvall. Problemet är bara att många i Timrå ser hockeylaget som sitt, och bara sitt.

Jag tror trots allt att en sammanslagning av kommunerna ligger långt borta, helt enkelt för att många timråbor är rädda för att Sundsvall ska ta ifrån dem deras hockeylag.


Sundsvalls Tidning:
De vill slå ihop Timrå och Sundsvall

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Livshjälp hellre än dödshjälp

I Aftonbladet kan vi läsa om Candrah Löfgren som begärde att få avsluta sin livsuppehållande vård, för att istället få dö. Candrah var förlamad och kunde endast leva med hjälp av respirator. På sin egen begäran sövde läkarna ned henne varpå hennes mamma stängde av respiratorn och Candrah avled.

Candrah hade levt med sin respirator under större delen av sitt liv och jag kan naturligtvis inte annat än respektera hennes vilja, och beundra hennes mod när hon ville dö. 

Trots det har jag väldigt blandade känslor inför dödshjälp. Candrahs fall är ju ett exempel på passiv dödshjälp, vilket jag kan acceptera, men aktiv dödshjälp är jag däremot total motståndare till. Jag kan aldrig acceptera att någon människa aktivt avlivas därför att man är sjuk.

Jag menar att det finns en stor risk med att tillåta aktiv dödshjälp (vilket vissa vill), nämligen att vi hamnar i en situation där människor förväntas ta emot dödshjälp när man är svårt sjuk. Sjukvård är ju förenat med stora kostnader, och med aktiv dödshjälp som valbart alternativ finns det en risk att sjuka människor känner sig pressade att dö för att slippa vara en belastning för samhället.

Jag skulle vilja att vi istället pratar lite mer om livshjälp. För det finns faktiskt exempel på människor som lever ett rikt liv, trots att de är svårt sjuka. En intressant artikel om detta går att läsa här.

Det här med dödshjälp är förenat med många svåra frågor. Handlar det alltid om individens eget val? Ska sjukvården tillhandahålla dödshjälp när någon är deprimerad?

Man kanske kan invända mot det jag skriver med att dödshjälp endast ska komma ifråga när det gäller obotligt sjuka som lider och inte har någon livskvalitet. Men jag menar att vi måste lyfta blicken och se vilka konsekvenserna kan bli om vi inför lagliga möjligheter till aktiv dödshjälp.


Aftonbladet:
”Det visade sig att det fanns ett liv värt att leva”
Drömmen – att få dö
Svåra gränser vid dödshjälp
”Det blev fint och värdigt”

Wikipedia:
Dödshjälp

Läs även andra bloggares åsikter om

Vart tog Piratpartiet vägen?



Finns det ett samband mellan virkning och Internet?

Jag läser idag i Aftonbladet att Piratpartiet hjälpt nedladdningssajten The Pirate Bay att finnas kvar på Internet. The Pirate Bay stängdes nämligen ner under några timmar igår men efter att Piratpartiet ryckt in och upplåtit serverplats så är nu The Pirate Bay uppe igen.

I fjolårets valrörelse (den som föregick EU-valet i juni i fjol) var Piratpartiet ordentligt i ropet. Då lyckades de med konststycket att göra Ipred, FRA och The Pirate Bay till heta valfrågor, så heta att de till och med fick ett mandat i EU-parlamentet. Men efter EU-valet ifjol verkade det som om all luft gick ur Piratpartiet.

Nu är vi inne i en ny valrörelse, inför riksdags- landstings- och kommunvalet i september. Hittills har valrörelsen präglats av de två stora blockens sammandrabbningar, samt frågan om Sverigedemokraterna ska komma in riksdagen eller inte.

Men inte mycket har hörts av Piratpartiet.

Frågan är om Piratpartiet lyckas göra något väsen av sig i denna valrörelse eller om de tänker fortsätta att endast vara ett pittoreskt inslag i den svenska politiken.

När man pratar om Piratpartiet så är det också nära till hands att prata om datorer och Internet. Och därifrån är det också nära till hands att prata om virkning. I alla fall om man kollar in det min sambo sysslar med på kvällarna.

Simultanförmåga är hennes specialitet och eftersom både datorer och virkning tillhör hennes intressen så ägnar hon sig åt dessa saker - samtidigt. I går kväll hittade jag ovanstående härva (bilden ovan) i soffan, som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka. Kanske betalade hon räkningar via nätet, eller kanske försökte hon virka in en USB-kabel i en kofta. Vad vet jag?

Det ska bli spännande att se resultatet.


Aftonbladet:
The Pirate Bay stängdes av

Expressen:
Piratpartiet hjälper Pirate Bay

DN:
Piratpartiet operatör åt Pirate Bay

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

När livet blir utmanat av döden



Det är sen kväll i villaområdet och inne i vårt sovrum är det mörkt och tyst. Vi håller om varandra under täcket och pratar dämpat om de fasansfulla morden i Härnösand, endast tre mil härifrån.

"Jag läste i tidningen att det är en extremt ovanlig händelse, men på nåt vis känns det som om det inträffat ovanligt många extrema händelser på sistone", säger sambon. "Se bara på Arbogamorden och alla de där fallen där både barn och ungdomar mördat varandra. Och så det här i Härnösand. Vad är det som händer egentligen?"

Jag svarar inte utan funderar en stund. Tidigare under dagen träffade vi en släkting som nyligen förlorat en nära anhörig i cancer, och jag tänker att om man inte blir mördad så dör man väl i någon svår sjukdom. Det är väl egentligen bara en tidsfråga innan det är min tur. Samtidigt så vet jag ju att rent statistiskt så är risken faktiskt ganska liten.

"Av de cirka 100 mord som årligen begås i Sverige så är Arboga- och Härnösandsmorden extrema, men naturligtvis är det som hänt fruktansvärt, bara fruktansvärt", säger jag.

Men när jag funderar på det här med ond bråd död, då tänker jag också på livet. Det är ju trots allt livet jag eftersträvar, och det är ju livet jag vill ha ut så mycket som möjligt av.

Jag viskar till min sambo att jag älskar henne.

"Och det är just därför som jag har bilbältet på mig varje gång jag kör bil", säger jag. "Jag vill inte att du ska behöva sitta vid min sjukbädd och vaka bara för att jag varit slarvig." 

Att säga till någon som förlorat en anhörig att man ska bejaka livet, är kanske inte det första man säger för att trösta. När någon drabbats av sorg, då finns nog egentligen inga bra ord. Då handlar det nog bara om att i handling visa att man bryr sig.

Men när sambon och jag försöker hantera de fruktansvärda mord vi läser om i tidningen, då vill jag prata om livet. Och hur man lever det så bra som möjligt. Därför vill jag förmedla följande tankar på vägen (kanske det också finns fler):

- Var rädd om dig själv och dina medmänniskor.
- Jobba inte ihjäl dig.
- Använd bilbältet.
- Var uppmärksam på hur dina nära och kära mår.

Du har endast ett liv, ta vara på det.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Aftonbladet:
Han ville lära sig att slåss
Häktades misstänkt för tre mord
Mammans anhöriga: Tack för allt stöd
De tänkte ta sina liv – fann varandra på bron

Varför vill någon fira Negerbollens dag?


Idag är det 11 maj och då firas Negerbollens dag. Av vissa.

För drygt ett år sedan skrev jag ett blogginlägg där jag tog avstånd från Facebookgruppen Det heter Negerboll. Jag skrev bland annat att neger är ett skällsord och att jag inte tycker någon ska behöva bli kränkt för sin hudfärg.

Härom dagen dök det upp ytterligare en kommentar till det blogginlägget där någon som heter Zune förklarade att det är Negerbollens dag den 11 maj, och att det även finns en Facebooksida om detta.

På Facebook finns ett stort antal sidor och grupper på temat negerboll där tusentals personer värnar om ordet, och jag undrar: Varför är det så viktigt för vissa att säga negerboll, när ordet neger faktiskt av många uppfattas som kränkande?

En vanlig förklaring som negerbollsfantasterna brukar komma med är att det alltid hetat negerboll och därför ska fortsätta heta så. I det sammanhanget kan man jämföra med ordet idiot som förr var en vanlig benämning på psykiskt sjuka. Men idag tror jag (förhoppningsvis) ingen ens skulle drömma om att kalla psykiskt sjuka och utvecklingsstörda för idioter - just av det skälet att ordet idiot är kränkande.

Psykiska vårdinrättningar kallades förr också för idiotanstalter men lyckligtvis har jag inte hittat någon Facebookgrupp som kallas Det heter idiotanstalt eller idiotanstaltens dag. Konstigt egentligen, det hette ju så förr...

Eftersom jag tycker att man bör sträva efter att respektera sina medmänniskor och inte kränka varandra använder jag ordet chokladboll om bakverket på bilden ovan.

Och frågan från mitt fjolårsinlägg kvarstår: Skulle du be att få köpa en negerboll om det står en mörkhyad person bakom disken på fiket, eller skulle du be att få köpa en chokladboll?


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,