Banta rätt och få lokalbedövning



Debattens vågor går höga angående Annika Dahlqvist, fd läkare vid Njurunda vårdcentral, och hennes kostråd. Dahlqvist tycker att man ska äta mindre med kolhydrater och i stället öka intaget av animaliska fetter, för att på det viset minska i vikt och därmed må bra. I media kallas hon "fettdoktorn".

Själv gick jag för ett och ett halvt år sedan ner nio kilo på tre månader. Den metod jag använde var gammal hederlig kaloribantning: rätt mängd mat och mycket motion. Som stöd för mitt bantningsprojekt hade jag registrerat mig hos Aftonbladets Viktklubb.se som jag tycker funkade väldigt bra.

Jag gick alltså ner nio kilo trots, eller kanske tack vare, att jag åt "vanlig" mat. Utifrån min vikt, ålder, med mera hade jag fått ett kalorivärde jag skulle hålla mig till varje dag. Varje kväll loggade jag in mig på Viktklubb.se och noterade vad jag ätit och hur mycket jag motionerat, och kunde omedelbart få en bekräftelse på hur jag låg till. Programmet räknade nämligen ut om jag höll mig på rätt kalorinivå, vilket jag också fick bekräftat när jag vägde mig.

Under min bantningsperiod åt jag allt från spagetti och köttfärssås till stekt lax och potatis. Men grejen var att jag åt "rätt" mängd, dvs den mängd kalorier jag blev anvisad hos Viktklubb.se. Jag motionerade också regelbundet. I mitt fall tog jag dagliga långpromenader vilket är en motionsform som passar mig bra.

Jag kan dock tillägga att jag helt och hållet lät bli att äta godis och kaffebröd mm. Det är nämligen riktigt stora "kaloribovar".

Nu för tiden har GI-metoden blivit populär där en del av konceptet är att undvika kolhydrater. Men många kostexperter hävdar ju att kolhydrater är ett lika viktigt näringsämne som fett och protein, och att vi behöver det för att ge kroppen energi. Själv tycker jag det känns mera sunt med hederlig kaloribantning än GI-metoden.

Nåväl, skälet till att jag ville gå ner i vikt då för ett par år sedan var att jag skulle operera ett ljumskbråck. Men läkaren som skulle operera mig tyckte jag var för tjock för att få lokalbedövning (jag vägrade nämligen att få narkos) och sa att jag måste gå ner i vikt.

Operationen gick i alla fall bra och jag fick visa mig själv att jag faktiskt kunde gå ner i vikt, bara jag ville. Det hela handlar nämligen om disciplin: att bestämma sig - och sedan förverkliga det, oavsett om man kaloribantar eller kör GI-metoden. 

Numera har jag gått upp alla nio kilon igen, för nu är ju operationen avklarad. För mig var nämligen dödsångest en viktig del i sammanhanget. Jag ville inte för mitt liv bli sövd. Hellre då en bantningsperiod för att få lokalbedövning. 

Och nu när dödsångesten är borta har också vikten ökat.

Bilden ovan: Min bantningsperiod råkade sammanfalla med julen vilket blev en utmaning. Men med rätt mängd köttbullar och potatis mm, samt många långpromenader i snön, höll jag vikten hela julen igenom.

Mina tidigare blogginlägg om mat och bantning:
Öl är nyttigare än mjölk
Är raggmiunk fin mat?
Matfrossa vid julbordet


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , , , ,

Aftonbladet:
”LCHF ger ökat skydd mot svininfluensan”
”Annika Dahlqvist är ingen vaccinationsexpert”
Fettdoktorn i blåsväder
Starka känslor kring Annika Dahlqvist

Svenska Dagbladet;
Bråk kring svenska kostråd sprider sig

PS: Njurunda ligger strax söder om Sundsvall som ligger strax söder om Timrå.

Jag har inte svininfluensan



De senaste dagarna har jag legat nerbäddad i en influensaliknande förkylning med halsont, rinnande näsa och huvudvärk. Jag skämtade med familjen och sa att jag fått svininfluensan men inser att jag nog inte var speciellt rolig. A(H1N1)-influensan (som den egentligen heter) verkar inte vara något att leka med och jag är naturligtvis glad att det inte är den som fått mig sängliggande.

Enligt Wikipedia har bedömningar gjorts att upp emot 40 procent av Sveriges befolkning kan komma att bli smittade av svininfluensan under hösten. Myndigheterna i Sverige har därför gjort en vaccinationsbeställning för 1,2 miljarder kronor, vilket är den största någonsin av svenska landsting. Hoppas bara att vi medborgare kan få vaccinera oss gratis, så inte vaccinationsskyddet blir en klassfråga.

Mina symptom tyder alltså inte på svinifluensan, men är ändå såna att jag numera "underhåller" familjen med ett intensivt snytande och harklande. Med mina återstående krafter ska jag nu kravla mig tillbaka från datorn och ner i sängen.



Wikipedia:
H1N1-utbrottet 2009
Svininfluensa

Aftonbladet:
Ditt vaccin kan bli försenat
Han hålls vid liv av maskinen
Smittan sprids rekordsnabbt

DN:
Över 700 döda i den nya influensan
Fortsatt livshotande för influensasjuk 22-åring
God prognos för influensasjuk svenska i Israel
Svensk respiratorberedskap är god
Frågor och svar om nya influensan
Så ska svenskarna vaccineras

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bli sjuk av förmiddags-TV



Det är tisdag förmiddag och jag sitter i lobbyn på Hotell Lappland i Lycksele. Jag och min kollega befinner oss på en liten reportageresa i norra Sverige som ska resultera i ett antal reportage i vår personaltidning. Igår var vi i Piteå, och idag alltså i Lycksele.

Vi har fått några håltimmar innan nästa reportageuppdrag och vad gör man då? Jo, då sätter man sig naturligtvis vid var sin laptop och kollar mail och surfar runt lite i största allmänhet.

På väggen i lobbyn hänger en platt-TV som visar förmiddags-TV på TV 4. Jag har faktiskt nästan aldrig sett på TV på en förmiddag, och tittar intresserat på ett inslag om när man monterar en liten röd stuga längst upp på Globen. Undrar hur det känns att stå där uppe.

När Nyhetsmorgon slutar tar ett program vid som heter Doctors. Det visar sig vara en amerikansk pratshow med ett gäng äppelkäcka läkare som ohämmat frossar i olika sjukdomstillstånd. Temat denna dag verkar vara smittorisker och vi får veta allt om hur stora riskerna är att bli smittad av olika sjukdomar, allt från bältros till utslag efter rakning.

Det börjar klia på hakan och jag känner att jag inte längre pallar för detta oerhörda program. Jag försöker byta kanal, men det går inte. I stället utbryter myrornas krig på samtliga kanaler.

Om man inte redan är sjuk så är risken stor att man blir det av att se detta program.

Jag packar ihop min dator och flyr ut ur hotellet. Min kollega kommer efter och vi åker och gör reportage om produktion av trävaror. Det är sådant man mår bra av.

(Bilden ovan: Platt-TVn, i det för övrigt trevliga Hotell Lappland, bjöd på ångestframkallande sjukdoms-TV) 


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

Lycklig när jag vaknar


Det fanns en tid för en massa år sedan då jag hade svårt att sova. Då trodde jag att det berodde på omständigheter som jag inte rådde över men idag vet jag att det berodde på min egen stressiga livssituation. Och den enda som kan påverka ens livssituation är ju en själv. I alla fall till stora delar.

Nu för tiden sover jag väldigt gott om nätterna. Så har jag också lagt ner ett mångårigt jobb att få balans i livet, vilket förutsätter en insikt om vad som är väsentligt i tillvaron. Väsentligt för mig är att må bra, vilket bland annat innebär att inte behöva stressa. Därför utsätter jag mig inte gärna för situationer som innebär stress. Det intressanta är att jag nu för tiden är mer effektiv, och får mer gjort, på jobbet. Trots, eller kanske just därför, att jag tar det lugnt och gör en sak i taget. 

Men trots att jag numera har en god sömn betraktar jag det inte som någon självklarhet att man ska sova när man lägger sig på kvällen. Vissa människor behöver bara lägga huvudet på kudden så somnar de, men de förstår inte att de fått en gåva som har förmågan att sova gott. Därför känner jag stor ödmjukhet inför sömnen varje kväll jag kryper ner i sängen, och lycka varje morgon när jag vaknar och inser att jag att jag sovit hela natten.   

Nu är det fredag och jag ser fram emot två dagar då jag får möjlighet att sova ut ordentligt.

God natt.

Storstädning i näsan

Igår var jag hos Öron- näsa- hals- avdelningen på sjukhuset och fick vara med om en bihålesköljning. Den gick till så att läkaren tog med sin ena hand ett stadig tag om mitt huvud, och med den andra handen körde han in en tjock ihålig nål i min näsa. Inne i näsan tryckte han nålen igenom benväggen och in i bihålan. Därefter pumpade han in en saltlösning i bihålan som sedan kom ut igen genom näsan. Ja, inte bara saltlösningen kom ut, utan även en massa äckel-päckel som fanns i bihålan.

Först storstädning i min högra bihåla, sedan samma procedur i min vänstra.

Läkaren konstaterade att jag har kronisk bihåleinflammation och för att säkerställa att inte någon tand i överkäken är boven i dramat fick jag idag en tid hos tandis för röntgen. Där konstaterade tandläkaren att en tand var död och när jag efter 1,5 timme återvände till jobbet var jag en tand och 1200 kronor fattigare.

På måndag ska jag på ett nytt besök hos näsdoktorn på sjukhuset. Då blir det ytterligare spolningsäventyr i näsan.