Så känner du igen en riktig arbetare
Tänk om det skulle hända på jobbet
I have run through the fields
Only to be with you
Only to be with you
Medarbetaren (som är en hon i det här fallet) sjunger de två första verserna och när hon kommer till refrängen reser sig samtliga på mötet och sjunger med:
But I still haven't found what I'm looking for
När det blir dags för tredje versen tar chefen några steg ut på golvet mellan långsidan av konferensbordet och väggen med fönster. Han sjunger med hög och kraftfull stämma:
I have held the hand of a devil
It was warm in the night
I was cold as a stone
Precis där släcks ljuset i rummet och det blir mörkt.
På Sundsvall Business Awards
Innovationslösning. Tjänsteutveckling. Mervärde.
Några exempel på nyckelord när näringslivet håller gala.
I torsdags var jag på Södra Berget i Sundsvall och deltog tillsammans med 700 andra gäster i årets upplaga av Sundsvall Business Awards.
Totalt korades pristagare i 14 kategorier, allt från Årets företagare till Framtidens ledare. När vinnarna i varje kategori höll sina tacktal var det betydligt mer än en gång som ovanstående nyckelord fälldes.
De som nominerats i de olika kategorierna presenterades med varsin liten film. Detta gjordes i alla kategorier, utom i kategorin Medarbetarnas val. Denna kategori sponsrades av den fackliga organisationen Unionen och där presenterades pristagaren utan att vi fick veta vilka övriga som nominerats. Jag undrar varför. Fanns det inga ytterligare nominerade? Hade kategorin Medarbetarnas val nån sorts lägre rang vilket innebar att presentationen av nominerade hoppades över?
Själv är jag ingen företagare och fick heller ingen Gloriastatyett under galan. Men jag är glad ändå. Jag fick god mat och dryck och lyckades dessutom posera för fotografering bredvid en pappmodell av Glorian.
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvall Business Awards, Sundsvall, Mervärde
Expressäljarna äckligast på Gatufesten
Sundsvalls Gatufest är i full gång med öl, mat och musik. På festområdet finns också ett nöjesfält där småbarnsföräldrar, barn och slush trängs i en salig blandning. Här står jag och tittar på radiobilarna och noterar att vissa av radiobilsförarna har full koll på sina fordon medan andra inte har en aning om hur de ska bete sig.
Jag ser en ung kille som inte verkar förstå att han ska vrida på ratten för att komma vidare. Istället skriker han åt de andra radiobilsförarna att flytta på sig. Jag tänker att han blir säkert säljare när han blir stor. Han har nämligen ingen koll på hur man rent intellektuellt och praktiskt löser ett problem utan försöker istället att forcera sig ur situationen.
I andra änden av festivalområdet blir jag överfallen av en expresssäljare som vill att jag ska utöka mitt utbud av TV-kanaler via Com Hem.
Eller var det Viasat?
Eller kanske det var Canaldigital? Jag minns inte. Den vattenkammade gossen tar i hand och vill erbjuda ett förmånligt avtal just för mig - just idag, men jag flyr springande från platsen.
Alltså, finns det något mer irriterande än expressäljare på Gatufesten? Egentligen borde det vara tillåtet i lag att få kräkas på dem. Men naturligtvis vill jag ju inte det. Jag är ju trots allt civiliserad. Till skillnad från expressäljare.
ST:
Tufft att sälja öronproppar
Blev mjölkvinnare
Stökigare gatufest under torsdagen
Ännu en lugn natt
Dagbladet:
Brottsligheten stiger på Gatufesten
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvall, Gatufesten, slush, radiobilar, expresssäljare
Det är i motvind som draken lyfter
Jag befinner mig just nu i Vilhelmina. Här är jag tillsammans med min kollega för att göra ett antal reportage för vår personaltidning. Idag besökte vi en arbetsplats där man på ett intressant sätt jobbar med attityder och samarbetsklimat på jobbet. Jag ska här inte gå in på några detaljer om det men vill ändå återge ett visdomsord som yttrades under dagen: "Det är i motvind som draken lyfter".
Man kan naturligtvis tolka det på olika sätt, men min tolkning är att försöka se möjligheterna utan att stirra sig blind på problemen. En krissituation kan många gånger vara starten på något nytt och ännu bättre. Utmaningar kan ofta innebära att man stimuleras och växer som människa.
Visst, det kanske ibland kan vara lättare sagt än gjort och vissa av oss behöver lite mer stöttning än andra. Men man får ändå aldrig sluta tro på människan. Vi klarar ofta mer än vi tror.
På bilden ovan pustar jag ut i hotellets pool efter en intensiv arbetsdag. I bakgrund utsikt över den närbelägna Vojmsjön.
När jag blev kär i kabelhärvan på konferensbordet
Nutidens konferensbord har alltid en öppning mitt på där det väller upp en massa kablar. Det är nätkablar, nätverkskablar och ett urval andra datakablar som är nödvändiga för att man ska kunna genomföra ett möte. De där kabelöppningarna kan se lite olika ut och härom dagen var jag på ett möte där öppningen såg ut som ett sorts periskop. När man drog upp insatsen i öppningen blottlades ett urval kabelanslutningar och det var bara att plugga in lap-toppen.
Det här var en ovanligt vacker kabelöppning och jag blev omedelbart kär i den. Jag kände att jag måste föreviga den på bild med min iPhone. Sedan kände jag att jag måste boosta bilden med någon lämplig effekt i appen Camera Plus Pro. Jag valde effekten Invert.
Läs även andra bloggares åsikter om konferens, iPhone, Camera Plus Pro
Vilken tur man inte är politiker
Just nu är jag glad att jag inte är politiker. För om jag varit det hade jag inte kunnat skriva detta blogginlägg. Jag har nämligen sålt mig till näringslivet. För 400 kronor.
Det förhåller sig på det viset att e-handelssajten Cool Stuff har erbjudit bloggare att testa deras produkter. Kravet var att man uppdaterar sin blogg regelbundet och att folk verkar läsa den (Cool Stuff-folket har kollat att jag får kommentarer). Jag anmälde mig frivilligt och fick ett presentkort av Cool Stuff på 400 kronor.
Raskt satte jag mig ner vid datorn och beställde följande fem produkter ur Cool Stuffs sortiment:
1. En radiostyrd helikopter
2. Vantar för iPhone
3. En form som man gör isstjärnor med
4. Konstgjord snö
5. Nintendogodis
Jag tänkte börja med att recensera den radiostyrda helikoptern:
Det här handlar om en ganska liten helikopter (16 cm lång), men ack så rolig att flyga. Trots att konstruktionen är enkel och priset överkomligt (200 kr) så är den fullt manövrerbar med den medföljande kontrollen. Det tog ett tag innan jag lärde mig hur man flyger den, men bara jag fick träna en stund så gick det hyfsat bra. Man laddar helikoptern via manöverkontrollen och efter 20 minuters laddning är den fulladdad och då kan man flyga fem minuter.
Det enda problemet finns på det mentala planet, och jag frågar mig själv om man egentligen kan ägna sig åt sådant här när man är 52 år? Under mina pilotövningar i vardagsrummet kom sambon förbi och titta lite storögt på mig. Men hon tyckte det var ok. Hon hjälpte mig till och med att föreviga provflygningarna på bild (bilden ovan).
I kommande blogginlägg ska jag berätta om de övriga prylarna jag beställde från Cool Stuff.
Cool Stuff:
Radiostyrd helikopter Silverlit PicooZ
Julklappar till honom
Läs även andra bloggares åsikter om politik, radiostyrd helikopter, julklappar, Cool Stuff, näringslivet
I brist på borrmaskiner får det bli levande ljus
Det är torsdag kväll och i vardagsrummet har sambon dukat upp en stor mängd levande ljus på ett litet bord. I vardagsrumssoffan sitter ett gäng damer och tittar i varsin katalog. Det hela kallas ljusparty, och ikväll har sambon bjudit in till ett sådant för att saluföra väldoftande ljus med tillhörande ljusstakar.
"I den senaste katalogen är temat hösten, och det finns flera nya dofter och färger", säger sambon och skickar runt små glasburkar med doftprover från de olika ljusen.
"Åh, den här doftar suddgummi", säger en av damerna.
"Doften Friska löv luktar jättegott tycker jag, lite kryddig sådär", säger en av de andra damerna.
Den dämpade belysningen, alla levande ljus och det lilla altarliknande bordet gör att det hela påminner om en katolsk mässa, fast i miniformat. Jag tycker stämningen känns lite religiös, men det tycker inte sambon.
Det här är ju alltså ett homeparty där produkterna är levande ljus med tillbehör. Jag har även hört talas om andra typer av homeparties, där man kränger allt från plastburkar till sexleksaker. Gemensamt för dem alla är att kvinnor är målgruppen.
När kommer då homeparties för män? Skulle vara kul med ett homeparty där man dricker öl och provkör borrmaskiner. Fast det får man väl bara drömma om. Det är ju mysigt med levande ljus också.
Läs även andra bloggares åsikter om PartyLite, homeparty, ljusparty
Gratisätning på näringslivets bekostnad
I torsdags var jag på Sundsvalls Business Award som är Sundsvalls näringslivs egen motsvarighet till Oscarsgalan. På den årliga galan delar man ut priser i olika klasser relaterade till näringslivet, och dessutom får pristagarna också varsin "Oscarsstatyett". Fast i det här fallet heter statyetten Gloria och är designad av Sundsvallskonstnären Christian Beijer.
Sundsvalls Business Award arrangeras av Sundsvalls Juniorhandelskammare och de två konferenciererna inledde med att fastslå att detta är kvällen då Sundsvalls företagare samlas för att hylla sig själva. Själv är jag dock inte egen företagare men fick ändå förmånen att få vara med. Eftersom jag är anställd hos ett av de större företagen i regionen (och sitter i samma korridor som den person som administrerar biljetterna) lyckades jag faktiskt komma med på ett hörn.
Under kvällen delades det ut priser i en rad olika klasser, exempelvis Årets entreprenör, Årets nyföretagare och Framtidens ledare. Själv blev jag dock lite besviken att jag inte blev nominerad till den nya klassen utanför programmet: Årets gratisätare.
Jag anser nämligen att gratisätande är en dygd. Som deltagare i galan ingick ett glas mousserande vin (till det inledande minglet), samt en trerätters middag. Innan det var dags för att sätta sig till bords försåg jag mig dock med ett extra glas skumpa.
Till maten ingick två glas vin, inklusive påfyllning. Här gällde det alltså att se till att hinna dricka upp innan påfyllningen kom. Jag ville ju försöka få i mig mesta möjliga eftersom det är gratis.
Jag hyser den största respekt för dem som väljer att starta egna företag, men det skulle aldrig falla mig in att själv göra det. De flesta företagare brinner för sina affärsidéer och lägger därför ner oerhört mycket tid på sitt företagande. Om man jobbar hårt, och ägnar hela sitt liv åt företaget, så ökar också sannolikheten att bli framgångsrik. Men många får också betala ett högt pris för sitt slit. Om de inte åker på hjärtinfarkt så blir det skilsmässa, och så vill inte jag ha det. För mig är livet och kärleken det viktigaste, och det livet kan jag få genom att "bara" vara anställd.
Bilden ovan: Själv fick jag ingen Gloriastatyett, men lät en kollega fota mig tillsammans med några innan galan började.
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvalls Business Award, näringslivet, Sundsvalls Business Award, gratisätare
Bra att det finns sista datum på mat
Jag läser i Aftonbladet och Expressen att tusentals ton mat slängs i butikerna varje år. Nu ska Nordiska ministerrådet undersöka varför matsvinnet i butiker och grossister i Norden är så stort.
En butiksägare säger i Aftonbladet att man är tvungen att slänga mat som inte är ny och fräsch för att hålla kunderna nöjda. Han säger att välfyllda hyllor och bra bäst föredatum är ett måste för att inte konsumenterna ska byta butik. Vidare säger butiksägaren att det är svårt för inköparna att förutse hur mycket kunderna kommer att handla. Man beställer hellre in för mycket än att man riskerar att det tar slut, då kanske kunderna byter butik.
Är det alltså kunderna som är problemet? Trots allt är det väl inköparnas jobb att köpa in rätt mängd varor och att förutse hur mycket som kommer att säljas.
Enligt Aftonbladet tvekar också många butiker inför att rea ut varor som snart passerar utgångsdatumet. Enligt Svenska dagbladet är flera handlare rädda för att det ska pressa priser på andra varor också, och för att det skulle försämra kundernas intryck av butiken.
Kanske handlarna hellre skulle vilja märka om mat som närmar sig utgångsdatumet med ett nytt datum? Sådant verkar ju hända lite då och då.
Ibland hör man röster som klagar på att folk inte vill äta mat med passerat utgångsdatum. Men genom att smaka och lukta på mat man har hemma i kylskåpet tycker jag att det ofta är lätt att avgöra om maten är för gammal. Sedan kan man ju även äta rester. Jag brukar ofta komponera nya spännande maträtter med rester från tidigare måltider som grund. Pannkakskorv är ett sådant exempel.
Jag tycker trots allt att vi ska vara rädda om systemet med datummärkning. Om inte datummärkningen fanns så tror jag risken är väldigt stor att mathandlarna skulle försöka lura på oss gammal mat.
Egentligen finns ju svaret på frågan varför så mycket mat slängs i butikerna: Köp in rätt mängd varor till butikerna, och sälj maten medan den är färsk. Och skyll inte på kunderna.
Bilden ovan: Inget är som mammas köttbullar. Köttbullarna på bilden är gjorda av min sambo.
Aftonbladet:
Tonvis med mat slängs varje år
Lukta och känn – bästa sättet att bedöma maten
Expressen:
Butiker slänger tusentals ton mat
Comviq eller Gudrun bäst på marknadsföring?
Det är onsdag och vi står i ett av restaurangtälten på Sundsvalls Gatufest och väntar på maten vi beställt. Kön är jättelång och bakom disken springer ett gäng stressade restauranganställda fram och tillbaka och ser smått förvirrade ut.
Jag vänder mig om och tittar ut över det överbefolkade Stora Torget och får syn på en reklamaffisch för telefonbolaget Comviq. På affischen står det: 5 av 5 som är fulla på skön ringer billigare med Comviq. Tidigare under kvällen gick jag förbi en annan av Comviqs affischer som upplyste mig om att 7 av 7 svenskar som är otrogna på semestern ringer billigare med Comviq.
Tankarna går osökt till Gudrun Schyman som igår eldade upp 100 000 kronor i hundralappar för att få uppmärksamhet kring jämställdhetsfrågan.
Många blev upprörda när Gudrun Schyman eldade upp 100 lök i kontanter men om man istället ser 100 000 kronor som en kostnad för en reklamkampanj var det faktiskt väl använda pengar. Hon fick ju rejäl uppmärksamhet för sitt tilltag, och det var ju det som var meningen.
Gudrun Schymans parti Fi hade ju kunnat valt att istället göra en reklamfilm på 30 sekunder för visning på TV 4 (till en kostnad av 100 000 kronor), för att slippa risken att göra någon upprörd. Å andra sidan hade den reklamfilmen kanske "drunknat" i all annan reklam och den avsedda uppmärksamheten hade uteblivit.
För det gäller att skrika högst i reklamens värd.
Alltså, jag tar inte Gudrun Schyman i försvar som eldade upp en hel säck med pengar. Men jag känner inte heller någon sympati med Comviq och deras hjärndöda kampanj som ska få oss att köpa deras telefonabonnemang.
Det här blogginlägget var meningen att handla om den pågående Sundsvalls Gatufest, men så blev inte fallet. Återkommer istället om den senare.
Läs även andra bloggares åsikter om Sundsvalls Gatufest, Comviq, Gudrun Schyman, Fi, jämställdhet, reklam, mattält
Aftonbladet:
Nu gick du för långt, Gudrun
Bålet borde varit nio gånger större
Pengabrännandet – en världsnyhet
Därför eldade vi upp 100 000 kronor
Snö till salu
Sedan en tid tillbaka ägnar jag mig åt en intressant och inkomstbringande sidoverksamhet. Jag säljer snön på min gård.
Den främsta kundgruppen har jag hittat på svenska västkusten och i Skåne, en region som enligt uppgift förlorat all snö från i vintras. I stället tvingas man där stå ut med vår och barmark, samt insikten om att det snart är dags för gräsklippning och trädgårdsarbete.
Jag har valt att sälja snön via Tradera och hittills har jag sålt ca 450 liter. Rekordet var en kund i Mölndal som bjöd 500 kronor för en kartong enligt bilden ovan. För att inte snön ska smälta under transporterna packar jag den i speciella frystäta kartonger där snön håller sig osmält i ett dygn.
Nu tänker jag dock utveckla min affärsidé. Eftersom snön så smått börjar försvinna även i den här regionen av landet erbjuder jag nu också direktförsäljning vid min gård. Under hela eftermiddagen idag går det bra att komma hit till min villatomt i Timrå för att köpa lite prima tösnö. Det är självbetjäning som gäller och finns jag inte själv på plats så går det bra att lägga pengarna i postlådan.
Pris: 50 kronor för en 60 liters plastsäck. Detta är ett utmärkt tillfälle att reparera det alltmer sönderfallande snötäcket på gårdar och parkeringsplatser mm.
Sundsvalls Tidning:
Så undviker du tuppäggen
Aftonbladet:
Olika lokaltidningar
DN:
Nytt FN-organ ska begränsa ditt internetanvändande
Mingelkväll med Gloria
Med var sitt glas champagne går kollegan och jag omkring i minglet inför den årliga näringslivsgalan Sundsvall Business Awards på hotell Södra Berget i Sundsvall. Galaklädda herrar och damer står i små grupper och jag uppfattar fragment av de olika
mingelkonversationerna: "...kassaflödet i år är stadigt på väg uppåt...", "...tjänare, vafan...", "...alltså, jag tror att det är kineserna som tar över SAAB...".
Sundsvall Business Awards är alltså Sundsvalls alldeles egen supergala, en sorts lokal variant av Oscarsgalan eller MTV Music Awards. Fast här är det inte artister och skådespelare som får pris, utan i stället regionens företagare.
Årets upplaga av Sundsvall Business Awards arrangeras för sjunde året i rad och bland de 700 gästerna finns även lilla jag. Själv är jag ju ingen företagare, men som anställd i en av regionens större företag (och tillika medarbetare till den i företaget som har hand om biljetterna till SBA) lyckades även jag (tillsamman med ett gäng kollegor) komma med på den glittriga galan.
En man slår i en gonggong och signalerar att minglet är över och vi bjuds till bords. I farten tar jag ett extra glas skumpa som får följa med till bordet där vi ska bli serverade en trerätters middag.
Under kvällen delas tretton priser ut, bland annat till årets entreprenör och årets ledare. En av talarna är landshövdingen som avslöjar att han i sitt ämbete ibland hamnar i sammanhang där han inte riktigt vet vad det handlar om. Men denna kväll vet han det, vilket han bekräftar med att säga: "the greater Sundsvall region".
Maten är god, men kanske lite snålt tilltagna portioner (men så brukar det ju vara på finare tillställningar, på tallriken ligger endast en liten köttbit och en såssträng). Och lite besviken är jag på att det endast ingick en lättöl till förrätten. Vill man ha starköl måste man köpa det själv. Men det finns bara Norrlands Guld, så det får vara.
Sammanfattningsvis tycker jag Sundsvall Business Awards är ett spektakel, men ett oerhört proffsigt och trevligt sådant. Trots att jag inte känner så väldigt stor samhörighet med ryggdunkande företagare så är det kul att vara med i händelsernas centrum för en kväll.
Och trots att jag "bara" är en anställd så känns det bra att vara en del i den expansiva Sundsvallsregionen.
Bilden ovan: Varje pristagare fick en rosa statyett, kallad Gloria. I ett obevakat ögonblick passade bloggskribenten på att posera bredvid Gloria, modell scendekoration.
Sundsvalls Tidning:
Prisregn över unga företagare
Dagbladet:
De blev kvällens vinnare
Sundsvalls Business Awards:
Sundsvalls Business Awards
Läs även andra bloggares åsikter om Juniorhandelskammaren, champagne, Sundsvall Business Awards, Södra Berget, kassaflöde, företagare, näringsliv, entreprenör, landshövding, Norrlands Guld, Gloria
När livet får ett mervärde
Jag brukar ibland underhålla min sambo med floskler som jag snappar upp i mitt arbete. Ett sådant ord är mervärde.
Ordet mervärde verkar vara ett trendigt ord i det nutida business-språket. Om man söker jobb, och får komma på anställningsintervju, kan man till exempel säga: "om jag får den här anställningen så tror jag att jag kan skapa ett mervärde för företaget."
Jag söker på ordet mervärde på Google och får träffar om bl a avloppsslam som ger mervärde, och barer i Stockholm med mervärde. Jag får också en träff på Wikipedia där man kan läsa om att mervärde utgör den ekonomiska huvudpelaren i det marxistiska lärosystemet. Men Wikipediaartikeln är lång och invecklad och jag orkar inte läsa den.
Min sambo skrattar när jag använder ordet mervärde, men plötsligt får hon själv användning för ordet. Det var när jag klagade över att vägen utanför E-on arena var avstängd i ena körriktningen därför att Timrå IK hade hemmamatch. Jag kom åkande i min bil och hade lånat svärfars släpvagn för att köpa pellets, och blev tvungen att vända därför att vägen var avstängd.
När jag berättade detta för sambon, och muttrade något om "... jädrans hockeyfundametalister", sade hon lugnt: "Timrå IKs framgångar skapar ett mervärde för kommunen."
Nu ska jag ge mitt liv ett mervärde genom att äta en mandarin.
Unik gäst på Sundsvalls Business Award
I torsdags gästade jag Sundsvalls Business Award - näringslivets eget jippo för inbördes beundran. Tillsammans med ett tiotal personer från mitt jobb var vi 700 gäster som åt och drack gott, samtidigt som diverse priser delades ut till framgångsrika företagare i Sundsvallsregionen.
Platsen var Hotell Södra Berget i Sundsvall och evenemanget kändes som en blandning av schlagerfestivalen och Oscarsgalan. Alla var galaklädda och lokalen läckert arrangerad med storbildsskärmar och fyra scener.
Det var naturligtvis en jättetrevlig tillställning och jag tycker det är ett privilegium att få vara med. Men ändå känner jag att skådeplatsen för nätverkande företagare inte riktigt är min värld, trots att evenemanget säkert är viktigt för de inblandade och på sikt kan stimulera den ekonomiska tillväxten.
När maten var uppäten, och jag minglat lite i baren, så åkte jag hem. Men för den skull var inte Sundsvalls Business Award över för min del. Min sambos bror hade nämligen en stor del i den tekniska utrustningen, och när festen var över skulle allt monteras ner och fraktas bort. Och eftersom personalbrist rådde för det arbetet fick 
jag och sambon rycka in och göra en insats. I lördags var jag alltså åter på plats, men denna gång för att rulla kabel och bära högtalare och vika ihop svarta enorma tygstycken.
Därmed måste jag nog vara ganska unik, eftersom jag varit både gäst och rodie på Sundsvalls Business Award.
Lördag kväll på Södra Berget. Vi kom hem klockan två på natten efter en helkväll bland packlådorna.
