Dom säger att det är över nu
I slutet av januari startade #blogg100, bloggutmaningen som gick ut på att posta ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Jag hängde på och nu har de 100 dagarna gått.
För att sammanfatta det hela kan jag säga att jag nästan lyckades i min ambition att posta minst ett blogginlägg om dagen. I praktiken innebär det att jag tyvärr inte lyckades publicera ett inlägg exakt varje dag. Några gånger blev det faktiskt några vita bloggdagar - helt enkelt därför att jag inte orkade. För övrigt är det just det som är själva grejen med mitt bloggande. Jag bloggar bara när det känns kul och när jag har lust.
#blogg100 är över men jag bloggar vidare - i nöd och i lust.
Om blåvalens sperma och Instagramupplopp
Lördag kväll i villaidyllen. Stillhet råder. Sambon sitter i vardagsrumssoffan och spelar Quizkampen på sin ipad, och jag sitter i rummet intill och betalar räkningar på min PC.
"Vet du hur stor mängd sperma en blåval sprutar i väg när den får utlösning?", ropar sambon.
"Nej",säger jag.
"400 liter", säger sambon och vi skrattar båda åt det värdelösa vetandet. Quizkampen ökar definitivt allmänbildningen. Eller så inte.
Utomhus är det 15 minusgrader och tidigare under dagen passade vi på att frosta ur frysen (perfekt utomhusklimat att ställa ut frysvaror i). Men nu är vi klara med det och kan njuta av en lugn och skön lördagskväll framför öppenspisen.
Så ser vekligheten ut just denna lördag hos ett 50 plus-par i Timrå.
På nätet läser jag om en annan verklighet. På Aftonbladet.se skriver Alice Bratthammar och Amanda Ivanović om sina upplevelser i samband med gymnasieupploppen i Göteborg i december. De två 17-åringarna var själva på plats och i sin medryckande berättelse tar de oss med till Plusgymnasiet, mitt i händelsernas centrum. Vi får läsa om anonyma Instagramkonton där ungdomar blir uthängda, om aggressiva poliser och om ungdomsgäng som godtyckligt attackerar andra ungdomar.
Upploppen i Göteborg visar hur lätt krutdurken kan explodera och jag försöker förstå vad som gör att den antändande gnistan uppstår. Varför ägnar sig människor åt att misskreditera varandra på nätet? Varför har vi så lätt att döma andra människor trots att vi inte har alla fakta?
Alice's och Amandas text är ganska lång men ändå väl värd att läsa. Ett viktigt dokument om nutiden, en bit bort från den trygga villaidyllen i Timrå. Läs texten här.
Jag joinar #Blogg100
Först funderade jag en stund - sedan bestämde jag mig. Jag hänger på #Blogg100, bloggutmaning som går ut på att publicera minst ett blogginlägg om dagen i 100 dagar.
Jag brukar ju säga att bloggandet ska var lustfyllt och att man ska skriva blogginlägg endast när det känns kul. Varför då hoppa på #Blogg100 när jag periodvis knappt förmår posta två inlägg i veckan? Svaret är att det verkar vara ett roligt sätt att boosta kreativiteten, vilket jag har nytta av både privat och i jobbet.
Så nu är det bara att blunda och hoppa rakt ut i bloggsfären.
Från högintensiv till normalintensiv
Lågintensiva.
Så skulle man kunna beskriva de senaste veckornas aktiviteter på denna blogg.
Samtidigt har samma veckor på jobbet varit högintensiva. Därför har bloggen fått komma lite i skymundan. Fast nu kommer förhoppningsvis de högintensiva veckorna på jobbet att övergå till ett mera normalintensivt tillstånd och därmed kanske bloggen kan bli lite mindre lågintensiv. Om man säger så.
Bilden ovan tog jag för en månad sedan i foajén på ett hotell i Stockholm. De inglasade figurerna föreställer konstnären Andy Warhol (tror jag). Jag tycker i alla fall att de liknar honom.
Per-Anders blogg fyller fem år
Den här bloggen har faktiskt funnits i fem år. Närmare bestämt fem år och två månader. Det var i juli 2007 som jag skrev jag mitt första blogginlägg och fram till dags dato har antalet blogginlägg hunnit bli 830.
För att fira detta lilla jubileum gör jag en liten intervju med mig själv.
Per-Anders: Gratulerar till ditt bloggjubileum.
Per-Anders: Tack.
Per-Anders: Hur känns det?
Per-Anders: Ja, vad säger man? Tiden går fort. När jag tänker på det faktum att jag om ytterligare fem år är 59 år så känner jag lätt panik. Vart ska det här egentligen sluta? Ålderdomen närmar sig med stormsteg.
Per-Anders: Hur menar du?
Per-Anders: Jamen vafan. Jag vet att ålderdomen och döden lurar nånstans därborta i horisonten och för varje år kommer slutet allt närmare.
Per-Anders: Fast nu var det ju inte döden vi skulle prata om utan istället din blogg. Hur kom det sig egentligen att du började blogga för drygt fem år sedan?
Per-Anders: Det fanns väl egentligen flera skäl. Dels kände jag att jag skulle vilja prova det, på den tiden relativt, nya sociala mediet. Dels såg jag bloggandet som en chans till skrivträning utanför jobbet. Jag skriver ju väldigt mycket i mitt arbete.
Per-Anders: Skrivträning..?
Per-Anders: Okej. Så här är det. I min blogg får jag ha en helt egen värld där bara jag bestämmer vad jag ska skriva. Här kan jag andas. Till min blogg flyr jag när kreativiteten pockar på och jag inte får utlopp för den någon annanstans.
Per-Anders: Jaha. Du har hittills skrivit 830 inlägg vilket i snitt blir ett inlägg varannan dag. Något speciellt inlägg du är extra nöjd med?
Per-Anders: Det finns faktiskt några inlägg jag tycker blev riktigt bra. Bland annat hade jag ett aprilskämt 2009 som blev lite kul. Storyn om den försvunna motorvärmarkabeln blev också bra. Sedan måste jag också få säga att det känns bra att jag några gånger lyckats reta upp Sverigedemokrater med mina blogginlägg. Jag minns särskilt ett inlägg där jag fick igång en rejäl diskussion i kommentarsfältet med en (för mig okänd) person. Det var kul.
Per-Anders: Hur tänker du då fira ditt jubileum?
Per-Anders: Inte på något sätt alls. Möjligen med en bild på en tårtbit.
Per-Anders: Om man följer din blogg kan man konstatera att uppdateringsfrekvensen den senaste tiden varit lite gles. Tycker du fortfarande att det är kul att blogga?
Per-Anders: Jodå, det är fortfarande kul. Men grejen är att det bara är kul när jag själv har lust. Och under de senaste månaderna har jag känt mig lite trött och sliten, och därför varit tvungen att använda min energi till andra saker.
Per-Anders: Framtiden då? Kommer Per-Anders blogg att finnas kvar om ytterligare fem år.
Per-Anders: Bra fråga. Frågan är väl om bloggmediet i sig kommer att finnas kvar då. Utvecklingen inom sociala medier går ju jättefort framåt och kanske ser det sociala medielandskapet ut på ett helt annat sätt om fem år.
Per-Anders: Okej. Ber att få tacka för pratstunden.
Per-Anders: Tack själv.
När jag hade oväntat roligt
Vad kan man då säga om den här bilden? Jo, det sägs ju att när man fyller 50 år så slutar man att ha roligt i livet. Istället har man bara trevligt.
Och eftersom jag hunnit bli 50+ (4) så gäller det att leva upp till förväntningarna.
Härom dagen körde jag bil mellan Umeå och Sundsvall. I höjd med Nordmaling blev jag törstig och stannade vid en kiosk och köpte två burkar Fanta - en med apelsinsmak och en med citronsmak (för övrigt en överraskning att Fanta citron nu kommit tillbaka). Egentligen hade jag tänkt köpa två Fanta Apelsin men eftersom jag ville undvika att få alltför roligt köpte jag in burk av varje smak. Fanta Citron borde rimligtvis inte vara lika gott som Fanta Apelsin.
Jag började med att dricka upp burken med Fanta Citron. Det smakade faktiskt riktigt gott. När jag så även druckit upp burken med Fanta Apelsin insåg jag att de två drickorna var lika goda.
Trots att det inte var meningen fick jag ganska roligt ändå.
Så får tjuven en överraskning
Det sägs att man inte ska berätta på nätet när man reser bort på semester. Skälet är att inte locka inbrottstjuvar att komma och göra inbrott. Jag gör tvärtom. Den här veckan har vi hyrt en stuga i Norrfällsviken vilket jag berättat om både på Facebook och i min blogg. Grejen är att vi tillfälligt avbrutit vår stugvistelsevistelse och nu är hemma några nätter. Det innebär att eventuella inbrottstjuvar blir tagna på bar gärning om de bryter sig in i vårt hem.
Så mitt buskap till alla inbrottstjuvar är: Min sambo och jag är oberäkneliga. Än är vi här, än är vi där. Ta inte risken att träffa på oss, för det vill ni inte. Vi åt nämligen rejält kryddad kebab med bönor till middag.
Aftonbladet:
Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, sociala medier, internet, nätet, kriminalitet, rättsväsendet, kebab
Kanske inte så tokigt ändå
Som jag berättade i föregående inlägg så har Blogg.se gjort om sitt bloggverktyg. Idag hittade jag en ny funktion som gör det möjligt att ge individuella svar på kommentarer. Den funktionen har länge funnits hos andra bloggtjänster, bland annat Wordpress, och nu har alltså även Blogg.se infört den. Bra, tycker jag. Jag testade att lämna några svar på kommentarerna igår och det funkade (ganska) bara. Att det var lite segt kanske beror på att Blogg.se fortfarande håller på att trimma in systemet, eller nåt...
Bilden ovan tog jag härom dagen på en märklig växt som stod i fikarummet på jobbet. Jag har ingen aning om vad det är. Kanske är det något sorts miniträd.
Det är inte det att jag är emot förändringar...
...men när Blogg.se förändrar sitt bloggverktyg och jag tappar ett antal påbörjade inlägg - då blir jag förbannad. Jag hade nämligen sparat ett stort antal påbörjade inlägg i foldern "Utkast" som nu är helt borta. Elände!
Blogg.se har alltså gjort om sitt bloggverktyg som man hittar när man loggar in på sin blogg. Jag har ännu inte hunnit gå igenom alla förändringar men det mesta verkar bara handla om förändringar i layouten. Det är möjligt att det finns ett antal förbättrade funktioner men om det ska vara till priset att mina påbörjade inlägg i "Utkast" försvinner, då är det inte så mycket värt.
Ovanstående bild har jag tidigare publicerat på Instagram och den får illustrera hur bitter och frustrerad jag just nu känner mig.
Oro när Facebook avslöjar ditt skvaller
Jag läser på Aftonbladet.se om en förmodad bugg som skapat oro bland användarna på Facebook. Enligt Aftonbladet kan buggen orsaka att privata inlägg på Facebook (som avsändaren endast avsett för några få), i själva verket varit synliga för många fler. Nu är många oroliga att deras skvaller ska avslöjas för dem de skvallrat om.
Själv är jag inte så värst orolig. Jag är väldigt noga med att aldrig sätta något på digital pränt (varken i e-post, på Facebook eller i andra sociala medier) som jag inte kan stå för i alla sammanhang. Risken finns att ”hemlig” information kan hamna i orätta händer, avsiktligt eller oavsiktligt, trots att den endast varit avsedd för någon man litar på.
För mig är Facebook en lekstuga för vuxna. Visst, även jag är med och leker i den digitala lekstugan och ibland har jag också riktigt roligt där. Roligast tycker jag det är när stimulerande diskussioner uppstår, eller när någon delar med sig av en bild som gör andra engagerade. Men det gäller att hela tiden tänka sig för. Hur man beter sig på nätet blir i praktiken en spegelbild av den man är.
Denna spegel ser inte jag som ett hot utan snarare som en möjlighet. Det är ju trots allt jag som bestämmer vad som ska synas i min egen Facebookspegel, och om jag bara tänker till lite så är möjligheterna oändliga.
Genomtänkt information är alltid smartare än ogenomtänkt skvaller.
Aftonbladet:
Privata meddelanden tycks läcka på Facebook
I brist på borrmaskiner får det bli levande ljus
Nedanstående blogginlägg publicerade jag första gången
för drygt ett år sedan. Men det är fortfarande aktuellt.
Samma sak inträffade nämligen tidigare ikväll.
Det är onsdag kväll och i vardagsrummet har sambon dukat upp en stor mängd levande ljus på ett litet bord. I vardagsrumssoffan sitter ett gäng damer och tittar i varsin katalog. Det hela kallas ljusparty, och ikväll har sambon... Läs mer>>
Funderar...
Hm...
Se mina tweets här på bloggen
Utveckling föder ofta framgång. Det gäller bara att våga ta steget mot det nya. Själv tog jag för ett tag sedan steget till Twitter där jag understundom gör små inlägg. Mina senaste tweets (dvs Twitterinlägg) går nu även att se här på bloggen (titta till höger på den svarta rutan).
Varför Twitter, och varför visa mina tweets på bloggen? Svaret är väl helt enkelt att jag tycker det är kul att testa nya fenomen inom området sociala medier. Jag har tidigare varit lite skeptisk till Twitter men har nu beslutat att ge det en chans. Så småningom ska jag utvärdera mitt twittrande för att se om det berikat mitt liv på något sätt.
Så över till något som är lite mera passionerat. För en vecka sedan visade jag en bild på bloggen och undrade om någon kunde gissa vad den föreställer. Rätt svar är en uräten passionsfrukt. Bilden var starkt uppförstorad och här ovan är den i rätt storlek. Jag kan meddela att den var riktigt god. Passionsfrukten, alltså.
Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, passionsfrukt
Snart har jag ledsnat på Blogg.se
Jag har nu ägnat mig åt bloggandets konst i snart fyra år. Under hela den tiden har jag haft min blogg på Blogg.se. I stort sett har jag varit nöjd. Det är ganska lätt att göra justeringar i layouten och det går ganska snabbt att göra ett inlägg. Och att Blogg.se har en stark fjortisprofil är egentligen inget som stört mig.
Men nu kan jag meddela att jag håller på att ledsna på Blogg.se. Och det riktigt ordentligt. Jag är så less att jag allvarligt överväger att flytta min blogg till en annan bloggtjänst. Skälet till min frustration är att Blogg.se bara blir segare och segare. Att publicera ett inlägg är ibland nästan omöjligt. För det mesta tar det alldeles för lång tid.
Frågan är då till vilken bloggtjänst jag ska flytta min blogg. WordPress och Blogger är ju två kända och ofta rekommenderade bloggtjänster. Men är dessa de bästa?
Följande önskemål har jag på mitt framtida bloggboende:
Bloggen ska ha ett användarvänligt utförande och det ska gå snabbt och lätt att göra ett inlägg. Det ska också vara lätt att ändra storleken på bilderna.
Jag vill att det ska vara lätt att justera layouten på det sätt jag vill ha den. Det ska även finnas möjlighet att kunna göra egna ingrepp i HTML-koderna.
Jag vill kunna se en tillförlitlig besöksstatistik.
Den får gärna ha inbyggda pingfunktioner.
Det vore trevligt att kunna göra inlägg via min iPhone, helst via en färdig app.
Naturligtvis ska bloggtjänsten var driftsäker så att blogginläggen publiceras omedelbart.
Självklart ska bloggtjänsten vara gratis.
Lämna gärna synpunkter och erfarenheter i kommentarsfältet nedan. Kanske har du något förslag på en bra bloggtjänst.
Bilden ovan: Snart drar jag ut kontakten från Blogg.se
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggtjänst, blogghotell
Bloggåtervinning: Besöket hos tandis
Jag hävdar bestämt att blogginlägg är återvinningsbara. Så därför vill jag nu delge mänskligheten ett inlägg jag gjorde för drygt ett år sedan. Läs om när jag var hos tandläkaren och min diskussion med henne.
Jag kom att tänka på detta när jag skrev gårdagens inlägg om godis.
Klicka här.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggåtervinning, tandläkaren, tandis, godis, öl
Jag kom att tänka på detta när jag skrev gårdagens inlägg om godis.
Klicka här.
Läs även andra bloggares åsikter om bloggåtervinning, tandläkaren, tandis, godis, öl
Den inre kampen
Per-Anders: Hej, Per-Anders! Hur är läget?
Per-Anders: Det är väl ok. Lite trött, bara.
Per-Anders: Ja, vad är det som händer egentligen? Det har varit lite glest mellan blogginläggen på sista tiden.
Per-Anders: Ja, vafan. Vi går snart i tryck med våran personaltidning och den senaste veckan har det varit en hel del texter att skriva. Det känns som om jag jobbat dag och natt de senaste dagarna.
Per-Anders: Ja men, måste det gå ut över bloggandet då?
Per-Anders: Ja, det måste det. Jobbet är viktigare än bloggen och Facebook.
Per-Anders: Ja men, vafan...
Per-Anders: Precis så är det.
Per-Anders: Ja men, det är ju kul att blogga... och att lämna kommentarer i andra bloggar.
Per-Anders: Ja men, när jag kommit hem efter typ tio timmars skrivande och fotande på jobbet då är jag trött och vill inte ens komma i närheten av en dator. Då vill jag bara sitta i soffan och krama sambon.
Per-Anders: Menar du att du är så trött att du inte ens orkar smeka din iPhone?
Per-Anders: OK. Min iPhone orkar jag smeka.
Per-Anders: Tänkte väl det.
Per-Anders: Nu har jag ont i huvudet.
Per-Anders: Gå och lägg dig då.
Per-Anders: OK.
En bra start på helgen
Fredagar brukar jag ta mig igenom i etapper. Första etappen är de första två timmarna fram till förmiddagsfikat. När förmiddagsfikat är avklarat kommer nästa etapp då jag sätter kurs på lunchen. Idag hade jag tunnpannkakor och jordgubbssylt med mig i matlådan (det var ju torsdag igår) vilket alltid är något att se fram emot.
Etapp tre varar fram till klockan två. Då brukar jag resa mig upp från stolen och gå på toa. Efter det återstår bara dagens sista etapp som varar fram till klockan fem då jag slutar jobbet för dagen. Men eftersom jag har flextid kan jag ibland gå hem lite tidigare. Det gjorde jag idag.
Hemma lagade jag en maträtt jag aldrig gjort tidigare - Flygande Jakob. Sambon tyckte det var gott och den blev också bra på bild (se ovan).
En bra start på helgen.
Läs även andra bloggares åsikter om fredagsmys, jobbet, fredagar
En biltur genom Norrlands inland
Jag har inte hunnit med att blogga så mycket på sistone. Jobbet och diverse hemmasysslor (pelletspannan) har tagit för mycket tid. Idag var jag ute på en liten tjänsteresa till trakterna kring Strömsund i Jämtland. Totalt blev det drygt 40 mil i bil.
För att inte somna bakom ratten stannade jag då och då till för att sträcka på benen. Vid ett sådant tillfälle såg jag skylten på bilden. Det kändes på nåt vis som om alla vägar bar till just den parkeringsfickan jag just då stod på. Jag gillar att ibland färdas med bil genom Norrlands inland.
Läs även andra bloggares åsikter om Strömsund, Jämtland, Norrland
I´m a freak, baby
Idag vill jag dela med mig av några visdomsord Live från Timrå. Klicka på videorutan ovan och se mitt ihoplappade ansikte framstöta några väl valda ord (kom ihåg att flytta bort muspekaren från videoruten sedan du klickat). Om du följt den här bloggen kanske du känner igen bilden på mitt ihoplappade ansikte. Jag hade den som vinjettbild tidigare i vinter. Grundbilden har jag gjord av ett antal bilder jag tagit med Hipstamatic-appen i min iPhone.
Den ihoplappade stillbilden har jag sedan kört genom ytterligare en iPhone-app som heter PhotoSpeak med vars hjälp man kan göra en stillbild "levande". Riktigt coolt, måste jag säga.
Läs även andra bloggares åsikter om Timrå, Sundsvall, Hipstamatic, iPhone, PhotoSpeak
En titt i bloggarkivet: Vad är fin mat?
Idag gör jag det lätt för mig. Jag helt enkelt blundar, stoppar ner handen i mitt djupa bloggarkiv, öppnar ögonen igen och ser vad jag lyckades fiska upp. Det blev ett blogginlägg från maj 2009 där jag ställer frågan Är raggmunk fin mat? Läs det här!
Läs även andra bloggares åsikter om mat, raggmunk, status, överklass, klassamhälle, medelklass, mat, Timrå, Sundsvall
