Mitt första minne i livet är klart och tydligt
Om Flashback, yttrandefrihet och rånare på flykt
Chans till romans
Härom dagen fick jag en åktur i en Jaguar. Det läderklädda baksätet i den exklusiva engelska bilen var bland det rymligare jag suttit i och locken till askfaten var fjäderdämpade. Sådant gillar jag. När chauffören tillika ägaren (en av mina kollegor) trampade gasen i botten var vi raskt uppe i en bra bit över 100 kilometer i timmen, men trots den kraftiga accelerationen hördes knappt bilens V8-motor. Sådant gillar jag också.
Under färden var bilradion inställd på Mix Megapol och "Chans till romans". Programmet går ut på att lyssnarna i förväg får anmäla sitt intresse samt att i samband med sin anmälan ange en person man vill dejta med. Om man sedan har tur blir man uppringd av programledaren.
Under vår Jaguarfärd var det en kille vid namn Patrik som anmält till Mix Megapol att han ville dejta en tjej, vilken jag nu inte minns namnet på. När programledaren ringde upp denna tjej gav han henne två val. Det första alternativet var att hon följde med Patrik på en dejt (helt och hållet bekostad av Mix Megapol), och det andra alternativet var att hon fick 500 kronor i kontanter.
Hon valde kontanterna.
Både Patrik och hans tilltänkta dejt fanns med i direktsändning via telefon och på programledarens fråga "vad gör du nu då?" svarade Patrik. "Jaa, jag får väl försöka hitta någon annan tjej..."
Fullständigt häpen över denna förnedringsradio undrar jag hur någon kan utsätta sig själv för något dylikt (jag tänker alltså på denne Patrik). Vad gör man egentligen efter att ha fått nobben i direktsänd radio? Uppsöker man närmsta kyrkogård och vandaliserar gravstenar eller går man kanske i kloster? Hur går snacket på hans jobb efter en sådan grej? Herregud!
Nåja, skit samma. Det var i alla fall kul att få bli bjuden på en åktur i en Jaguar.
Läs även andra bloggares åsikter om Jaguar, Mix Megapol, romans, romantik, dejting, dejta, förnedringsradio
Med Anna Hedenmo i rutan blir nyheterna bättre
Sitter och tittar på Aktuellt som ikväll leds av Anna Hedenmo. Huvudnyheten är tsunamikatastrofen i Japan och jag ser bilder på hur bilar, båtar och hus spolas bort som om de vore små pappkartonger. Det verkar vara en ofattbar katastrof som utspelar sig där på andra sidan jordklotet.
I det ständigt pågående nyhetsflödet är det hemskheterna i Japan som just nu överskuggar allting annat. Varken Juholt eller Gaddafi kan mäta sig i nyhetsvärde när naturens krafter går bärsärkagång. Däremot slås jag än en gång av vilken utmärkt nyhetspresentatör Anna Hedenmo är. Hon är helt enkelt den bästa. Alltid lika skärpt, trovärdig och trygg, samtidigt som hon utstrålar engagemang och mänsklighet.
Nyheter blir alltid bättre när de presenteras av Anna Hedenmo.
Läs även andra bloggares åsikter om tsunami, Japan, Anna Hedenmo
Allt är möjligt om man inte förstår bättre
Påståendet i rubriken kommer från en kille som heter Jesper Larsson som var en av föreläsarna på Språkvårdsdagen, ett seminarium som jag och min kollega var på i veckan. Skrivande och kommunikation utgör ju en stor del av vår vardag på jobbet, och det var nu för tredje året i rad vi deltog i evenemanget.
Årets Språkvårdsdag ägde rum på Berns Salonger i Stockholm och moderator var ingen mindre än Stina Dabrowski. Bland föreläsarna fanns diplomaten Jan Eliasson som bland annat berättade om sina möten med Saddam Hussein och hur viktigt det är att behärska kommunikationens konst när man har fredsförhandlingar med en galen diktator.
Det kändes faktiskt lite coolt att vara på Berns Salonger, ett etablissemang som i alla fall jag förknippar med tjusiga galor på TV. Lunchen åt vi i Stora Salongen ackompanjerad av en orkester som spelade kubansk musik. Tyvärr missade jag namnet på gruppen men musiken var jättehärlig.
Så var det då det här med Jesper Larsson, som innan seminariet var en för mig okänd person. Men hans föreläsning var fantastisk och bland annat berättade han om Pecha Kucha, en ny form av PowerPoint-presentation som han livligt förespråkar. Pecha Kucha går ut på att varje presentation ska bestå av 20 bilder som vardera visas 20 sekunder. På det viset vet man exakt hur lång varje presentation är, och risken för långtråkighet blir minimal.
Jesper Larsson berättade också om en musikfestival som han arrangerat, utan vare sig pengar eller erfarenhet. Han lyckades i alla fall genomföra festivalen med gott resultat därför att han inte såg hindren utan bara möjligheterna. Den inställningen gillar jag. Allt är möjligt om man inte förstår bättre.
Bilden ovan är ett bildbevis på att jag faktiskt varit på Berns Salonger i Stockholm. Bilden nedan visar den kubanska orkestern som jag tyvärr missade namnet på.
Läs även andra bloggares åsikter om Jesper Larsson, Språkvårdsdagen, Stina Dabrowski, Berns Salonger, Jan Eliasson, PowerPoint
En minigris är skjuten
Härom dagen tog jag ovanstående bild med min mobilkamera, en bild som jag känner ett intensivt behov att dela med mig av till läsekretsen. Bilden är tagen på en livsmedelsaffär i Sundsvall och visar löpsedlarna för de nyss anlända kvällstidningarna. Kolla in Aftonbladets löpsedel till vänster och rubriken "Robinson-Jarmo sköt ihjäl ex-fruns minigris".
I sina strävanden att sälja så många lösnummer som möjligt är det ju ett bekant faktum att kvällstidningarnas löpsedlar har stor betydelse för försäljningen. Det innebär ju att rubrikerna på löpsedlarna refererar till artiklar som många förväntas vilja läsa om.
Därför undrar jag: Finns det verkligen människor som utbrister följande replik när de ser ovanstående löpsedlar?
- Yes, idag måste jag verkligen köpa Aftonbladet så jag får läsa om Robinson-Jarmo när han sköt en minigris.
Robinson-Jarmo har alltså skjutit en minigris.
För det första: vem är Robinson-Jarmo?
Visst, jag förstår att det är någon av deltagarna i dokusåpan Robinson eftersom han kallas Robinson-Jarmo. Men är det verkligen på det viset att vad deltagarna i TV-såpor har för sig engagerar folk mer än det som händer i den verkliga verkligheten runt omkring oss?
För det andra: Han har skjutit en minigris.
Herregud! Om han skjutit sin ex-fru eller någon av de övriga Robinsondeltagarna kanske det funnits ett läsvärde i artikeln. Men en minigris...
Är vår verklighet verkligen så innehållslös att det är dokusåporna som ger oss spänning?
Läs även andra bloggares åsikter om löpsedlar, Robinson-Jarmo, Robinson, mingris, kvällstidningar, dokusåpor
Robinson i Aftonbladet:
Straffet: Ingen lyx-semester
