Att göra eller inte göra? Det är frågan.
Jag hinner helt enkelt inte med mig, och så har det varit nu under en dryg månad. Med tanke på att det brukar vara jag som är den som hävdar att man ska prioritera livet före jobbet känns det lite som ett misslyckande. Men än så länge håller jag näsan över vattenlinjen.
Varför har det blivit så här då? Tja, säg det. Kanske handlar det om en liten missbedömning från min sida hur mycket tid vissa arbetsuppgifter skulle ta. Men livet är ju ett livslångt lärande och den här erfarenheten får bli en del i min egen kunskapsbank.
För närvarande är det helg, en helg som är lite extra lång. Torsdag, fredag (klämdag), lördag och söndag. Oerhört skönt, tycker jag. Jag behöver verkligen den här möjligheten till återhämtning.
Jag skulle kunna välja att åka på jobbet nu och göra klart några saker jag inte hunnit med. En av dessa saker skulle jag ha varit färdig med för en vecka sedan, den andra kommande tisdag (till saken hör att både måndag och tisdag är fulltecknade i min kalender).
Men jag struntar i att åka på jobbet under helgen (jag har tillbringar flera söndagar i rad på jobbet). Istället har jag njutit av min ledighet (som dessutom sammanfallit med något som kan liknats vid ett härligt sommarväder).
Resultatet har således blivit följande: Min egen hälsa vs materiella värden 1-0.