De som har makt borde inte ha makt. Vi som inte har makt borde ha makt - men vi vill inte.
I går bloggade jag om
skandalen inom Kommunal. En fullständigt bedrövlig historia som inte är någonting annat är upprörande. Fackpamparna har med sitt beteende svärtat ner Kommunals anseende och svikit medlemmarna - medlemmar som i många fall ha låga löner och sliter hårt på sina arbetsplatser. Kommunals ledning är valda att företräda medlemmarnas intressen, inte reta upp medlemmarna så att de frestas att gå ur facket.
I en kommentar till gårdagen inlägg sa Anna-Lena en intressant sak:
"Men det är konstigt hur vi människor är. Så fort vi får makt och status i samhället så verkar vi tappa moral och förnuft. Roffar åt oss egna fördelar, ibland gärna på andras bekostnad."
I många fall stämmer det och vi har tidigare sett exempel på det, såväl från fackliga och politiska organisationer som från näringslivet.
Det intressanta är om detta är ett naturligt mänskligt drag. Eller är det just de personer med låg moral, och som vill roffa åt sig på andras bekostnad, som hamnar i maktpositioner?
Själv är jag fackligt engagerad i liten skala, men jag engagerar mig trots allt för att göra en insats för medlemmarna - mina kollegor. Kanske just därför som jag inte har nån hög position, vare sig inom facket eller nån annan stans.
Frågan är vilken drivkraft ledningen för Kommunal har.
Bilden: idag avgick Kommunals förbudskassör Anders Bergström som en följd av skandalerna. Frågan är hur många fler i förbundsledningen som följer efter.