Vill Reinfeldt överhuvud taget vara statsminister?
Politik är viktigt. Politikernas beslut påverkar våra liv, och just därför vill jag veta hur våra folkvalda förvaltar det förtroendet vi väljare gett dem. Sverige är en demokrati, vilket är ett system vi ska vara rädda om. Vi ska också värna om en öppen debatt genom att delta i den. That's it!
Men frågan är om en partiledardebatt på TV gör oss väljare så mycket klokare.
Jag har just tittat på Agenda på SVT 2 och debatten mellan partiledarna för de åtta riksdagspartierna. I TV-rutan såg jag sju kostymklädda män och en grönklädd kvinna som samtliga pratade om vikten att skapa fler jobb, om problem i skolan och om vinster i välfärden. Tonläget var tidvis högt, med ett kraftigt flöde av politiska termer, men blev skillnaderna mellan de olika partierna egentligen så tydliga?
Jag tänker på oss inom den lågutbildade white trashsektorn.
Okej, debatten visade på vissa skillnader på de olika partiernas politiska budskap. Tydligast var skillnaden mellan Jonas Sjöstedt och de borgerliga partiledarna. Medan Alliansföreträdarna verkar se skattesänkningar och entreprenörskap som lösningar på de flesta problem sa Sjöstedt i alla fall ett klart nej till vinster i välfärden. Bra där.
För övrigt tycker jag Jimmie Åkesson verkade förvånansvärt bortkommen när debatten handlade om invandring (vilket ju borde vara hans politiska hemmaplan). Sverigedemokraterna har ju tidigare varit emot integration (dvs att invandrare får hjälp att etablerar sig i det svenska samhället) utan vill istället ha assimilering (fullständig försvenskning av invandrare). I kvällens debatt pratade även Åkesson om hur man ska integrera invandrare, fast på sitt sätt. Tänk om Åkesson, lagom till nästa TV-debatt, kommer på att hela SDs partiprogram är galet och backar fullständigt i sitt politiska budskap.
Efter debatten kollade jag på Aftonbladets web-TV och deras intervjuer av partiledarna som gjordes direkt efter Agenda. Fredrik Reinfeldt såg väldigt trött och irriterad ut, nästan sjuk. Frågan är om han orkar, ens vill, vara statsminister efter nästa val. Jag vill i alla fall inte det.
Att Fredrik Reinfeldt ska vara statsminister, alltså.
Bilden ovan: Hur mår egentligen Fredrik Reinfeldt. Vill han överhuvud taget vara statsminister?
Aftonbladet:
SVD:
Läs även andra bloggares åsikter om agenda, partiledardebatt, Jonas Sjöstedt, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfvén, SD, Sverigedemokraterna
Dags för Löfvén att styra upp - vädret
Jag har stora förväntningar på Stefan Löfvén.
Efter att vi genomlidit en lång och kall vinter vill vi, svenska folket, ha vår. Men får vi det? Nä..! Isiga vindar och snålblåst - det är vad vi får hålla till godo med. Och alltihop är Reinfeldts fel. Kan man bli annat än besviken på honom och på hans Alliansregering? Nej, nu lägger jag istället allt hopp på Socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfvén; jag tror han är mannen som kan ordna sol och värme i Sverige.
Tänk om det faktiskt vore så att regeringspolitiker hade makten över vädret. Frågan är i så fall hur deras väderbeslut skulle präglas av respektive politisk inriktning. Kanske så här:
Moderaterna skulle helt klart låta marknaden bestämma. Den som betalar mest får bäst väder.
Kristdemokraterna skulle nog överlåta makten i Guds händer och sedan be en bön om bättre väder.
Vänsterpartiet skulle kanske använda sin makt över vädret till att straffa överklassen med slagordet "A hard rain's gonna fall!"
Socialdemokraterna skulle antagligen sätta solidariteten främst och låta alla få samma väder, oavsett inkomst.
Sverigedemokraterna skulle troligen använda sin makt till att skapa en ny istid. Deras politiska visioner får ju nästan blodet att frysa till is.
Aftonbladet:
DN:
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Stefan Löfvén, Löfvén, s-kongress, politik, Blogg100, #blogg100
Bygg fler höghus i Timrå
För övrigt tycker jag absolut man kan bygga ett höghus i Timrå centrum. Kruxet är bara att ett höghus i Timrå skulle se ganska ensamt ut eftersom den övriga bebyggelsen i centrum är ganska låg. Därför tycker jag inte man ska bygga endast ett höghus utan fem. Det skulle bara göra Timrå gott att få lite storstadskänsla i city.
Idag präglas bebyggelsen i centrala Timrå av gamla sunkiga trävillor och fyrkantiga betonglådor (typ ICA- och Coophusen). Timrå centrum är med andra ord oerhört trist. Ett gäng höghus med både bostäder och butiker skulle helt klart liva upp Timrå.
Bilen ovan: Den byggnad som idag finns intill Timrås kommunhus kan med lite god vilja kallas höghus. Jag tycker fler höghus borde byggas i Timrå.
Ge grabben ett X-box
Jag läser i media om en liten knubbig och hämmad kille som är förbannad. Han är förbannad för att han inte får leka med de stora killarna och nu tänker han ge igen. Problemet är att den lille killen råkar vara diktator i ett land med kärnvapen och storkillarna han är arg på är länder som råkar ha ännu mera kärnvapen.
Läge för trubbel, alltså.
Självklart känner man ett sting av oro när en galen diktator med kärnvapen börjar ladda för ett krig. Frågan är vem eller vilka det egentligen är som ligger bakom vapenskramlet. Hur mycket makt har egentligen Nordkoreas ledare Kim Jong-Un (som den lille killen heter)? Är han bara en marionett som helt och hållet lyder militären i landet?
Man brukar ju säga att det aldrig finns några vinnare i ett krig. Men det finns ju faktiskt en part som alltid tjänar på väpnade konflikter - vapenindustrin och dess distributörer. Hur mycket inflytande har dessa intressen i det ökade spänningsläget?
Varför kan inte krigsindustrin helt enkelt förbjudas?
Istället kan väl nån ge Kim Jong-Un ett X-box och ett Battlefieldspel så kan han leka krig på nätet istället.
SVD:
Vad kan sossarna lära av One Direction?
Jag läser på Aftonbladet.se om pojkbandet One Direction som öppnat en butik i centrala Stockholm. I butiken kan man köpa diverse reklamprylar relaterade till popgruppen, exempelvis T-shirts, muggar och pappersdockor i orginalstorlek.
När butiken öppnade stod hundratals ungdomar utanför och köade. Enligt Aftonbladet kunde man till och med se människor som grät av lycka när de lyckats komma in och köpa någon av de eftertraktade varorna.
Marknadsförarna kring One Direction har uppenbarligen lyckats med att skapa en rejäl hajp kring gruppen. I det här fallet handlade det om ungdomar som lockas att köpa reklammuggar av en popgrupp. Ett annat liknande exempel är Apple som lyckas bygga upp enorma förväntningar inför varje släpp av en ny iPhone. I båda fallen handlar det om företag som skapar enorm efterfrågan på sina produkter.
Nu till den socialdemokratiska aspekten. Tänk om One Directions butik istället hade varit en socialdemokratisk valbyrå under den kommande valrörelsen och det stod hundratals utanför och väntade. Tänk också om det stod tusentals människor och köade för att få gå med i Första Majtåget. Och tänk också om socialdemokraterna kunde skapa ett sådant sug efter socialdemokratisk politik att det stod miljoner människor utanför vallokalerna på valdagen och väntade på att få lägga en s-röst i valurnan.
En liten fundering bara, från en socialdemokratisk gräsrotsväljare.
Läs även andra bloggares åsikter om One Direction, hajp, politik, socialdemokraterna, Stefan Löfvén, #blogg100, blogg100
Kanske dags att bli rojalist
Jag är egentligen ingen anhängare av monarki. Det svenska statsskicket, där statschefens uppdrag förs vidare genom arv och inte via val, är inget annat än förlegat. Att Sverige dessutom har en kung som inte verkar tänka innan han uttalar sig, gör heller inte saken bättre. Hans svamlande svar på medias frågor är för det mesta enbart pinsamma.
Men igår kväll såg jag prinsessan Victoria på TV och blev positivt överraskad. Prinsessan medverkade på QX-galan (TV 4) där hon delade ut priset till Årets homo (som för övrigt gick till Jonas Gardell). Det faktum att prinsessan Victoria framträder i en gayfestival tyder på att förändringens vindar blåser i det svenska kungahuset. Jag tror knappast den nuvarande kungen skulle göra något liknande.
På QX-galans scen fick vi se en glad och avspänd Victoria, och min spontana reaktion blev: nu är det dags att kung Carl Gustaf abdikerar. Om vi nu ska ha monarki, så låt oss åtminstone få ha en statschef som står för en modern och öppen syn på omvärlden. Och törs visa det.
Länge leve drottning Victoria!
Det blev ingen bärs med Robert Aschberg
Min önskan var att få ta en öl med Robert Aschberg. Men jag stöp på mållinjen.
För typ en vecka sedan såg jag att stiftelsen Expo puffade för sin sida på Facebook. Vid det tillfället hade sidan typ 8000 likes men ville komma upp till 10 000. För att nå den siffran lockade man med att den som blev den 10 000e att trycka på "gilla" skulle få chansen att dricka en öl tillsammans med Robert Aschberg.
För den som inte vet det är Robert Aschberg ansvarig utgivare för tidningen Expo som skriver om främlingsfientlighet och rasism. Självklart ville jag ta en öl med Robban och snacka lite främlingsfientlighet med honom. Därför tänkte jag vara lite kylig och avvakta med min gillatryckning tills antalet började närma sig 10 000.
Idag kollade jag på Exposidan och konstaterade att den fått 10 360 likes. Shit också. Jag var alltså för sent ute. Det blev ingen bärs med Robert Aschberg för min del.
Men om jag fått chansen att ta en bärs med Robert Aschberg, då skulle jag ha sagt följande:
"Vi måste alla hjälpas åt att motarbeta främlingsfientlighet och rasism".
"Mångkulturella influenserna berikar vårt samhälle".
"Om Sverigedemokratern får en reell politisk maktsituation efter nästa val hamnar Sverige i ett närmast katastrofalt läge".
"Vi som bryr oss måste visa att vi är fler än de som hatar".
Men egentligen spelar det inte så stor roll att jag missade bärsen med Robert Aschberg. Jag fick ju säga det jag skulle ha sagt här på bloggen istället.
Frågan är bara vilken sorts öl jag missade. Tänk om det var en Karhu. Då blir jag sur.
Läs även andra bloggares åsikter om Expo, rasism, antirasism, pk, #blogg100, blogg100, sverigedemokraterna, sd, robert aschberg, öl, bärs
Tänk om järnrören var en medveten SD-strategi
Idag var jag på Coop och handlade. I kassan slängde jag en blick på löpsedlarna och på Expressens stod det "Får rekordsiffror i Demoskop. SD-ledarens plan: avslöjar sina fiender i ny bok".
Jag tänkte för mig själv: Hur är det möjligt att Sverigedemokraterna lyckas höja sina opinionssiffror efter alla deras negativa affärer? Hur kan det komma sig att nära tio procent av Sveriges befolkning är beredda att rösta på ett parti vars företrädare går på stan och hytter med järnrör i fyllan? Jag får faktiskt inte ihop det där.
Men så slår det mig. Kanske allt är en medveten strategi från SD. Tänk om det var så att Kent Ekeroth medvetet släppte sin mobilfilm till Expressen för att på så sätt sprida den. SD-strategerna kanske visste att deras sympatisörer attraheras av handlingskraftiga politiker som tar saken (i detta fall järnrör) i egna händer.
Eftersom SD har invandrarfientlighet som sin profilfråga är det inte svårt att gissa att det är just den frågan som attraherar deras sympatisörer. Sett i det perspektivet kanske Ekeroths mobilfilm är ett riktigt smart drag i partiets marknadsföring. I filmen säger SD-företrädaren Erik Almqvist till Soran Ismail: "Det här är inte ditt land. Det är mitt land". Detta blir ett statement om SDs syn på "ickesvenskar". Tillsammans med detta statement blir sedan sekvensen med järnrören en komplett programförklaring från Sverigedemokraterna. Typ "Vi agerar!"
Jag har faktiskt undrat hur Expressen kom över de för SD komprometterande mobilfilmerna. Men om ovanstående teori skulle vara relevant kanske det får sin förklaring.
Visst, affären med järnrörsfilmen kostade flera ledande SD-politiker deras poster i partiledningen. Men om filmen resulterar i höga opinionssiffror (och sedermera valframgångar) är det trots allt ett lågt pris.
Förhoppningsvis är mina ovanstående teorier felaktiga. Jag hoppas även att inte så många som tio procent av svenskarna är rasister. Men jag kan ändå inte låta bli att få obehagliga rysningar av Sverigedemokraterna. Nästa val blir en riktig rysare.
Expressen:
DN:
Aftonbladet:
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, politik, Expressen, järnrör, rasism, Kent Ekeroth
SD-politikern som ertappades med SD-åsikter
En av personerna i Sverigedemokraternas partitopp, Erik Almqvist, ertappas på film med att kasta ur sig rasistiska och sexistiska uttalanden. När filmen når offentlighetens ljus tvingas han bort från sina politiska uppdrag av SDs partiordförande Jimmie Åkesson.
Att ett toppnamn i ett svenskt riksdagsparti beter sig på ett sådan sätt är naturligtvis skandalöst och oacceptabelt. Självklart är det helt riktigt att han lämnar politiken.
Trots att Jimmie Åkesson tidigare i höst deklarerat nolltolerans mot rasism och extremism har SD svårt att dölja partiets rätta ansikte. Erik Almqvists uppträdande på filmen är bara ytterligare ett bevis på att rasistiska värderingar tillhör grundbulten i Sverigedemokraternas ideologi.
Nyligen fick SD nya rekordsiffror i en opinionsundersökning, jag tror det var någonstans vid 11 procent. Frågan är om ovanstående historia kommer att innebära en kris för SD. Kommer de personer som i opinionsundersökningarna sagt sig sympatisera med SD nu att bli besvikna på att ett av partiets toppnamn visar sig ligga inne med osympatiska värderingar?
Knappast. Risken finns att SD istället får nya toppnoteringar i opinionsundersökningarna eftersom det är just de rasistiska värderingarna som många väljare verkar vara attraherade av. Tyvärr. Därför är det viktigare än någonsin att de övriga partierna, inte minst socialdemokraterna, verkligen tar debatten om ideologi, värderingar och solidaritet.
Och det är bråttom - det är bara drygt två år kvar till valet.
Uppdaterad 15 november: I ovanstående nämnda film syns även fler SD-politiker när de ger sig på olika personer både fysiskt och verbalt. Dessutom plockar de upp var sitt järnrör som de fiftar hotfullt med. Vilka oerhörda pajaser! Detta har idag fått till följd att ytterligare en person ur DSs partistyrelse, Kent Ekeroth, lämnar sina politiska uppdrag.
Bloggat:
Expressen:
Aftonbladet:
SVD:
Tummen upp för Barack Obama
Sett ur amerikanskt perspektiv står republikanen Mitt Romney till höger på den politiska skalan och demokraten Barack Obama till vänster. Mitt Romneys anhängare kallar Barack Obama för kommunist, bland annat för hans sjukvårdsreform som ger fler än de rika möjlighet till en trygg sjukvård.
Det intressanta är att flera svenska moderatpolitiker höll på Barack Obama i det amerikanska presidentvalet. Det säger en del om Mitt Romney och hans politik. Om en svensk moderat håller på Obama så borde det tyda på att Romney står väldigt långt till höger sett ur svenskt perspektiv.
Men så läser jag i Sundsvalls Tidning att det moderata kommunalrådet i Sundsvall deklarerat att han höll på Mitt Romney i det amerikanska presidentvalet. Vad säger det om kommunalrådet? Rimligtvis borde det betyda att han står långt till höger inom moderaterna.
Bilden ovan har jag lånat från nätet (Bigthink.com). Tummen upp för president Obama.
Sverigedemokraterna putsar fasaden
Det är skrämmande och obegripligt.
I den senaste opinionsundersökningen från DN/Ipsos får Sverigedemokraterna 8,5 procent, vilket gör dem till Sveriges tredje största parti. Jag undrar: varför har de så många sympatisörer? Har Sverigedemokraternas putsande av partifasaden gett verkan?
Sverigedemokraternas ledning verkar ju anstränga sig hårt att kamouflera partiets verkliga ansikte för att istället framstå som ett "vanligt" svenskt demokratiskt parti, utan rasister eller andra extremistiska knäppskallar. 2009 var den nationalistiska profilen ganska tydlig och på sin hemsida skrev Sverigedemokraterna om "hotet mot den svenska nationella identiteten" och vikten av "moralisk upprustning".
Idag är imagen uppdaterad och en snabb titt på hemsidan ger intrycket att partiet nästan är mänskligt:
"Vi önskar oss ett varmare samhälle där människor känner trygghet och visar omtanke genom att ta ansvar för varandra."
Vår politik syftar istället till att ena och sammanföra människor kring gemensamma grundläggande värderingar med en gemensam syn på jämställdhet, yttrandefrihet, demokrati och på vad som är rätt och fel.
Men om man klickar vidare på några länkar så hittar man följande:
"Vi vänder oss emot det multikulturella samhällsbygget då det förutsätter splittring, utanförskap och även kräver att vi i Sverige ska anpassa oss till andra kulturer. Utgångspunkten måste vara att de som invandrar till Sverige ska anpassa sig till svensk kultur och svenska värderingar. Vi står upp för en öppen svenskhet där invandrare ska kunna bli en del av det svenska samhället. Vad som är viktigt för oss är att det finns en strävan hos de som kommer till Sverige att ta till sig svenska värderingar och bli en del av det svenska samhället."
SDs budskap är alltså att det multikulturella samhället är ett hot och att invandrare ska ge upp sin kulturella särart för att istället bli "riktiga" svenskar. Jag menar istället att de mångkulturella influenserna berikar vårt samhälle. Hur ska egentligen en kultur kunna utvecklas om den inte får några influenser utifrån? Det vi idag betraktar som svensk kultur är ju egentligen en mix av influenser utifrån.
SDs budskap är alltså att det multikulturella samhället är ett hot och att invandrare ska ge upp sin kulturella särart för att istället bli "riktiga" svenskar. Jag menar istället att de mångkulturella influenserna berikar vårt samhälle. Hur ska egentligen en kultur kunna utvecklas om den inte får några influenser utifrån? Det vi idag betraktar som svensk kultur är ju egentligen en mix av influenser utifrån.
Härom veckan gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson ut och sa att han ville städa upp i partiet och att det råder nolltolerans mot rasism i SD. I helgens kommun- och landstingskonferens i Västerås sa Åkesson att många uppfattar partiets medlemmar som bittra, arga och missnöjda. Han ville därför att partiets företrädare skulle tänka på sitt sätt att vara för att bland annat locka kvinnor att rösta på dem.
Problemet (för SD) är väl bara att om de slänger ut alla bittra, arga och missnöjda rasister ur partiet så blir det väl inga partimedlemmar kvar. Synd i så fall för SD men bra för Sverige.
Aftonbladet:
SD blir vinnare på FP:s strategi
Det gäller att hitta hajpen
Aktuellt på SVT 2 visade härom kvällen ett inslag om ett experiment vid ett universitet i USA 2010. Experimentet gick i korthet ut på att man via två olika meddelanden (som skickades till två olika grupper människor) på Facebook uppmanade folk att rösta i kongressvalet. Det ena meddelandet innehöll praktiska fakta om valet, exempelvis om vallokaler och kandidater, och i anslutning till meddelandet fanns en knapp där man kunde bekräfta att man röstat.
Det andra meddelandet innehöll samma fakta men dessutom kunde man se vilka av ens Facebookvänner som redan röstat. Resultatet blev att oerhört många fler som sett det senare meddelandet gick och röstade. Bland dem som fått det första meddelandet var det lika många som röstade som inte fick något meddelande alls.
Vad lär vi oss av detta? Jo, det vi redan visste. Nämligen att människan är ett flockdjur och följer helst de övriga individerna i flocken.
Men experimentet visar också att det viktiga inte var vad man röstade på utan att. Drivkraften hos många är alltså att göra som alla andra.
Det här är en kunskap som är viktig för både politiker och näringsliv. Det är egentligen inte så viktigt vad man säljer eller vilket budskap man har. Det viktiga är att lyckas skapa en hajp som får människor att känna grupptrycket. Där finns nyckeln till framgång.
Bilden: Hajpat eller inte, när gruppen Kent spelade på Sundsvalls Konsertfest tidigare i år var det många människor som samlades i flock. Jag var en av dem.
Breivik står för allt jag tar avstånd från
Idag är det ett år sedan terroristen Anders Behring Breivik genomförde sina fruktansvärda terrorattentat i Oslo. Han gjorde det som ett motstånd mot det mångkulturella samhället och ser sig själv som en soldat i krig.
I en debattartikel i Aftonbladet beskriver Elisabeth Skarsbø Moen, debattredaktör och kolumnist på VG i Norge, hur Norge blivit ett delat folk efter 22 juli ifjol. Många är öppna med sina rasistiska åsikter men Moen menar dock att majoriteten av Norrmännen faktiskt välkomnar ett mångkulturellt samhälle. Jag hoppas och tror hon har rätt.
Mycket har sagts om Breivik och hans terrorattentat och jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga än att han representerar allt det jag inte står för: våld, hat och inskränkthet. Jag vill istället att värderingar som öppenhet, demokrati och alla människors lika värde ska vara bärande i vårt gemensamma samhälle. Förhoppningsvis ska vi även fortsättningsvis vara en majoritet som delar den visionen.
DN:
SD lyssnar på experstisen - och ändrar sig
Idag är det 1 juli och Politikerveckan i Almedalen har startat. Jag tittar på Almedalsveckans officiella hemsida och ögnar igenom rubrikerna på några av alla evenemang och seminarier som ska äga rum. Några av rubrikerna väcker min nyfikenhet. Exempelvis:
"Varför slutar svenskar inte sola ens efter hudcancer?"
Evenemanget arrangeras av något som kallas Nätverket mot cancer Solskola och i beskrivningen står det att man ska diskutera svenskarnas solvanor, attityder till skönhetsideal och riskerna med för mycket solexponering.
Intressant att ett sådant ämne diskuteras i Almedalen. Frågan i titeln på evenemanget är naturligtvis helt rätt och det kunde lika gärna ha stått "Varför slutar inte svenskar att röka ens efter lungcancer?" eller möjligen också "Varför är svenska folket idioter?"
Ett annat evenemang under veckan har rubriken: "Hur ska man lyssna på politikerna för att höra vad de egentligen säger och möjligen menar?" Seminariet handlar om retorik och efter att ha läst frågan tre gånger tror jag svaret är: "Ja det kan man verkligen fråga sig."
Övriga seminarier handlar om allt från blodförtunnande medel och småföretagande till ekonomi och sociala medier. Politiker, lobbyister och mediafolk på plats verkar ha många åsikter att fundera på.
I Almedalen finns också Aftonbladet och på web-TV intervjuade man idag Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Han berättar att SD nu är för ett femte jobbskatteavdrag vilket partiet tidigare sagt nej till. När intervjuaren Karin Magnusson frågar varför SD ändrat sig så svarar Jimmie Åkesson att man lyssnat på expertisens (finansdepartementets) omdöme.
Wow. Var det så enkelt?
Tänk om det skulle inträffa att SD lyssnar på expertis som säger att främlingsfientlighet är fel och mångkultur är bra. Vad skulle hända då? Lägger de ner partiet?
DN:
Aftonbladet:
ST:
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, SD, Almedalen, Politikerveckan, Almedalsveckan, politik, rökning, främlingsfientlighet, mångkultur
När alla apotek fanns på samma hemsida
Jag är en sjuk människa.
Okej, kanske inte så väldigt sjuk då, men i alla fall tillräckligt sjuk för att jag måste ta medicin regelbundet (högt blodtryck). Härom dagen var det dags att ta ut en ny laddning och jag gick in på Apotekets hemsida för att kolla öppettiderna på de närliggande Apoteken.
Men eftersom medicinförsäljningen i Sverige numera är avreglerad så tillhör vissa av apoteken privata aktörer som inte finns med i uppräkning på Apoteksbolagets hemsida. Sånt stör mig. För att få information om öppettiderna hos apoteken nära mig måste jag alltså veta vad frifräsarapoteken heter och sedan surfa runt på diverse hemsidor för att hitta öppettiderna.
Jag läser på Aftonbladet.se att Kronans Droghandel (som är ett av de större privata apoteksbolagen) hotar att lägga ner ett antal av sina apotek i Norrland - därför att de inte är lönsamma. För att kunna driva dem vidare vill företaget ha ersättning från staten.
Vad var då meningen med en avreglering när staten ändå ska gå in med ekonomiskt stöd till de privata apotek som inte går runt? Då hade det väl varit lika bra att alla apotek fått fortsätta att varit statliga.
Det känns på något vis som om Alliansregeringens privatiseringsiver mer handlar om privatisering för sakens egen skull än om folkets väl.
Läs även andra bloggares åsikter om Apoteket, Kronan, avregleringar, Norrland, Alliansen, privatisering
Bra debatt hos Betnér direkt
Det är måndag kväll, tillika valborgsmässoafton, och jag har just sett tv-programmet Betnér direkt på TV5. Det var första gången jag såg programmet och jag måste säga att det var en positiv överraskning.
Den yttre formen för programmet är som traditionell talkshow med programledaren vid ett skrivbord flankerad av ett antal gäster. Men till skillnad från andra talkshows som bygger på trams och ytlighet (exempelvis Hellenius hörna) ger programledaren Magnus Betnér utrymme för en rak och ärlig debatt, ofta med en humoristisk underton.
Temat för kvällens program var välgörenhet och bland annat diskuterades Humorgalan (som sänds i TV 4 ikväll). Själv tycker jag välgörenhet definitivt har sitt berättigande och kan vara ett bra sätt att samla in pengar till exempelvis katastrofområden. Däremot är jag lite kluven till just Humorgalan, dels för att programmet har ett ganska snyftigt upplägg och dels för att det inte är speciellt humoristisk.
I programmet påpekades att det oftast är diktaturländer som får ta emot Svenskt bistånd (och även insamlade pengar från välgörenhet) och att det finns en betydande risk att pengarna hamnar hos diktaturregimerna och inte hos de fattiga medborgarna. Visst är det så. Därför är det viktigt att säkerställa så att biståndet används på ett konstruktivt sätt i mottagarländerna.
Själv ger jag regelbundet bidrag till Röda Korset därför att jag tycker det är självklart för mig att avvara en del av det överflöd som jag faktiskt har. Det vill säga: sett ut svenskt perspektiv har jag inget överflöd men jämfört med stora delar av den övriga världens fattigdom tycker jag att jag har utrymme att dela med mig.
Ger jag då pengar till välgörenhet därför att jag på ett bekvämt sätt vill döva mitt samvete? Nej, jag tycker inte det. Mitt bidrag kanske inte är så stort men det är ändå ett strå till stacken som förhoppningsvis kan hjälpa någon behövande någonstans i världen.
Av samma skäl tycker jag det är rätt att en del av mina skattepengar går till bistånd för att hjälpa utsatta och fattiga medmänniskor i andra länder.
Läs även andra bloggares åsikter om Humorgalan, Betnerdirekt, välgörenhet, bistånd
Rösta inte på fel låt i Azerbajdzjan
Låt oss säga att du sitter i tv-soffan och tittar på Europafinalen av Eurovision Song Contest. Låt oss också säga att du tycker Danmarks bidrag är bäst och ringer in och röstar på det. Vi kan också säga att du efter programmet går och lägger dig och sedan inte tänker mer på det.
Men så händer det märkliga: En vecka senare blir du hämtad till förhör av SÄPO som menar att du röstat på fel låt. Enligt SÄPO är Danmark Sveriges fiende nummer ett, och du blir kallad landsförrädare som röstat på grannlandets bidrag i Eurovisionsschlagerfestivalen.
Ett osannolikt och skrattretande scenario? Ja, om det hade varit i Sverige. Men inte i Azerbajdzjan. Där är det verklighet.
För ett tag sedan såg jag på Uppdrag granskning på SVT1. Programmet handlade om Teliasoneras åtaganden i olika diktaturländer och hur det svenska företagets olika dotterbolag hjälper diktaturregimerna att avlyssna befolkningens telefonsamtal. De länder det handlar om är exempelvis Vitryssland och Azerbajdzjan där Teliasoneras dotterbolag samarbetar med diktaturregimerna så att de kan hålla den politiska oppositionen i schack.
Ett exempel på detta var den man i Azerbajdzjan som röstade på grannlandet Armeniens bidrag i Eurovisionsschlagerfestivalen 2009. Följden blev ett förhör hos säkerhetstjänsten där han blev kallad landsförrädare därför att han röstat på Azerbajdzjans fiendeland Armenien. I Azerbajdzjan ägnar man sig alltså åt att kontrollera (med hjälp av Teliasoneras dotterbolag Azercell) hur folket röstar i ett underhållningsprogram på TV.
I Uppdrag granskning försvarade sig Teliasonera med att man med sina kommunikationslösningar underlättar demokratiprocesser. Och visst kan det vara så. Men i de fall som nämndes i programmet verkar Teliasonera ensidigt samarbeta med diktaturregimerna och därmed försvåra en fri politisk debatt i de aktuella länderna.
Bedrövligt, tycker jag.
DN:
Manifestation kräver att Telia Sonera drar sig ur Vitryssland
Aftonbladet:
Nu hänger det på dig, Loreen
Bolagets verksamhet en skam för Sverige
Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest, Teliasonera, Azerbajdzjan, Belarus, Vitryssland, diktatur, demokrati, politik, marknaden
Bomber är till för att döda
Lite om Carl Bildt, vapenfabriker och Saudiarabien.
Det är möjligt att det svenska samarbetet med Saudiarabien följt gällande regler i Sverige. Det är också möjligt att det är en anläggning för renovering och modifiering av missiler (som Carl Bildt påstår) som man vill bygga, och inte en vapenfabrik (som många andra betraktar det). Men oavsett vad det kallas, tycker jag det är omoraliskt.
Bomber är till för att döda människor, oavsett om de är gamla eller nya.
Det politiska systemet i Saudiarabien kallas absolut monarki vilket innebär att kungen har all makt. I praktiken alltså en diktatur. Och jag tycker inte Sverige ska ägna sig åt att sälja varken missiler, vapenfabriker eller bombverkstäder till diktaturer. Sverige ska inte behöva sölas ner av diktaturers blod.
Jag gillar inte utrikesminister Carls Bildts cyniska attityd i den här frågan. "Det här är ingen skandal. Alla regler har följts", säger han. Underförstått tycker han alltså det är okej att sälja krigsmaterial, egentligen vad som helst till vem som helst, bara man kan tjäna pengar. Man kan ju undra när vi börjar sälja missiler till al-Qaida?
Jag tycker visst det är skandalöst att Sverige säljer krigsmateriel till diktaturer och skandalen blir heller inte mindre av att även Socialdemokraterna finns med på ett hörn av beslutsprocessen.
I sammanhanget kan man notera på vilket sätt försvarskoncernen Saab marknadsför sina krigsprodukter. ”See first - Kill first” är den slogan man använder samtidigt som man garanterar att stridsflygplanet Gripen har en ”hög dödsratio”. Fy fan, säger jag.
Bilden ovan har jag tagit på ett gäng uråldriga bössor på ett museum, en plats där jag tycker allt krigsmateriel borde finnas.
Kristen högerpopulism om skilsmässor
Idag skriver KDs partiordförande Göran Hägglund i en debattartikel i Aftonbladet att fler måste få hjälp hos de kommunala äktenskapsrådgivarna att rädda sina relationer. Han skriver också om "feministiska författare som skriver böcker om skilsmässan som chict livsstilspolitiskt projekt."
Underförstått: Hägglund menar att folk rusar iväg och skiljer sig alltför lättvindigt utan att tänka över om det var ett rätt beslut. Jag tror han har fel.
Istället tror jag de allra flesta skilsmässor och separationer föregås av mycket vånda och beslutsångest. De flesta som tar initiativ till en skilsmässa är nog medvetna om de känslor man river upp, både hos sig själv och hos de människor man har omkring sig.
Men vad är alternativet? Ska man lägga ner all sin kraft på att hålla ihop en död relation bara för att upprätthålla en snygg fasad? Göran Hägglund skriver om barn som kommer i kläm vid separationer. Jag undrar vad som skadar ett barn mest. Är det att upprätthålla en konfliktfylld familjerelation för fasadens skull eller att slippa ständiga bråk genom att föräldrarna separerar. Jag tror barnen i slutänden mår bättre av att leva med två skilda föräldrar som mår bra på var sitt håll än att leva i en falsk och förljugen familjelycka.
Att KD ser kärnfamiljen som ett ideal är ingen hemlighet. Men jag menar att kärnfamiljen med mamma, pappa och barn är bara en variant på familjebildning. En familj kan också bestå av samkönade äktenskap, ensamstående föräldrar med barn eller personer i olika generationer som bor tillsammans. Alla typer av familjer är lika mycket värda.
Naturligtvis ska samhället erbjuda familjerådgivning, precis som Hägglund påpekar, både för de som vill försöka lappa ihop sitt förhållande och för de som vill ha hjälp att göra separationen så smidig som möjligt.
Men när Göran Hägglund menar att skilsmässor bara är någon sorts feministtrend blottlägger han bara sin kristna högerpopulism.
En lycklig skilsmässa är alltid bättre en en förljugen och ångestfylld "familjelycka".
Läs även andra bloggares åsikter om Göran Hägglund, KS, skilsmässor, separationer
Oskyldigt mördad av staten
Jag har tidigare bloggat (här och här) om Vladislav Kavaliou och Dmitri Konovalov, två unga killar i Vitryssland som i november dömdes till döden för terroristbrott. De dömdes för att ha sprängt bomben i huvudstaden Minsk tunnelbana i april ifjol då 15 människor dödades.
Rättegången som föregick deras dödsdomar var uppenbarligen mycket bristfällig. Den enda bevisningen mot de båda var deras erkännanden vid förhör med den vitryska underrättelsetjänsten KGB. Erkännandena tog sedan Konovalov och Kovalev tillbaka eftersom de hävdade att de blev torterade för att erkänna. Mycket talar också för att de faktiskt blev torterade eftersom de efter förhören fördes akut till sjukhus med inre blödningar. Förutom deras "erkännanden" finns inga övriga konkreta bevis för deras skuld.
I dag läser jag på nätet att den ena av dem, Vladislav Kavaliou, nu blivit avrättad. Detta är fruktansvärt. Med stor sannolikhet var han oskyldig, men hellre än att han skulle få en rättvis och genomarbetad rättegång valde diktaturregimen i Vitryssland att ge honom en kula i huvudet.
Dessutom visar regimen inte den minska gnutta medkänsla mot Vladislav Kavalious anhöriga. Kavalious mamma fick beskedet att hennes son blivit avrättad i ett brev. Hon fick alltså inte möjlighet att träffa honom innan avrättningen, ingen möjlighet att ta farväl.
Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur. Landet styrs med järnhand av presidenten Alexandr Lukasjenko som bland annat har trakasserier av oppositionen, styrning av media, samt riggade val, som specialitet. Rent geografiskt ligger inte Vitryssland så värst långt från Sverige. En snabb titt på kartan visar att flygavståndet till huvudstaden Minsk är ungefär detsamma som till den tyska huvudstaden Berlin (typ ett par timmar från Stockholm). Så nära på knutarna har vi alltså en klockren diktatur som godtyckligt avrättar sina medborgare.
Info Belarus:
Kavaliou executed in Belarus
My Newsdesk:
Solidarity action in Stockholm for freedom of speech in Belarus
DN:
Vitryss ska ha avrättats för tunnelbanebomb
Lukasjenko vägrar dödsdömda nåd
Aftonbladet:
Vitryss avrättad för tunnelbanebomb
Lukasjenko vägrar dödsdömda nåd
ST:
Vitryss avrättad för tunnelbanebomb
YLE:
Vitryssland avrättade metrobombare
Rysslands röst:
Vitryssland: två anklagade för explosionen i Minsks tunnelbana arkebuserade
Bloggat:
Tommys funderingar
Läs även andra bloggares åsikter om Kavaliou, terrorism, Minsk, avrättning, avrättats, avrättad, Vitryssland, diktatur, demokrati, Lukasjenko, Belarus
