Pölsa
Sambon och jag sitter i vardagsrumssoffan och surfar på varsin iPad. Sambon bestämmer sig för att inleda ett samtal.
"Idag serverades det pölsa i skolmatsalen på skolan där jag jobbar. Inte så många av barnen tyckte det var gott", säger hon.
"Kanske inte så oväntat. Pölsa har aldrig tillhört någon av mina favoriträtter", säger jag. "Jag minns pölsa från barndomen som något sorts nödvändig ont i tillvaron. För mig är pölsa en sunkig 1970-talsrätt. Finns det överhuvud taget någon som äter pölsa nuförtiden?
"Om pölsa är tillagat på rätt sätt tycker jag det är helt ok", säger sambon.
"När jag äter pölsa får jag en förnimmelse om att äta hjärnsubstans. Jag har visserligen aldrig ätit hjärnsubstans men jag inbillar mig att färgen och konsistensen är densamma", säger jag.
"Det tycker inte jag", säger sambon.
"Okej", säger jag.