Jag visste det! Jag har haft rätt hela tiden. Man ska inte spara sina pengar, man ska låna och konsumera.

I går och idag har TV-Aktuellt granskat Nordea och funnit att banken prackat på sina kunder alltför dyra sparformer. De flesta av Nordeas olika fondsparalternativ har inneburit förlust för kunderna och fina vinster för banken.

Ekonomijournalisten Joel Dahlberg kommenterade i Aktuellt och sa att vi konsumenter ska vara mer aktiva som bankkunder. "Vi ska vara elaka och misstänksamma i våra bankkontakter, och inte tro på vad banken säger", sa han. Igår deltog även finansmarknadsminister Peter Norman i Aktuellt och sa att vi svenskar borde byta bank oftare.

Deras kommentarer förutsätter alltså att man vill samla på sig så mycket pengar som möjligt.

Jag hickade dock till när jag hörde vad Jonas Lindmark, analyschef på Morningstar sa. På frågan vilken sparform han själv hade svarade han att han sparar genom att amorterar sina lån. "Har man stora lån så är det säkraste sättet att spara", sa han.

Det kändes skönt att höra. Jag brukar också handla saker på avbetalning. Just nu ett hus, en bil och en kamera.

Det är mot min natur att samla på mig en massa pengar. Vad ska jag med dem till när jag dör? Bättre då att använda de pengar jag har (och eventuellt lite till) medan jag lever. Jag tycker också att det är fel att man måste vara intresserad av aktiehandel och fondsparande (med andra ord spel om pengar) för att kunna leva ett bra liv. Därför blir jag glad av Jonas Lindmarks kommentar enligt ovan.

Eller som bilförsäljaren sa när jag funderade på om jag skulle rusta upp min gamla bil eller köpa en ny: "Bättre amortera än reparera", sa han.


Läs även andra bloggares åsikter om Aktuellt, Nordea, pengar, ekonomi, Peter Norman, Jonas Lindmark, Joel Dahlberg, fonder, fondsparande

För ett par veckor sedan fick jag löneförhöjning. 1000 kronor upp i månaden. Hur mycket min lön därmed är uppe i tänker jag inte berätta (jämte samlivet är ju inkomsten bland det mest privata vi har), men jag kan i alla fall avslöja att det återstår ett antal tusenlappar innan jag är uppe i 28 000 kronor. Enligt Dagens Industri är det nämligen den summan som utgör den genomsnittliga månadslönen för en svensk.

Men trots att jag fortfarande ligger under medelinkomststrecket är jag lycklig. Med 1000 kronor upp i månaden känner jag mig ändå som en höginkomsttagare. Och som villaägare och nybliven höginkomsttagare måste det markeras med en justering i fasaden.

Därför plockade jag bort vårt altanbord med tillhörande stolar i plast och köpte en ny altanmöbel i acaciaträ. Inklusive svarta sittdynor. Det blev jättefint.

Idag kan vi läsa i bland annat DN och Aftonbladet att vi blir lyckligare när lönen ökar. Det stämmer nog. Med ännu fler tusenlappar på lönekontot kanske jag skulle kunna öka amorteringstakten på villalånet och kanske ge en extra hundralapp till Rädda Barnen. Sådant gör mig lycklig.

Men DN och Aftonbladet rapporterar också att det finns en ekonomisk gräns för lyckan. Om man tjänar över 40 000 kronor i månaden så ökar inte längre lyckan med lönen. Bra, tycker jag. Det skulle alltså innebära att jag har mycket lycka kvar att uppleva eftersom jag hittills endast kommit drygt halvvägs på lyckostegen.

Frågan är om jag någonsin kommer att nå upp till det ekonomiska lyckotaket.

Några härliga dagar på stranden och lite shopping i storstan.

Så tänkte jag och sambon när vi för en vecka sedan bokade en helgtrip till Riga och badorten Jurmala. Våra planer är oförändrade men i media kan man läsa att Lettlands ekonomi är i rejäl gungning. Och nu väntar alla på att Lettland ska devalvera sin valuta.

Så hur påverkar då Lettlands ekonomiska situation våra semesterplaner?

För att få veta lite mer gick jag i dag in på ett av Forex växlingskontor och ställde frågan: vad händer?

Mannen bakom disken svarade: "om jag var du skulle jag vänta in i det sista innan resan med att växla till lettiska lats. Om valutan devalveras blir den inte bara mindre värd, det kan även hända att man trycker upp helt nya sedlar och då blir de nuvarande helt värdelösa". 

Det är möjligt att det är fördelaktigt för oss som turister om Lettlands valuta devalveras, vi får kanske mer för pengarna när vi handlar där. Och vad jag förstått är en devalvering en möjlig väg för Lettland att gå om man vill få någon ordning på finanssituationen. Men egentligen är ju situationen tragiskt.

De baltiska länderna har byggt upp sin ekonomi av lånade pengar, bland annat från svenska Swedbank, och när finanskrisen slog till slog den extra hårt i Baltikum. Och som vanligt är det folket längst ner på samhällsskalan som får betala kalaset, i det här fallet medborgarna i Lettland, med hög arbetslöshet och fattigdom. Människor som redan är hårt prövade av många års diktatur. 

Jag följer med intresse den fortsatta utvecklingen i Lettland.

(Bilden ovan har jag tagit 2007, när vi var i Riga förra gången)