Finns det pollen i Österrike?



Just nu känner jag av den årliga pollenallergin och det kliar intensivt i ögonen och i näsan. Om jag hade en flaskborste skulle jag köra upp i näsan för att klia mig med. Så känns det i alla fall.

Det är samma visa varje försommar och jag blir lika överraskad varje gång. Ungefär som vinterns första halka innan man hunnit byta till vinterdäck. Det kommer på något vis så plötsligt ...

Nyss tvättade jag ögonen med tvål och vatten, men istället började det att svida rejält i ögonen. Nu sitter jag här i soffan med en filt omkring mig och blundar. Usch!

Någon kanske undrar varför jag inte tar medicin mot besvären. Ja, medicinbehandling mot pollenallergi måste ju påbörjas i god tid innan pollenperioden börjar, och jag hade ju som sagt inte tänk mig några pollenbesvär i år. Och nu när jag ändå känner att det börjar klia, så är det ju för sent.

Så frågan jag ställer mig just nu är om det finns pollen i Österrike. Jag ska nämligen åka dit i morgon (söndag). Tillsammans med min kollega ska jag göra ett arbetsrelaterat besök på en av företagets industrier som ligger några mil utanför Salzburg. Det ska bli intressant och kul.

Förutsatt att det inte finns några pollen där förståss.

Bilden ovan visar en av våra bilar dekorerad med pollen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Vedhuggning roligare än Body Pump



Jag står i vardagsrummet och beundrar min vedhög som ligger strax utanför fönstret. Vedhögen var tidigare en tall som numera är på väg att förvandlas till bränsle för nästa vinters mysstunder vid öppna spisen.

När jag står här tänker jag på stegtävlingen som nyss avslutats på jobbet.

När stegtävlingen började för några månader sedan blev den snabbt en snackis i fikarummet. De flesta av oss gick omkring med en stegräknare och plötsligt var det ingen som åkte hiss, utan många tog istället extra rundor i korridoren när man skulle gå på toaletten.

En finess var att man även kunde tillgodoräkna sig andra aktiviteter än promenader. På hemsidan där man registrerade sina steg, fanns även en lista över en rad andra aktiviteter. Där kunde man se hur många steg de olika aktiviteterna motsvarade.

Problemet var bara själva utbudet av aktiviteter i listan. Indoorwalking, Aerobics och Body Pump var några exempel, och jag undrar: vad är Body Pump? Till min besvikelse hittade jag dock inte vedhuggning, en aktivitet som är väldigt fysiskt krävande. Efter lite övertalning la man dock in vedhuggning i listan och jag kunde tillgodogöra mig mina aktiviteter på villatomten. För mig är vedhuggning ett bra motionsform, särskilt nu för tiden när jag försöker gå ner i vikt.

Fast ärligt talat är det skönt att stegtävlingen är över. Nu kan jag börja åka hiss igen.


Bilden ovan visar en del av min vacka vedhög, som även innehåller några bitar av björk.

Aftonbladet:
Den dåliga luften gör dig tjock


Jag har tappat fokus på vikten



Mitt viktminskningsprojekt har nu pågått i en och en halv månad och det har gått både neråt och uppåt. Fram till för en vecka sedan gick jag stadigt ner i vikt men sedan hände något. Från den hittills bästa viktnoteringen 93,2 kilo den 11 maj, gick kurvan åter upp och har sedan dess envist hållit sig kvar över 94 kilo. Varför?

Naturligtvis är det ingen annans fel än mitt eget. Jag kände mig så nöjd med min nedåtgående viktkurva att jag helt enkelt tappade fokus på viktminskningen och började unna mig chips, fikabröd och dubbla portioner grillat kött med klyftpotatis.

Sådant beteende får konsekvenser.

Det är när vardagen går över i ledig tid, exempelvis under helger och semestrar, som det är svårt att stå emot frestelserna. Då handlar livet ofta om god mat i glada vänners lag, och viktminskningen är lätt att glömma (fast ibland kan det faktiskt vara värt att temporärt gå upp i vikt, bara för att omständigheterna är så trevliga).

Men nu är det åter fokus på viktminskning som gäller. Idag har jag tagit en långpromenad och enbart ätit nyttig mat i lagom mängd.

Och ifall någon undrar så misströstar jag inte. Jag har ju faktiskt gått ner i vikt från 96,4 kilo till 93,2 kilo på ungefär en månad. Att jag sedan gått upp ett kilo är inte hela världen, det är bara att ta nya tag igen.

Kolla in min aktuella vikt här.

Bilden ovan: Så här såg jag ut i helgen när jag tog sats mot den sista hamburgaren på grillen.

Mina tidigare blogginlägg om viktminskningsprojektet:
Jag vill gå ner i vikt
Nåt händer i min mage
Tillbaka på ruta ett igen


Expressen:
Hur går jag ner i vikt?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vårpremiär för motorsågen



Nu är sysselsättningen räddad under den kommande sommaren. Ikväll fällde vi nämligen en stor tall på baksidan av vårt hus. Fast egentligen var det inte vi som utförde själva fällningen - en professionell trädfällare var på plats och sågade ner tallar både på vår gård och hos grannen (se bilderna nedan).

När tallen var fälld tog jag vid med min egen motorsåg för att kvista och kapa upp stammen i mindre bitar (se bilden ovan). Nu återstår arbetet med att samla ihop riset för bortforsling och att klyva bitarna till vedträn.

Ovanstående beskrivet arbete är en alldeles utmärkt sysselsättning för den som bantar, och bantar är ju som bekant det jag håller på med. Viktkurvan går ju både upp och ner, men den långsiktiga trenden pekar ju ändå nedåt. Att min viktminskning går lite sakta är helt ok. Det viktiga för mig är att jag mår bra - och det gör jag.

Själv tror jag att mycket av mitt välmående beror på att jag kommit igång med ett regelbundet motionerande (långpromenader).

   


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nu förstår jag hur det känns att korsa Grönland på skidor



Jag fortsätter att dela med mig av upplevelserna från helgens fjällresa.


Som jag skrev i helgens inlägg från Trysil så är jag ingen stor skidåkare. Med mina skidor inköpta på Fyndlagret i Sundsvall (300 kronor inklusive pjäxor och stavar), gav jag mig ut i spåret för att, tillsammans med sambon, erövra Trysilfjällets snöklädda vidder. Trots att jag är otränad, och trots att det var brant uppför, kämpade jag tappert på de bakhala skidorna.

Efter en timmes åkande, som kändes som flera mil, kom vi fram till ett korsande skidspår och en skylt som visade vägen. Skylten visade också hur långt vi åkt, vilket var betydligt kortare än vi trott: 0,9 kilometer.

Och jag som trodde jag var på väg att korsa Grönland, när vi i själva verket bara åkt en bit bortom bilparkeringen. Vi stannade till vid skylten, och vilade en stund, innan vi fortsatte vår mödosamma färd över de vita vidderna. Efter skidturen var jag helt slut, men samtidigt skönt avslappnad, och jag insåg att det faktiskt är riktigt skönt motionera.

Efter en dusch och god mat i vår hyrstuga somnade jag sedan gott i soffan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Tillbaka på ruta ett igen



Nu är jag tillbaka - i flera bemärkelser.

Dels är jag tillbaka i vardagen igen efter en trevlig helg i Sälen- och Trysilfjällen. Dels är jag tillbaka på ruta ett i mitt viktminskningsprojekt.

Vi hade en jättehärlig vistelse i fjällen med fint väder, skidåkning och god mat. Med på resan var också min sambos dotter med fästman, en kille med stort intresse och fallenhet för matlagning (till vardags äger han en hel restaurang).

Under vår vistelse i fjällstugan försåg han oss med massor av god mat (och även god dryck) vilket fick till följd att jag nu gått upp det dryga kilo som jag gick ner innan fjällvistelsen. Men jag sörjer inte, jag hade faktiskt räknat med att fjällvistelsen skulle innebära ett litet avbrott i mitt bantande. Å andra sidan gläds jag åt att jag faktiskt kommit igång med ett regelbundet motionerande (jag har just kommit hem från en långpromenad), och jag ser heller inget problem med att återuppta min viktminskning.

Som en extra stimulans i mitt viktminskningsprojekt har jag gått med i stegtävlingen som startat på jobbet. Alla deltagarna har fått en egen stegräknare samt en inloggning till stegtävlingens egen sajt på nätet där man kan registrera hur många steg man tagit. Själva tävlingsmomentet verkar trigga folk att börja promenera, och stegtävlingen var den stora snackisen på förmiddagsfikat. 

Ingen verkar längre vilja åka hiss på jobbet, och vissa till och med antydde att de tänkte gå en omväg om de måste besöka toaletten.

Här finns min aktuella viktstatus, en sida som även går att nå längst upp till höger på bloggens startsida.

Bilden ovan: Under vår fjällweekend passade vi även på att besöka Experium, det nya äventyrsbadet i Sälen. Egentligen är jag en badkruka, men vattnet var varmt och skönt, och vattenruschen lagom snäll.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Nåt händer i min mage



Det har nu gått en och en halv vecka sedan jag började mitt viktminskningsprojekt och under den här tiden har jag lyckats minska min vikt med drygt ett kilo. Min ambition är att gå ner ca ett kilo i veckan så hittills är jag rätt nöjd med resultatet.

Att gå ner i vikt är i allra högsta grad en mental historia. Det handlar om att bestämma sig för vad man vill uppnå och sedan förverkliga det. Konstigare än så är det inte.

Min metod att gå ner i vikt är ganska okomplicerad. Jag äter frukost på morgonen, samt äter vanlig husmanskost till lunch och middag - fast endast en portion varje gång (tidigare brukade jag ta både två och tre portioner, bara för att det var så gott). Dessutom har jag helt slutat att äta fikabröd, istället äter jag en frukt som kvällsfika. Varannan dag tar jag också en promenad på minst 40 minuter.

Visst, att leva upp till de nya sunda ambitionerna är naturligtvis lättare sagt än gjort. När jag äter middag så måste jag fokusera ordentligt på att endast ta en portion. Och framåt åttatiden på kvällen, när suget efter något gott kvällsfika kommer, då måste jag mobilisera mina mentala krafter för att inte stoppa något gott i munnen (typ bullar eller muffins eller nåt annat gott som ofta finns i kylen).

Fast jag tror att det här med att stoppa något gott i munnen egentligen bara är en reflex. Hittills under min viktminskningsperiod har jag inte haft några större problem med att undvika sötsaker. Det handlar bara om att vara fokuserad, och att tänka på vad man gör. Och om man vänjer sig vid att inte äta sötsaker, då blir det tills slut också en vana.

Men jag har en lång väg kvar innan jag är i mål. I skrivande stund väger jag ca 95 kilo och målet är att åtminstone komma ner under 90 kilo, helst ner till en vikt av 87 kilo. 

Under de närmaste dagarna kommer jag inte att kunna uppdatera min viktkurva. Tillsammans med delar av familjen ska jag nämligen åka till fjälls för en lite skidsemester. Vi tänkte nämligen avsluta vintern med lite frisk fjälluft och en hel del god mat (!?). Just det, god mat ska det bli - men vällagad, och i lagom mängd.

Tidigare bloggat om mitt viktminskningsprojekt:
Min aktuella viktkurva
Jag vill gå ner i vikt

Det som händer i min mage är väl egentligen att den är på väg att bli lite mindre. Förhoppningsvis ska jag inte råka ut för samma fenomen som Homer på bilden ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Min vikt just nu



I början av maj 2010 bestämde jag mig för att gå ner i vikt (läs om det här). Varje dag väger jag mig och redovisar sedan min vikt på nätet. Här ovan ser du min aktuella viktstatus. Denna sida är åtkomlig via länken Min vikt just nu längt upp till höger (ovanför bilden där jag står på vågen) på bloggens startsida.

Mina tidigare blogginlägg om viktminskningsprojektet:
Jag vill gå ner i vikt
Nåt händer i min mage
Tillbaka på ruta ett igen
Jag har tappat fokus på vikten


Arkiv:



















Jag vill gå ner i vikt



I söndags kväll, typ vid niotiden, bestämde jag mig: Nu ska jag gå ner i vikt.

Jag har under en tid känt mig uppsvälld och lite obehaglig till mods, och kulmen kom under påskhelgen. Efter ett kopiöst ätande av diverse godsaker (allt från fläskfilé med klyftpotatis, till sambons fantastiska bakverk) så kände jag till slut att det blev för mycket. Jag mådde nästan illa, och fick också lite ont i magen.

I takt med att mitt födointag legat på topp, har också mitt motionerande under en längre tid legat på noll. Detta sammantaget har medfört att jag helt enkelt blivit för tjock.

För några år sedan genomförde jag ett framgångsrikt viktminskningsprojekt, vilket resulterade i att jag gick ner nästan 10 kilo på tre månader. Jag kände då stark motivation eftersom jag måste gå ner i vikt inför en operation.

Den gången tog jag hjälp av Viktklubb.se, vilket jag tyckte funkade väldigt bra. Men den här gången tänkte jag försöka gå ner i vikt alldeles på egen hand, utan hjälp utifrån.

Min strategi blir densamma som förra gången: vanlig hederlig kaloribantning, och inget GI-tjafs. Jag tänker äta vanlig husmanskost, men lagom stora portioner, och jag tänker helt sluta med fikabröd och godis. Dessutom tänker jag ta regelbundna långpromenader, minst tre gånger i veckan.

Målet är att gå ner ungefär 10 kilo så att jag hamnar på 87 kilo. Första delmålet blir dock att komma under 90 kilo.

Som en extra press på mig lägger jag ut min aktuella vikt i bloggen, så hela bloggsfären kan följa hur jag tunnas ut, kilo för kilo. Ska bli spännande att se hur jag lyckas.

Kurvan ovan visar innevarande månads viktutveckling (eller kanske hellre - viktavveckling).


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Aftonbladet:
”Gången ger mig så mycket”

Kontrollbesiktning hos tandis



Mesialt och buckalt.

Idag har jag varit hos tandläkaren på den årliga kontrollbesiktningen. Det jag tycker är det värsta med att vara hos tandläkaren är inte bedövningar eller borrande i tänderna, utan sittställningen. Eller rättare sagt: liggställningen. Man ligger ju så långt tillbakalutad att det nästan känns som om man hänger upp och ned. Och den känslan gör att jag tappar uppfattningen om vad som egentligen är upp eller ner, med påföljd att jag känner mig yr.

Men efter lite förhandling med tandläkaren så hittade vi till slut ett läge på stolen där hon kunde arbeta bekvämt, och jag slapp känslan av att hjärnan skulle rinna ut genom öronen.

Medan jag låg där och lyssnade på tandläkaren, som på sitt tandläkarspråk beskrev mina tänder, tänkte jag att detta faktiskt påminner en hel del om att vara hos Bilprovningen och få bilen besiktad. Jag är väldigt noga om att sköta om både min bil och mina tänder men när man befinner sig i sanningens stund då är det samma fråga som mal i huvudet: Hur mycket kommer det här att kosta, tro?

Kommer det att uppdagas några hål i tänderna, respektive rostangrepp på bärande balkar? Och vad kostar det i så fall att laga?

När tandläkaren till slut var färdig med sin undersökningen meddelande hon att jag faktiskt hade två hål.

"Och hur kommer det sig att du har två hål då?", frågade hon med allvarlig röst.

"Ja, inte vet jag", svarade jag. "Jag borstar ju tänderna duktigt varje dag".

"Använder du socker i kaffet?", frågade hon.

"Nä, jag dricker inte ens kaffe", sa jag.

"Kakor och godis då?

"Nä, jag gillar varken det ena eller det andra", sa jag.

"Hm.."

Men efter några sekunders funderande kom jag på:

"Det enda jag kan tänka mig är att jag dricker läsk ibland. Typ till maten och så..."

"Läsk?", utbrast tandläkaren. "Där har vi det. Sluta genast upp med det. Läsk är mer skadligt för tänderna än godis. Herregud!" 

"Okej", sa jag. "Många gånger dricker jag mjölk till maten men hur är det med öl då? Är öl skadligt för tänderna?" undrade jag.

"Nejdå, öl är helt ok", svarade tandläkaren. "I alla fall för tänderna." 

På väg ut från tandis kändes det trots allt ganska bra. Nu har jag fått en insikt om att öl på sätt och vis är nyttigt!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skönt att slippa cigarettrök

Det är få diskussionsämnen som väcker så starka känslor som rökning, både hos rökare och ickerökare. I det här inlägget tänker jag dock försöka att inte ge mig in i någon pajkastningsdiskussion om rökning, utan istället sakligt presentera mina ståndpunkter.

Som ickerökare gläds jag över att de rökfria platserna i samhället ökar. Det är ju numera självklart att en offentlig lokal ska vara rökfri, oavsett om det handlar om kommunala inrättningar eller restauranger. Annat var det förr. För typ 20 år sedan hörde det liksom till att man måste "stå ut" med att vistas i ett stinkande rökmoln om man exempelvis gick på krogen. Och lika obligatoriskt var det att man fick lov att slänga kläderna i tvätten när man kom hem igen.

Att kunna andas normalt, och slippa stinka när man varit ute, det tycker jag är jätteskönt!

Varför tycker vi ickerökare då inte om cigarettrök? Jo helt enkelt därför att cigarettrök luktar fruktansvärt illa! Tobaksrök stinker.

Jag minns den tiden då rökning var tillåtet på jobbet, och rökarna som satt och blåste rök i ansiktet på en under lunchen. Jag minns också hur upprörda de blev när man bad dem att åtminstone blåsa åt sidan. "Det är ju bara luft", påstod de.

Som bekant innehåller ju tobaksrök lite mer än bara luft. Det som rökarna drar ner i lungorna och sedan blåser ut på omgivningen innehåller ju en rad giftiga ämnen. De som själva väljer att röka, de får gärna göra det för mig. Men jag vill helst inte ta del av den giftiga röken. 

På debattsidan i Aftonbladet.se kan man idag läsa flera debattinlägg om rökning, bland annat ett från en grupp moderatpolitiker som ifrågasätter rökförbud på jobbet. De kallar rökförbud för livsstilsreglering.

Är det detta vi har att vänta i ett fortsatt borgerligt styrt Sverige? Ska vi i valfrihetens namn tvingas tillbaka till stinkande och hälsovådliga offentliga miljöer? Vad är egentligen valfrihet? Att få röka vart som helst, eller att kunna få slippa tobaksrök? Vill moderaterna lagstifta rökarnas möjligheter till tobaksterrorism?

OK, jag kunde inte riktigt hålla mig från lite pajkastning där. Det kändes skönt. Men jag måste väl få njuta lite jag också, eftersom jag inte röker.


Aftonbladet:
Arbetsgivare, kräv rökstopp på jobbet!
Rökförbud på jobbet är ett orimligt krav

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Jag börjar bli tjock



Jag tänker att jag borde börja motionera. När jag vägde mig nyss visade vågen 97 kilo och det är minst 10 kilo för mycket. Känner mig som en säck potatis. Eller ett sånt där sjölejon jag såg på TVn härom kvällen.

Problemet är inte att jag tycker jag ser för tjock ut (jo, jag ser tjock ut men det är inget problem för mig), utan problemet är att jag känner mig tjock. Svullen, fet, äcklig.

Egentligen borde jag vara ute och motionera nu. Men istället sitter jag här vid datorn. Det är en del av problemet.

Det handlar också om för mycket god mat och för lite motion. Nyss åt jag två stora portioner Korv Stroganoff och tre bitar Toblerone. På helgerna blir det öl och chips. Jag som egentligen brukar förespråka en sund livsstil.

Hur kunde det bli så här?

Men jag röker i alla fall inte. 

Jag vet att jag måste ta mig i kragen och sätta igång. För ett par år sedan gick jag ner nio kilo på tre månader, så jag vet att det går. Bara man bestämmer sig.

Nu ska jag sätta mig i soffan och vila lite.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Expressen:
Är det onyttigt med fruktsocker?

Tänk om svininfluensan muterar mig till Gollum



Uppenbarligen sprids rykten att vaccinet mot svininfluensan både kan orsaka förlamning och är skapat i laboratorium. Själv har jag hört att det finns risk att viruset kan mutera.

Jag läser på Livsmedelssäkerhetsverket Eviras sajt bland annat följande: "Om ett svin samtidigt smittas av influensavirus från människan eller olika djurarter, kan nya influensaviruskombinationer uppkomma." Tänk om jag skulle bli smittad av en gris med muterad svininfluensa. Och när jag sedan återvänder till jobbet efter att ha legat hemma i två veckors svininfluensa kanske jag har muterat till... ja, vad vet jag? 

Kanske gör jag entré på jobbet som Gollum eller Harry Potter eller varför inte Robert Aschberg.

För övrigt konstaterar jag att det är många bud kring svininfluensan. I somras var det värsta mediestormen där svininfluensan beskrevs som jordens undergång. Samtidigt trodde inte många av de människor jag pratade med att svininfluensan var särskilt farlig, bara de fick tillgång till handsprit.

Under hösten berättade så media att svininfluensan troligen inte skulle få så stor omfattning som man tidigare trott. Samtidigt kom vaccinet, och det blev jätterusning till sprutorna. Helt plötsligt ville minsann alla vaccinera sig.

Själv vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag vaccinera mig och bli kvicksilverförgiftad? Eller ska jag låta bli att vaccinera mig och riskera att uppleva flera veckors lidande med hög feber och permanenta leverskador.

Ska jag tro på pöbeln eller på experterna?

Hur man än vänder sig har man ändan bak...


Aftonbladet:
Experten om myterna kring vaccineringen
Rädsla föder konspirationsteorier
VACCINKRIS
Avråder gravida ta influensavaccin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vad har egentligen Bamse i dunderhonungen?



Idag kan vi läsa i Aftonbladet.se om postmodernismen. Jag skulle vilja se det på följande sätt:

Varje gång Bamse äter av farmors dunderhonung blir han jättestark. Men vad innehåller farmors honung egentligen? Antagligen något slags dopingpreparat. Om Bamse varit idrottsman hade han nog blivit diskad för länge sedan.

Själv äter jag en tallrik mellanfil med flingor varje morgon. Och faktiskt är det så att om jag inte skulle få min tallrik filmjölk någon morgon så blir min dag inte riktigt vad den borde bli. Mitt sinne blir tungt och allt blir fel under resten av dagen.

Min mellanfil gör mig inte starkare fysiskt, men däremot starkare mentalt. Och om man har en mental styrka då orkar man också uträtta mera av fysisk karaktär.

Tänk om det egentligen är mellanfil i Bamses dunderhonung. Det skulle ju faktiskt förklara hans kapacitetsökning varje gång han häller i sig farmors mystiska preparat. Men frågan är om det är så gott. Honung blandat med filmjölk, typ.

Frågan är om Basmes honung är modernistisk eller postmodernistisk.


Aftonbladet:
Ingen kommer undan etiken
Tillbaka till framtiden

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Timråborna fetare än Sundsvallsborna



Idag berättar Aftonbladet.se att innevånarna i Arjeplog är fetast i Sverige. Källan är en undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting har gjort tillsammans med Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut.

I undersökningen har man jämför innevånarna i Sveriges alla kommuner och funnit (föga överraskande) att folk i Norrlands inland har sämst hälsovanor och Danderyd har de bästa. Analysen i Aftonbladets artikel är att den samhällsklass man tillhör, och var man bor (i storstan eller på landsbygden), har betydelse för innevånarnas hälsotillstånd.

Jag har kollat närmare på undersökningen och jämfört resultaten för mina hemkommuner Timrå och Sundsvall (jag har tidigare bott i Sundsvall men bor numera i Timrå). Här finns en del intressanta siffror:

Timråborna är betydligt fetare än Sundsvallsborna. 23,8 procent av Timråborna lider av fetma medan endast 9,9 procent av Sundsvallsborna har samma åkomma. Här kan jag lägga till att alla resultat i undersökningen är graderad med en färg - grön, gul eller röd. Sundsvalls 9,9 är grönmärkt medan Timråsiffran 23,8 är rödmärkt.

Samtidigt kan man också konstatera att Timråborna har sämre matvanor än sin södra grannkommun. Endast 6,4 procent av Timråborna äter frukt och grönt minst 5 gånger per dag medan 7,1 procent av Sundsvallsborna gör det. 20,7 procent av Timråborna har också nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med 15,6 i Sundsvall. Både när det gäller matvanor och psykiskt hälsa hamnar Timrå på rött och Sundsvall på gult.

Däremot har Timråborna bättre alkoholvanor och tandhälsa än Sundsvallsborna. Endast 8,1 procent av Timråborna har riskabla alkoholvanor (vad det nu är) jämfört med Sundsvalls 12,1 procent. Här belönas Timrå med en grön markering och Sundsvall en gul. 80,9 procent av Timråborna tycker också att de har en god tandhälsa (grön siffra) medan endast 70,7 av Sundsvallsborna tycker det (gult).

Själv tror jag nog att jag som Timråbo lever upp till undersökningsresultatet ganska bra. Lite halvtjock, ibland lite psykiskt instabil, men duktig på att borsta tänderna och dricker inte så mycket alkohol. Detta kan man tydligt se på bilden ovan. Den är tagen av min sambo efter en just avslutat praktmiddag med mycket mat och lagom mycket alkohol.


Aftonbladet:
Folk fetast i Arjeplog

SVD:
Svenskars hälsa skiftar stort

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Banta rätt och få lokalbedövning



Debattens vågor går höga angående Annika Dahlqvist, fd läkare vid Njurunda vårdcentral, och hennes kostråd. Dahlqvist tycker att man ska äta mindre med kolhydrater och i stället öka intaget av animaliska fetter, för att på det viset minska i vikt och därmed må bra. I media kallas hon "fettdoktorn".

Själv gick jag för ett och ett halvt år sedan ner nio kilo på tre månader. Den metod jag använde var gammal hederlig kaloribantning: rätt mängd mat och mycket motion. Som stöd för mitt bantningsprojekt hade jag registrerat mig hos Aftonbladets Viktklubb.se som jag tycker funkade väldigt bra.

Jag gick alltså ner nio kilo trots, eller kanske tack vare, att jag åt "vanlig" mat. Utifrån min vikt, ålder, med mera hade jag fått ett kalorivärde jag skulle hålla mig till varje dag. Varje kväll loggade jag in mig på Viktklubb.se och noterade vad jag ätit och hur mycket jag motionerat, och kunde omedelbart få en bekräftelse på hur jag låg till. Programmet räknade nämligen ut om jag höll mig på rätt kalorinivå, vilket jag också fick bekräftat när jag vägde mig.

Under min bantningsperiod åt jag allt från spagetti och köttfärssås till stekt lax och potatis. Men grejen var att jag åt "rätt" mängd, dvs den mängd kalorier jag blev anvisad hos Viktklubb.se. Jag motionerade också regelbundet. I mitt fall tog jag dagliga långpromenader vilket är en motionsform som passar mig bra.

Jag kan dock tillägga att jag helt och hållet lät bli att äta godis och kaffebröd mm. Det är nämligen riktigt stora "kaloribovar".

Nu för tiden har GI-metoden blivit populär där en del av konceptet är att undvika kolhydrater. Men många kostexperter hävdar ju att kolhydrater är ett lika viktigt näringsämne som fett och protein, och att vi behöver det för att ge kroppen energi. Själv tycker jag det känns mera sunt med hederlig kaloribantning än GI-metoden.

Nåväl, skälet till att jag ville gå ner i vikt då för ett par år sedan var att jag skulle operera ett ljumskbråck. Men läkaren som skulle operera mig tyckte jag var för tjock för att få lokalbedövning (jag vägrade nämligen att få narkos) och sa att jag måste gå ner i vikt.

Operationen gick i alla fall bra och jag fick visa mig själv att jag faktiskt kunde gå ner i vikt, bara jag ville. Det hela handlar nämligen om disciplin: att bestämma sig - och sedan förverkliga det, oavsett om man kaloribantar eller kör GI-metoden. 

Numera har jag gått upp alla nio kilon igen, för nu är ju operationen avklarad. För mig var nämligen dödsångest en viktig del i sammanhanget. Jag ville inte för mitt liv bli sövd. Hellre då en bantningsperiod för att få lokalbedövning. 

Och nu när dödsångesten är borta har också vikten ökat.

Bilden ovan: Min bantningsperiod råkade sammanfalla med julen vilket blev en utmaning. Men med rätt mängd köttbullar och potatis mm, samt många långpromenader i snön, höll jag vikten hela julen igenom.

Mina tidigare blogginlägg om mat och bantning:
Öl är nyttigare än mjölk
Är raggmiunk fin mat?
Matfrossa vid julbordet


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , , , ,

Aftonbladet:
”LCHF ger ökat skydd mot svininfluensan”
”Annika Dahlqvist är ingen vaccinationsexpert”
Fettdoktorn i blåsväder
Starka känslor kring Annika Dahlqvist

Svenska Dagbladet;
Bråk kring svenska kostråd sprider sig

PS: Njurunda ligger strax söder om Sundsvall som ligger strax söder om Timrå.

Jag har inte svininfluensan



De senaste dagarna har jag legat nerbäddad i en influensaliknande förkylning med halsont, rinnande näsa och huvudvärk. Jag skämtade med familjen och sa att jag fått svininfluensan men inser att jag nog inte var speciellt rolig. A(H1N1)-influensan (som den egentligen heter) verkar inte vara något att leka med och jag är naturligtvis glad att det inte är den som fått mig sängliggande.

Enligt Wikipedia har bedömningar gjorts att upp emot 40 procent av Sveriges befolkning kan komma att bli smittade av svininfluensan under hösten. Myndigheterna i Sverige har därför gjort en vaccinationsbeställning för 1,2 miljarder kronor, vilket är den största någonsin av svenska landsting. Hoppas bara att vi medborgare kan få vaccinera oss gratis, så inte vaccinationsskyddet blir en klassfråga.

Mina symptom tyder alltså inte på svinifluensan, men är ändå såna att jag numera "underhåller" familjen med ett intensivt snytande och harklande. Med mina återstående krafter ska jag nu kravla mig tillbaka från datorn och ner i sängen.



Wikipedia:
H1N1-utbrottet 2009
Svininfluensa

Aftonbladet:
Ditt vaccin kan bli försenat
Han hålls vid liv av maskinen
Smittan sprids rekordsnabbt

DN:
Över 700 döda i den nya influensan
Fortsatt livshotande för influensasjuk 22-åring
God prognos för influensasjuk svenska i Israel
Svensk respiratorberedskap är god
Frågor och svar om nya influensan
Så ska svenskarna vaccineras

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bli sjuk av förmiddags-TV



Det är tisdag förmiddag och jag sitter i lobbyn på Hotell Lappland i Lycksele. Jag och min kollega befinner oss på en liten reportageresa i norra Sverige som ska resultera i ett antal reportage i vår personaltidning. Igår var vi i Piteå, och idag alltså i Lycksele.

Vi har fått några håltimmar innan nästa reportageuppdrag och vad gör man då? Jo, då sätter man sig naturligtvis vid var sin laptop och kollar mail och surfar runt lite i största allmänhet.

På väggen i lobbyn hänger en platt-TV som visar förmiddags-TV på TV 4. Jag har faktiskt nästan aldrig sett på TV på en förmiddag, och tittar intresserat på ett inslag om när man monterar en liten röd stuga längst upp på Globen. Undrar hur det känns att stå där uppe.

När Nyhetsmorgon slutar tar ett program vid som heter Doctors. Det visar sig vara en amerikansk pratshow med ett gäng äppelkäcka läkare som ohämmat frossar i olika sjukdomstillstånd. Temat denna dag verkar vara smittorisker och vi får veta allt om hur stora riskerna är att bli smittad av olika sjukdomar, allt från bältros till utslag efter rakning.

Det börjar klia på hakan och jag känner att jag inte längre pallar för detta oerhörda program. Jag försöker byta kanal, men det går inte. I stället utbryter myrornas krig på samtliga kanaler.

Om man inte redan är sjuk så är risken stor att man blir det av att se detta program.

Jag packar ihop min dator och flyr ut ur hotellet. Min kollega kommer efter och vi åker och gör reportage om produktion av trävaror. Det är sådant man mår bra av.

(Bilden ovan: Platt-TVn, i det för övrigt trevliga Hotell Lappland, bjöd på ångestframkallande sjukdoms-TV) 


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Lycklig när jag vaknar


Det fanns en tid för en massa år sedan då jag hade svårt att sova. Då trodde jag att det berodde på omständigheter som jag inte rådde över men idag vet jag att det berodde på min egen stressiga livssituation. Och den enda som kan påverka ens livssituation är ju en själv. I alla fall till stora delar.

Nu för tiden sover jag väldigt gott om nätterna. Så har jag också lagt ner ett mångårigt jobb att få balans i livet, vilket förutsätter en insikt om vad som är väsentligt i tillvaron. Väsentligt för mig är att må bra, vilket bland annat innebär att inte behöva stressa. Därför utsätter jag mig inte gärna för situationer som innebär stress. Det intressanta är att jag nu för tiden är mer effektiv, och får mer gjort, på jobbet. Trots, eller kanske just därför, att jag tar det lugnt och gör en sak i taget. 

Men trots att jag numera har en god sömn betraktar jag det inte som någon självklarhet att man ska sova när man lägger sig på kvällen. Vissa människor behöver bara lägga huvudet på kudden så somnar de, men de förstår inte att de fått en gåva som har förmågan att sova gott. Därför känner jag stor ödmjukhet inför sömnen varje kväll jag kryper ner i sängen, och lycka varje morgon när jag vaknar och inser att jag att jag sovit hela natten.   

Nu är det fredag och jag ser fram emot två dagar då jag får möjlighet att sova ut ordentligt.

God natt.


Storstädning i näsan

Igår var jag hos Öron- näsa- hals- avdelningen på sjukhuset och fick vara med om en bihålesköljning. Den gick till så att läkaren tog med sin ena hand ett stadig tag om mitt huvud, och med den andra handen körde han in en tjock ihålig nål i min näsa. Inne i näsan tryckte han nålen igenom benväggen och in i bihålan. Därefter pumpade han in en saltlösning i bihålan som sedan kom ut igen genom näsan. Ja, inte bara saltlösningen kom ut, utan även en massa äckel-päckel som fanns i bihålan.

Först storstädning i min högra bihåla, sedan samma procedur i min vänstra.

Läkaren konstaterade att jag har kronisk bihåleinflammation och för att säkerställa att inte någon tand i överkäken är boven i dramat fick jag idag en tid hos tandis för röntgen. Där konstaterade tandläkaren att en tand var död och när jag efter 1,5 timme återvände till jobbet var jag en tand och 1200 kronor fattigare.

På måndag ska jag på ett nytt besök hos näsdoktorn på sjukhuset. Då blir det ytterligare spolningsäventyr i näsan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0





Evenemang och konserter


Evenemang och konserter