Ja och inte alltför länge sedan kunde man köpa en dator, gå hem och följa instruktionen så fungerade allt. För varje gång jag köper en dator, desto besvärligare blir det.
Din telefonhistoria den ler jag igenkännande åt. Det enda du missade var den vita (som jag hade) istället för den gröna... ;-) Nu bär vi telefonen i fickan och fixar en massa annat med den. Det minsta är att ringa med den... ;-)
Jag minns när jag bodde i Nicaragua och vi fick gå till motsvarande Televerket för att kunna ringa. Inte mänga hade telefon hemma. Vi beställde och väntade i två år. Då var det dags att åka tillbaka till Europa. Det var i slutet på 1980-talet.
Nu har jag helt skrotat den fasta telefonen och håller mig till mobilen. Det var ju ingen som ringde på den fasta. Inte jag heller.
Inlägg med klar nostaligifaktor. Kommer ihåg när vi fick den första lätta Dialogtelefonen (tror jag rätt bestämt att den hette, någon Kobra hade vi aldrig) som ersatte den tyngre bakelitmodellen.
Mitt första sommarjobb var på Televerkets felanmälan.
Vad gäller telefoni undrar jag om det inte var bättre förr. En telefon är en telefon, basta. i har också fasta telefonen kvar och vi undrar ibland varför...
Jag minns känslan när man skulle ringa något nervöst samtal och väntade med ett svettigt finger i sifferhålet och inte riktigt vågade släppa den där sista siffran. Och ljudet.
Men jag kan inte påstå att jag saknar den fasta telefonen. Fast den hade en stor fördel - man tappade ju aldrig bort den.